Men det måste inte vara såhär.

I nya ”Breaking social” reser dokumentärfilmaren Fredrik Gertten runt i världen för att rikta kameran mot korruptionens och rovkapitalismens motstånd. Ambitionen tar honom från Malta till miljonhövdade massdemonstrationer på Chiles gator och fackmöten bland Amazons lagerarbetare, där anställda fått nog av att ägaren Jeff Bezos slavlöner i fabrikerna bekostar miljardärens privata rymdcharter.

Exploaterande nätverk har Fredrik Gertten arbetat med sedan han 2009 stämdes av Dole för filmen ”Bananas!*”, om förgiftade sydamerikanska fruktarbetare. Senare har han även dokumenterat den globala hyresmarknaden i ”Push” och massbilismen i ”Bikes vs Cars”.

I sin nya dokumentär ställer han frågan rakt ut: ”Har vi råd med de rika?”.

– Med ”Bananas!*” började jag förstå globala mönster av PR och lobbyism och vad de rika gör för att ta hem spelet, säger den malmöbaserade filmaren över en kopp espresso där ett sirligt löv formats i skummad mjölk. 

”Titta på vattnets färg. Mamma tog bilden”. I Choapa-dalen visar en chilensk man honom foton från sin barndoms bad i den lokala floden. Blåglittrande vattenmassor som de senaste två decennierna förvandlats till öken av gruvbolag och monokulturer av avokado-odlingar. Under sorg och frustration ser de lokala småbrukarna idag sina egna grödor skrumpna ihop av torka. 

– Det jag försöker leta efter i filmen är brytningspunkten där folk tar steget till att börja protestera, säger Fredrik Gertten.

Ännu har han inte kommit fram till hur eller varför en sådan punkt uppstår. 

– Varför fick Metoo en sån fart hösten 2017? Varför fick Black lives matter ett sånt tryck efter George Floyd? Varför är Irans kvinnor de modigaste på planeten just nu? 

Ja, varför?

– Det verkar finnas någon sorts social tippningspunkt som gör att folk säger ”Nu får det vara nog” , att de får energi i att se andra engagera sig. Plötsligt hör man två miljoner människor på gatorna, som i Chile. För ett ögonblick fanns inte en lobbyist i världen som kunde stå emot det. Kravet på en ny konstitution blev alldeles för starkt. Det är väldigt inspirerande. 

Korruptionens hydra

Den grekiska mytologin berättar om den månghövdade hydran, vars andedräkt var förgiftad och spred död omkring sig. Ett groteskt träskmonster omöjligt att döda, eftersom den för varje huvud som någon försökte hugga fick två nya.

Den globala korruptionen liknar denna hydra, säger skribenten Sarah Chayes i ”Breaking social”; ett svåröverblickat operativt system som är svårt att både överblicka och bekämpa. 

”Det gör att det inte räcker med att avsätta en regering för att få bukt med korruptionen”.

Precis som i myten om hydran krävs ett kollektiv och kombinerade attacker för att stoppa besten – i detta fall den rikaste procentens möjlighet att köpa sig politisk makt.

Men det är också just här som ljuset finns, menar Fredrik Gertten. 

– Det finns mycket som vi har gemensamt i våra bröst. Till exempel det att de rika ska betala skatt. Det är inte speciellt radikalt.

I ”Breaking social” tar han upp att forskare börjat tala om ”survival of the friendliest” istället för ”survival of the fittest”. Ödmjukhet och vänlighet har varit en nödvändig del för mänsklighetens överlevnad, och därför har vi utvecklas för att anknyta till varandra. Men dagens samhällen är inte byggda kring den kraften, utan för att öka avstånden mellan oss. 

Titeln ”Breaking social” syftar på just detta: De rikas brott mot vårt oskrivna avtal om det ”allmänt hyggliga”.

– Min tes är att människors frustration och ilska runt om i världen är kopplade till de förmögnas brott mot det sociala kontraktet. Den ekonomiska eliten lever ovanför nationalstaterna, och köper medborgarskap, bland annat för att slippa skatter, säger Fredrik Gertten.

