Ett par timmar senare träffar jag Cory igen, i en tågvagn som är omgjord till ett kafé. Beslutet att förlägga årets upplaga av det nationella science- fiction och fantasykonventet Swecon på Järnvägsmuseet i Gävle har varit ett genidrag. Subkulturen som kallas för Steampunk, som är inspirerad av den industriella revolutionen, viktorianism och retrofuturism, smälter lätt in i Järnvägsmuseets samling av gamla tågvagnar och ånglok. Tillfället till ära är temat för årets konvent just Steampunk, och Cory Doctorow är en av hedersgästerna. Även om Cory är författare och själv har skrivit några steampunkberättelser så är han mer känd för annat: han är en engagerad aktivist och förespråkare för människors rätt till personlig integritet och mot övervakning och hårda upphovsrättslagar. På Twitter, Tumblr och bloggen BoingBoing skriver han om populärkultur, ny teknik och politik. Men framför allt var han med och utvecklade den alternativa upphovsrättsmodellen Creative Commons, som medger att konstnärliga verk kan kopieras och distribueras på ett annat sätt än med traditionell upphovsrätt. Till Swecon är han inbjuden för att bland annat prata om bokbranschens framtid.

Vi hittar ett bord att slå oss ner vid, och jag upptäcker att Cory pratar snabbt även när det inte är tidsbrist. Men det är inte värre än att det går att hänga med. 

Du var den första författaren som publicerade en bok med så kallad Creative Commons-licens, Down and Out in the Magic Kingdom år 2003. Varför gjorde du det? 

– Jag var med och utvecklade Creative Commons, CC, och då kändes det rimligt att jag också skulle göra mitt arbete tillgängligt på det sättet. Det finns en ekonomisk aspekt. Ju fler som upptäcker mitt arbete via Creative Commons, desto fler betalar för mina böcker. Och det har faktiskt lett till att mina böcker har sålt bättre. Men det finns också ett kommersiellt och moraliskt perspektiv. Om du erkänner att det inte längre finns något samband mellan att läsa en bok och att köpa den, och att det är lika lätt att få den gratis som att köpa den, då är all betalning frivillig. Och ett sätt att få folk att betala är genom att vara generös. Men moralaspekten är viktigare än så, för kriget mot icke-auktoriserad kopiering har skadat internet och de demokratiska fundamenten oerhört. I Sverige är ni ju bekanta med razzian mot The Pirate Bay, och faktumet att folkvalda politiker tar order från utländska företag och USA:s handelskammare. De i sin tur ger order till polisen och åsidosätter den demokratiska processen för att bekämpa folk som ser på tv på ”fel” sätt. Det är fullständigt oproportionerligt att hur du lyssnar på musik ska vara viktigare än om vi har en fungerande rättsstat. Sen finns det ett konstnärsperspektiv också. Det är det 20:e århundradet och folk kommer att kopiera allt som de älskar. Om du skapar något som inte är tänkt att kopieras så är det egentligen inte samtidskonst. Det är inget fel med att göra retrokonst, du får bygga ett vikingaskepp eller lajva det hundraåriga kriget om du vill, men science fiction är tänkt att vara futuristisk, eller åtminstone samtida, så jag får konstnärlig tillfredsställelse av att skapa något med avsikten att det ska delas.

Har CC-licensieringen fått det genomslag som du hoppades? Upphovsrättslobbyn ger ju fortfarande intryck av att vara väldigt stor och inflytelserik.

– CC har förändrat diskussionen om upphovsrätt, och det finns bokstavligen hundratals miljoner verk med sådan licens. De utgör ett bevis för konstnärers vilja att dela med sig. Före CC fanns en utbredd dogm bland politiker och lobbyister att ingen etablerad konstnär ville göra det, men det är helt enkelt inte sant. CC har också påverkat den politiska diskussionen. Vid ett tillfälle övervägde EU att driva igenom ett förslag om att minska antalet verk som saknar kopieringsskydd till noll. Men genom att vi visade att miljontals konstnärer inom EU använder en licens som förbjuder de begränsningar som EU försökte införa så föll förhandlingarna samman. Det är viktiga händelser, men kriget är inte på något sätt vunnet. Men det är för att det egentligen inte handlar om kopiering – utan om korruption!

Hur menar du då?

– Det finns bevisligen problem med upphovsrätten. Att till exempel förlänga den till mer än 50 år efter skaparens död ger ju knappast något ekonomiskt stöd till denne. Om du heter Elvis Presley och spelade in en låt för 50 år sedan så kommer ytterligare 45 års upphovsrätt inte gagna dig – för du är död! Men att detta har skett är ett resultat av lobbying. Och vi ser lobbying överallt i politiken; i datalagringsdirektivet, skiffergasutvinning, i integritetsfrågor... Den politik som ställer vanligt folk mot enorma företag och övervakningssamhället är skapad av korrupta lagstiftare. Det är därför som till exempel Lawrence Lessig, som skapade Creative Commons, nu lägger sitt fokus på att kämpa mot korruption. 

Ser du en koppling mellan det växande övervakningssamhället och upphovsrättslobbyn?

