Arbetsglädje och dystopi. Det är Carl Johan De Geers utgångspunkt i utställningen, som öppnar på Färgfabriken i Stockholm imorgon den 12 april och sedan pågår över sommaren. Retrospektiven greppar över hela hans verksamma period och visar smakprov på hans konstnärliga egensinne.
Som extra krydda dyker ett alter ego upp, han själv i rollen som poliskonstapeln i Söderkåkar, den gamla tv-serien som sattes upp på Boulevardteatern 2005.
– Utställningen heter Ledtrådar och man ska kunna dra slutsatser om sin egen och mänsklighetens samtid. Som ett slags deckare.
Samtidsorienterad har Carl Johan De Geer alltid varit som konstnär. Och deckare har han slukat många genom åren. När vi inleder vårt samtal med en snabb kopp te i Färgfabrikens kök, för att lindra hans förkylningshosta, nämner han att han länge såg deckare och science fiction som ren eskapism.
– Det är intressant att deckarna mer och mer har blivit den enda verkliga samtidsskildringen. Och samma med science fiction. Det har skett en uppgradering av populärkulturens status och av den dåliga smaken.
”Världen som framtida dystopi”
Under ”oändligt lång tid” har han själv velat uppvärdera dessa begrepp, vända upp och ner på dem och värderingarna kring dem.
Han understryker att Ledtrådar absolut inte får likna en minnesutställning efter någon avliden. Han vill istället inge en känsla av pågående process. De kommer att ha olika seminarier under utställningsperioden, det kan bli konserter, uppläsningar, debatter – och det kan tillkomma nya verk.
Varför har du valt att utgå från arbetsglädje och dystopi?
– Trots att man kan se världen som en framtida dystopi så finns det en arbetsglädje i att måla något och bygga upp sina egna världar.
– Jag ser det som att världen är präglad av en väldigt falsk optimism, det är bara det att klimatet håller på att kollapsa. Det kommer bli värre än det någonsin varit.
Återvända till ångloken?
Hans associationer skjuter iväg åt alla möjliga håll under hela intervjun. Han vandrar runt i sitt arbetsrum och letar efter olika bilder och böcker som han vill visa. Hans modell över utställningen föreställer ett labyrintartat skärmsystem som ska dela in Färgfabrikens stora, sakrala lokal i mindre rum.
En modelljärnväg ska löpa genom hela utställningen – Carl Johan De Geer är övertygad om att vi rätt snart kommer få återvända till ångloken, när vårt samhälle har brakat samman.
Resonemanget om ständig ekonomisk tillväxt ger han inte mycket för.
Som exempel på arbetsglädje lyfter han fram de färggranna och mönsterrika tyger han gjorde inom 10-gruppen, som han var med och startade. Han visar bilder på färgsprakande rum som många idag säkert skulle beteckna som just dålig smak.
– Det begreppet har jag bekämpat genom hela mitt liv. Jag menar att dålig smak inte finns.
Nej tack till ledighet
Samtidigt har han starka åsikter själv om vad som faktiskt är dålig smak. Till exempel mönster och färger där allt flyter ihop, blir suddigt. Han vill ha tydliga konturer. Inom adeln, som han själv stammar ur, var ”god smak” något viktigt.
– Man fick inte ha stora mönster i ett rum, man fick inte blanda rutigt, prickigt och randigt, man fick inte ha starka färger överhuvudtaget. Jag ansåg däremot att det var så man skulle ha det.
– Jag har också roat mig med att leka med Hötorgsmåleri. Det är otroligt roligt att det är så föraktat.
Carl Johan De Geers yrkeserfarenheter är många: konstnär, författare, filmskapare, musiker, designer, scenograf, skådespelare, fotograf och kulturjournalist.
Hur får du ihop dina olika roller i all denna mångfald?
– Det är ingen mångfald, jag tycker alltihop är samma sak.
Och alla dagar är arbetsdagar.
– Jag skulle aldrig någonsin vilja ha en enda ledig dag. Fritid är det värsta jag vet. Det enda som är roligt är att skapa något.
Polisen förstörde hans konst
Han har även utövat politisk aktivism med sin konst, till exempel med sina radikala grafiska blad från 1960-talet; Skända flaggan, Vägra vapen och USA mördare. De blev förstörda av polisen och han blev straffad för skymfande av statssymbol och uppvigling.
– USA mördare tycker jag skulle var högst aktuell nu, med tanke på att USA avrättar människor i andra länder utan rättegång.
– Aktivism har idag blivit huvudtemat inom konsten i hela västvärlden. Det är något som förbättrar samvetet för konstnärerna och deras publik.
Men det påverkar ingenting?
– Troligen inte.
Så då tror du inte att konst kan förändra något?
– Konst har naturligtvis förmåga att påverka en mängd enskilda individer och de i sin tur kan påverka samhället. Det tror jag.
”Kan en nazist vara god?”
På utställningen kommer man kunna se några av hans filmer också, som den omtalade Mormor, Hitler och jag (2001), där han tog itu med sin mormors nazism.
– Hon var den enda verkligt goda människan i hela släkten. Kan en mycket övertygad nazist vara god?
– Jag bodde hos henne ett par år när jag var i tioårsåldern. Jag var för ung för att förstå vidden av hennes förskräckliga missuppfattning. Hon ansåg att Hitler hade varit en god kraft som gjort mycket nytta.
Och hon behöll den tron ända fram till sin död. Idag växer åter rasism och nationalism i Europa, vilket självklart bekymrar Carl Johan De Geer. Men det som upprör honom ännu mer är religion. Han citerar den bangladeshiska författaren Taslima Nasrin som har sagt att alla religioner är uppfunna av män som vill tortera kvinnor.
– Det blir ingen bättre värld för kvinnor förrän alla religioner är borta från jordens yta.
– Jag tycker att nationalism, liksom religion, är skrattretande, löjliga företeelser. Och väldigt destruktiva i vår värld. Inte minst religionen, som är direkt farlig. Att tro på någon gud är likvärdigt med att tro på tomten. Jag antar att alla innerst inne måste fatta att det inte finns några gudar.
Men nu nästan idiotförklarar du alla som har en religiös tro.
– Ja, jag tycker de är totala förnekare av allt förnuft. De vill inte ta något ansvar för världen. Just detta kan leda till mänsklighetens undergång, att man tror att det finns någon annan som styr.
Fast Svenska kyrkan gör ett stort socialt arbete som inte alls är världsfrånvänt.
– Jag ger själv pengar till klostersystrarna i Alsike, som jag tycker utför det bästa humanitära arbetet i Sverige, genom att ta hand om gömda flyktingar. Och jag går på Tai Chi i Maria kyrka... Men du måste ju medge att religion inte är något annat än vidskepelse.
Att ha ett andligt förhållningssätt, i betydelsen humanistiskt, sympatiserar han däremot med.
Snart är det val. Har du något som du önskar dig av dagens kulturpolitiker?
– Det finns en helt orealistisk idé om att kultur ska löna sig, att man bara ska göra kultur som säljer.
Politikerna måste tänka betydligt mer långsiktigt, menar han, och berättar att numer produceras ett av hans många tygmönster i USA. Ett mönster som han, utan resultat, erbjöd finska Marimekko redan 1964.
– Det tog 50 år för mig att få mitt internationella genombrott, så det är inget man kan säga till en ung konstnär – att det du gör måste gå att sälja. Det finns inget samband mellan försäljning och kvalitet, alls.