Trots att han ägnat sitt yrkesliv åt att dokumentera orättvisor tycks filmaren ha lyckats hålla fast vid hoppet.

– Vi har det i oss att förändra, säger han. 

Den stora lögnen 

I det sociala kontraktet ligger också tanken om meritokrati – att den som jobbar hårt blir belönad. Men den är en stor lögn, menar Fredrik Gertten. Idag får de som bidrar mest oftast minst. De som förstör, exploaterar människor och natur premieras. I Sverige har den allra rikaste procenten femdubblat sina rikedomar på 20 år samtidigt som politiska reformer drabbat de fattiga. 

– Jag är inte ensam om den tesen. Petter Larsson har skrivit om det i ”Riggat”, och ekonomijournalisten Andreas Cervenka säger samma sak. Det är en global insikt, som du inte ens behöver vara speciellt vänster för att ha. Nobelprisvinnande ekonomer pekar på detta. Teorin om ”trickle down” fungerar inte. 

De rikas förmögenheter sipprar inte ner till de fattiga? 

– Nej, det är snarare så att de globala kapitalisternas sätt att förvalta sina förmögenheter gör livet dyrare för oss genom att ta kontroll över bostadsmarknaden, viktiga landområden och så vidare. 

Det är lätt att tänka att det är fel på mänskligheten. Hur kan vi börja använda oss av den där evolutionärt inbyggda ödmjukheten och snällheten för att skapa bättre samhällen?

– Vänsterns utmaning är att frigöra det som finns i våra bröst. Och vi måste förstå hur de förmögna är organiserade, och lära att känna igen kleptokrati, att ledare gör sig gör sig rika på invånarnas bekostnad.

Och när det känns hopplöst att kämpa?

– Det finns en tendens idag att vi hela tiden faller tillbaka i motgångarna. Vi kan inte släcka och tända hoppet på det sättet. För ju mer cyniska vi blir desto sämre blir vi på att göra motstånd.

Galna och jobbiga

Under sina dokumentära resor har Fredrik Gertten mött flera aktivister som vittnat om så kallad ”activism burnout” – utbrändhet till följd av enträgen kamp, ofta förd i stark motvind. 

Kanske kan de tröstas av det historikern Rutger Bregman berättar i ”Breaking social”: Demokrati, avskaffande av slaveri, kvinnors rösträtt, välfärdsstaten; civilisationens milstolpar har alla börjat som galna utopiska fantasier. Och de som kämpade för dessa milstolpar avfärdades av sin samtid som både psyksjuka och svinjobbiga.

– Precis som Greta och andra klimataktivister beskrivs idag, konstaterar Fredrik Gertten. 

Han ser ”Breaking social” som en hyllning till kampen.

– Ett första steg är att älska aktivisterna. Ibland är de för mycket eller gör taktiskt fel, men jag älskar dem ändå. De gör någonting. Och fler av oss måste ta oss dit.

Vad är vänsterns roll i kampen mot korruption?

– Nu blir det här säkert kontroversiellt för en vänsterpublik, men jag tror att man kan ha en ganska bred allians, mellan anständighet och oanständighet. Vi kan ha människor som älskar kapitalismen som är med i den anständiga rörelsen. Så länge deras kapitalism respekterar planeten och respekterar mänskliga rättigheter. 

Finns sådan kapitalism? 

– Det vet jag inte, men det är åtminstone ett samtal vi kan föra med de som vill ha kapitalism. Till exempel finns det en rörelse idag som heter Millionaires for humanity, som vill betala mer skatt. Vi kunde till exempel kunna enas om att förbjuda skatteparadis. Det är ju inte superradikalt.

Vilken värld drömmer du om? 

– Jag vill leva i ett schysst och tryggt samhälle. Ett där människor har lite mer ansvar för det gemensamma och känner att de får någonting tillbaka när de gör det.