– Absolut. Det är inte så att underhållningsindustrin vill att folk ska bli spionerade på för att försäkra sig om att de inte är terrorister. Däremot vill de spionera på dig för att se till att du läser böcker på rätt sätt. Det är därför de bygger system som rapporterar vad du gör och som innebär att de trådlöst kan gå in och dra tillbaka åtkomsten till material. 2009 gick till exempel Amazon in och raderade George Orwells bok ”1984” från sin e-bokläsare Kindle eftersom företaget som laddat upp den på deras sajt inte hade rättigheterna till den. Det handlar egentligen inte om övervakning i sig, utan att de vill ha den typen av kontroll av licensskäl. Men konsekvensen av det är ökad övervakning, och branschen bryr sig inte om dess konsekvenser. 

Om vi föreställer oss en framtid – eller det kanske redan är samtid – där nätneutraliteten är utplånad och den personliga integriteten likaså. Vilka verktyg och strategier kan de som revolterar mot det här systemet använda sig av?

– Det finns en undervegetation av teknik som är väldigt motståndskraftig mot de här skojarna, men vi kan inte vinna slaget bara med hjälp av teknik. Lawrence Lessigs fyra krafter: teknik, lagstiftning, marknad och normer är det som krävs för att förändra den här situationen. Om vi förlorar tillgången till teknologin så blir det svårare att göra det andra, men det betyder bara att vi måste arbeta hårdare på annat håll. 

Du är ju både aktivist och science fiction-författare. Tycker du att genren är användbar för att visa på alternativ till dagens samhälle?

– Absolut! Det ger argumenten kött på benen. Föreställ dig att det är 1947. Det har varit två år av fred och någon har bestämt sig för att sätta kameror på alla hus för att förebygga och bekämpa alla brott. ”Det finns inget som undkommer oss!” Och du känner att det där är en jäkligt dålig idé men ingen kommer lyssna på dig om du säger det. Men 1949, när 1984 hade kommit ut, kunde folk säga: ”Gör det inte! Det är Orwellskt!” För ordet Orwell hade med sig hela narrativet, med allt blod och all terror. 

Varför tror du att Orwell skrev just en roman om det?

– Romanen som form är den enda som tillåter dig att befinna dig inne i någons huvud. Det finns ingen annan form vars idé är att du tänker någon annans tankar. Och det skapar väldigt mycket empati, vilket gör romanen till ett väldigt bra verktyg för aktivister.  Och science fiction är en genre som kan användas till det. Den är oftast inte så bra på att förutsäga framtiden, men är bättre på att förutsäga nuet och lyfta upp samtidsångesten till ytan. 

Du har skrivit flera ungdomsböcker. Hur kommer det sig att du har riktat in dig på den målgruppen?

– Dels har flera av mina vänner som är verksamma inom genren berättat om hur roligt det att interagera med unga läsare. Om barn kritiserar det du skrivit så är det inte för att de är illvilliga utan för att de är i färd med att lösa världens mysterier och försöka förstå vad det innebär att leva. Om de vill diskutera din bok med dig så är det inte för att bråka utan för att de tagit den på så stort allvar att de vill prata om den. Det är oerhört tillfredsställande. 

Du är själv förälder. Har det påverkat ditt skrivande?

– Ja. Jag måste vara mycket mer disciplinerad. Föräldraskap och skrivande är båda tidskrävande sysslor så det kräver en del jonglering. Jag har skalat bort en massa saker från mitt liv för att ha tid med mina två passioner: skrivande och att vara förälder. Dessutom kan jag inte längre skriva scener där barn är i stor fara. Det har aldrig varit särskilt viktigt för mig, men nu tycker jag att det är oerhört manipulativt och konstnärligt bristfälligt. 

Jag har läst att din dotter har väldigt många namn. Kan du berätta om dem?

– Hon heter Poesy Emmeline Fibonacci Nautilus Taylor Doctorow. Poesy är för poesin, och Edgar Allan Poe. Emmeline är för suffragetten Emmeline Pankhurst som slogs för kvinnors rösträtt i England. Fibonacci var matematikern som introducerade det arabiska siffersystemet i Europa, och vars namn ges till tal som beskriver de vackraste formerna i naturen – fibonaccitalen. Nautilus är från Jules Verne, men är också steampunk och science fiction. Taylor är min frus namn. När vi namngett Poesie konstaterade vi att vi fått med de fyra krafterna inom all mänsklig kunskap: politik, litteratur, vetenskap och humaniora.

Jag tycker det är fantastiskt.

– Tack.

Jag har en sista fråga: Vad betyder ordet ”nörd” för dig?

– Det är ett sådant där ord som har olika innebörd beroende på hur det används. I går berättade någon för mig att det finns ett svenskt ord som kan betyda allt från att ta en kaffe tillsammans, till att gå på dejt eller skolka, med mera. Vet du vilket jag menar?

Fika?

– Ja, fika! ”Nörd” är precis som det. Det är väldigt kontextbundet. Historiskt så handlar det ju om ett slags extrem teknofili, men beroende på hur det används i dag kan det betyda antingen något rent tekniskt eller vara en populärkulturell referens, eller en viss sorts social tafatthet. Det kan vara uppskattande eller fördömande, så användningsområdena är många. 

Samtalet går mot sitt slut och Cory Doctorow tar på begäran en selfie med min telefon. Sedan hastar han vidare till nästa programpunkt som han ska delta i. Det märks att han är i sitt rätta element. När jag lyssnar på honom i en panel om digital distribution pratar han lika snabbt som vanligt. Men vi hänger med.