– Vi som är i bandet har väldigt många musikbakgrunder, så det är lite svårdefinierat, men alternativrock är det som vi slänger oss mest med. Vi vill vara kreativa och försöka få in lite fler sound än det vanliga rockstuket som man har hört så många gånger, säger Oscar Sedholm, sångare i Grande Gizmo.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Oscar Sedholm, bandets frontman, sitter på ett kafé tillsammans med gitarristen Aron Lindström, och försöker bena ut vad det är som är Grande Gizmos signum. Det står snabbt klart att bandets musik är en alldeles egen mixed blend. Humöret är dessutom på topp – bandet har just släppt sin nya singel ”Liquorice”. Två låtar med poppigt ljus i musiken, men med mörker i texterna. Vi återkommer strax till det.

Är också politiker

Den som känner igen Oscar Sedholms namn har möjligen hört talas om honom från ett helt annat håll – han är förutom musiker också politiker för Jakt- och fiskesamerna i Sametinget, och har skrivit texter på ledarsidan för Folkbladet. Kultur och skola är hjärtefrågor. Och psykisk ohälsa. Och Norrlandsfrågor, och – ja, även där drar det iväg åt olika håll. Men de senaste åren har varit tungrodda, och Oscar har mått tidvis dåligt. Hans pappa dog efter en tids sjukdom. En god vän i Piteå tog livet av sig genom att kasta sig i älven. Trauman, som till slut letade sig in i låttexterna.

– Jag är ju en skrivande människa och vill skriva om komplexa saker. Jag brukar ta upp både personliga upplevelser och samhällskritik i mina texter. Den här gången är det förlust och saknad, men även glädje i minnet – den här bitterljuva känslan, säger han och fortsätter:

– Namnet ”Liquorice” kommer sig från att pappa hade en förkärlek för att käka mjukglass med saltlakritsströssel och saltlakritstopping, och det är i princip den enda glass som jag äter numera.

Texten är full av ömhet och saknad efter en älskad far.

A shaky hand that’s

resting on my shoulder

Though will of iron

your pulse is growing colder

Through the years where fears

appeared to dissipate, dissipate

And damn the day when I was

running just a bit too late

Trots att bandet arbetat länge med låten, både i och utanför studion, så kom kraften i orden som en överraskning för gitarristen Aron Lindström när han väl tog in den.

– Jag lyssnade på texten för första gången för en månad sedan och vi har ju ändå spelat låten i ett och ett halvt år – jag är så melodiinriktad att jag lyssnar mer på själva musiken. Men jag höll nästan på att börja gråta när jag hörde vad han egentligen sjöng, för att det var så känslosamt och starkt.

Trots det tunga temat är musiken lätt, melodisk och avslutas oväntat med en nästan jublande jojk.

– Oscar har ju ganska mycket driv mot klagosång. (Skratt) När det kommer in känslor utan ord, så vill jag kalla det klagosång och i den här låten blev det till en jojk, fyller Aron Lindström i.

– Den var ju inte med i första svängen, inte ens i andra. Vi hade ett outro (avslutning) som vi tänkte skulle kännas maffig, så vi tyckte att vi klämmer väl på och då kom den här jojken naturligt ur den känsla som vi hade i musiken. Jag brukar jämföra jojken med att göra ett gitarrsolo, fast med rösten. Den följer ju ofta klassiskt västerländska skalor, säger Oscar Sedholm.

Händer naturligt

Det är tydligt att Oscars samiska arv kommer in på ett tämligen okomplicerat sätt i musiken. Nu råkade det bli en jojk, det kanske händer igen – eller inte. Det kan bli en kolt som scendräkt – eller inte. Allra helst sneglar Grande Gizmo mot funk – det ska svänga! – och Oscar och Aron nämner Red Hot Chili Peppers som en av de starkaste influenserna när det handlar om var de är på väg. Bandet börjar få styrfart. Nu under sommaren har de jobbat mer effektivt i studion med singeln, jämfört med deras första EP 2015. Förarbetet med att skriva text och musik gör ofta Oscar och Aron ihop – och det brukar gå snabbt.

– Alla låtar som vi har blivit nöjda med, det är de som bara händer naturligt och väldigt fort, säger Aron Lindström.

Den 9 september har Grande Gizmo en spelning på Väven. Men någon ny EP är än så länge inte på gång – de vill hellre släppa någon låt då och då framöver. Istället ska bandet jobba på att finslipa sitt alldeles egna sound.

– Jag tycker att den riktning som vi vill ta det mot är en speciell mix. Umeås scen är ganska mycket indie, men även rock – hardcore och metal – och jag tycker att vi faller mittemellan. Vi har ganska tunga teman, men vi vill använda funkrocken på ett melodiskt sätt och där tror jag att vi kan slå igenom som en akt som är unik, säger Oscar Sedholm.