BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I år firar Stiff Little Fingers 40 år som band med en jubileumsturné, och nästa vecka kommer de till Sverige för fyra spelningar. Dagens ETC ringde upp Jake Burns för en intervju om åren som har passerat samt om det fortfarande är roligt att spela ihop.
– Ja, det är det faktiskt. När vi först började spela ihop så lovade vi varandra att vi skulle sluta om det inte längre kändes roligt, eller om folk slutade att komma till våra konserter. Men nu har 40 år passerat och det är fortfarande lika kul, säger han.
”Costello gjorde punk”
Jake Burns älskar fortfarande punken, men poängterar att han ser den mer som en attityd och ett förhållningssätt till saker än som en snävt kringskuren musikgenre.
– Jag tycker att punken är mer av en attityd än någonting annat. Jag menar under 70-talet när vi började spela ihop var det ju en väldigt bred musikgenre. Till och med det Blondie och Elvis Costello kategoriserades som punk då.
Den attityd och inställning till saker och ting som punken kännetecknas av menar han är ett hälsosamt ifrågasättande av samhället och de föresatser som överheten matar oss med.
Tjänar mindre än fansen
Något som har blivit Stiff Little Fingers särart i låtskrivandet är sammanflätningen av det personliga och det politiska, tillspetsat med en medryckande melodi.
– Jag skulle till och med vilja gå ett steg längre än så och påstå att jag skriver låtar om de förhållanden som kränker min personliga känsla för rättvisa. Det är bara sådan jag är, och punken är en väldigt välfungerande kanal för det, säger Jake Burns och förtydligar att han aldrig förlorat kontakten med den vanliga knegarens livsvillkor.
– Vi har aldrig nått den nivån som U2 och Bon Jovi befinner sig på. Vi tjänar tillräckligt mycket för att kunna överleva på det vi gör, men vi drar förmodligen in mindre pengar än de flesta som kommer för att se oss live, säger han, men vill samtidigt poängtera att Stiff Little Fingers alltid har en form av optimism i sina låtar.
– Även om vi skriver om tunga ämnen vill jag alltid få in en optimistisk twist. Om vi går samman kan vi gemensamt förändra de orättvisor vi ser i samhället. Det är min grundinställning.
Ni växte upp i Belfast när konflikten mellan IRA och Storbritanniens regeringstrupper brann som värst. Hur påverkade det Stiff Little Fingers?
– Det innebar bland annat en stark drivkraft till att bilda ett eget band. Band kom inte till Nordirland under den här perioden för att spela – antingen för att de var rädda eller för att de inte kunde teckna några försäkringar för en sådan turné. Så om vi ville se rockband var vi tvungna att bilda dem själva. Och det är ju precis den andan som punken står för – gör det själv (DIY), säger Jake Burns och tillägger att man inte kan växa upp under sådana omständigheter utan att bli politiskt medveten.
– Men det var egentligen först när jag började resa till andra länder som jag insåg att det inte var normalt att leva i en krigszon. Jag brukade säga på den tiden att nordirländare är världens trevligaste folk, de har bara ett avgörande karaktärsfel och det är att de vill döda varandra.
En av era allra mest klassiska låtar är ju ”Alternative Ulster”. Skulle du vilja berätta historien bakom den?
– Det är faktiskt en ganska rolig historia. Låten handlar om att vara tonåring och frustrerad. Om det inte vore för referenserna till den brittiska armén på gatorna skulle den egentligen kunna utspela sig var som helst. Men i alla fall, det var en kille i Belfast som hade ett fanzine som hette ”Alternative Ulster”, och han frågade om vi inte ville släppa en singel som skulle följa med i hans nästa tidning. Jag skrev den här låten till honom, men sedan när han hörde den sa han: ”Det är en riktig skitlåt, tycker du inte det?” Han ville inte ha den. Idag jobbar han som journalist på NME och när vi träffas brukar jag fortfarande reta honom för det där, säger Jake Burns och skrattar.
3 punkter om punken
Begreppet punk
Ordet punk (skräp, skit, värdelös person, ligist) användes på 1960-talet av amerikanska källar- och garageband. I mitten av 1970-talet togs det upp av den brittiska musik- och moderörelsen.
Punken 40 år
Punken fyllde officiellt 40 förra året, då det var 1976 som Sex Pistols slog igenom vitt och brett med sin singel ”Anarchy in the UK”.
Amerikanska ”punkband” som Ramones, New York Dolls och Iggy and The Stooges fanns dock långt innan dess. Denna period kallas ibland för pre-punk (1972–1976). Vissa punkinfluerade band från perioden 1978–1981 kallas för post-punk.
Brände punksamling för 50 miljoner
Hyllningarna av punken under dess 40-årsjubileum i England fick det att vända sig i magen på Joe Corré, son till punkdesignern Vivianne Westwood och den framlidna Sex Pistols-managern Malcolm McLaren. Den 26 november förra året, exakt 40 år efter att Sex Pistols debutsingel gavs ut, valde han därför att offentligt bränna sina punkprylar, till ett värde av 50 miljoner kronor.
På sin hemsida skrev Joe Corré att han inte kunde förstå hur punken kunde gå från att vara en rörelse mot etablissemanget till att hyllas av Londons borgmästare.
