Christophe Ruggias långfilm ”Les diables” hade premiär 2001 med den då tolvåriga Adèle Haenel i huvudrollen. Filmen handlade om en bror och en syster som levde isolerade i ett slags eget universum på ett mentalsjukhus – en incestuös relation som skildrades med explicita sexscener och många långa tagningar på Adèle Haenels nakna kropp.
Christophe Ruggia var då nästan 40 år. De senaste månaderna har de två mötts i rätten efter att Ruggia anklagats för upprepade våldtäkter och sexuella övergrepp på Adèle Haenel när hon var mellan 12 och 14 år. I samband med att filminspelningen avslutats ska regissören ha bjudit hem henne till till sig i egenskap av hennes ”beskyddare”, under förevändning att ”förbereda hennes framtida karriär”. Övergreppen ska ha fortsatt nästan varje lördagseftermiddag under två års tid – då hon alltså var ett barn.
Förtydligandet om hennes ålder har visat sig vara nödvändigt eftersom många, exempelvis filmproducenten Philippe Brauge i offentligheten ifrågasatt anklagelserna eftersom Haenel ”gått dit frivilligt”.
Ord stod mot ord men förra veckan dömdes Christophe Ruggia till fyra års fängelse i första instans – två år med fotboja och två år villkorligen. Rätten bedömde Adèle Haenels och de andras vittnesmål som trovärdiga, medan försvaret inte kunde styrka oskuld.
Christophe Ruggias försvar var att han – trots att Adèle Haenel enligt vad han sa i rätten, var ”överflödigt sensuell som 12-åring” – aldrig varit attraherad av henne. De anklagelser som riktades mot honom menade han var en hämnd för att han inte hade gett henne fler roller. Dessutom, spekulerade han vidare, så behövdes ett franskt #metoo-uppror och det blev helt enkelt han som fick ta smällen.
Den nu drygt 60-åriga regissören har överklagat domen.
Adèle Haenel, idag 35, anklagade honom första gången offentligt år 2019 på den undersökande nyhetssajten Mediapart vilket utlöste #metoo-vågen inom fransk filmindustri.
Under rättegången har Adèle Haenel omsorgsfullt sökt orden för att beskriva hur svårt det var för henne som barn att ta sig ur det hon kallar ”en ond cirkel” som hon dragits in i av en man som sade sig ha ”skapat henne” och kallade henne ”en vuxen i ett barns kropp”.
I fransk press, bland annat på ledarplats i dagstidningen Libération, kallar man det ett ”klassiskt fall av grooming” – en process där en vuxen person försöker skapa en förtroendefull och manipulativ relation med ett barn eller en ung person, för att förbereda dem för sexuella övergrepp eller exploatering.
Skådespelerskan hade svårt att hålla tillbaka sin ilska inför Christophe Ruggias upprepade förnekanden under rättegången. När han på rättegångens andra dag medgav träffarna på lördagarna men hävdade att de handlade om att ”skydda henne från filmens konsekvenser i det verkliga livet” reste hon sig upp, slog händerna i bordet och skrek ”men håll käften!” – innan hon lämnade rättssalen.
Det påminde om när hon lämnade César-galan 2020, Frankrikes motsvarighet till Oscarsgalan, efter tillkännagivandet av att priset för bästa regissör gavs till Roman Polanski – som anklagats av flera kvinnor för sexuella övergrepp och våldtäkter.
Gesten gjorde Adèle Haenel till en symbol för feminister och föregångare i en våg av kvinnor i den franska kulturvärlden som nu vittnat om övergrepp av geniförklarade män.
I filmvärlden har bland andra Gérard Depardieu, Luc Besson, Jacques Doillon och Benoît Jacquot anklagats av flera varandra oberoende personer. Samma sak har skett inom den intellektuella världen, bland författare och journalister. Vanessa Springoras bok ”Samtycket” från 2020 är det internationellt mest känd exemplet – en bok där Springora beskriver den ”relation” författaren Gabriel Matzneff drog in henne i som 14-åring där hon säger sig utsatts för återkommande våldtäkter.
En annan kvinna anklagar honom för att samma sak skett när hon var 13 år.
De många fallen har lett till utdragna offentliga debatter i Frankrike om samtycke, pedofili, maktmissbruk och genistatus. I många fall har männen i fråga kunnat agera närmast helt öppet. Gabriel Matzneff skrev och pratade öppet om sin sexuella lust för barn, som han kallade ”unga kroppar”, medan flera inom filmbranschen hävdar att det Adèle Haenel helt öppet utsattes för under inspelningen av Ruggias film ”Les diables” idag skulle klassas som övergrepp .
Haenel själv menar att det här är ett brott begånget av många fler än hennes förövare. Vid rättegångens början ställde hon upp på en intervju i franska France Inter. Hon sa att hon representerar ”det där barnet som försvann och som ingen skyddade” och syftar på sig själv som 12-åring.
Hon kommenterade också Ruggias återkommande påstående att han ”skapat henne”.
– De påstår hela tiden att de skapar oss, men i själva verket krossar de oss, sade Adèle Haenel.
Sen hon stormade ut från César-galan 2020, då den franska filmakademin belönade Roman Polanski, har hon lämnat filmindustrin helt och hållet.
