Från Ullevi till Liseberg – LaGaylia Frazier äger Göteborg

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

 Det är en mångsidig och rutinerad 56-åring som intar Taubescenen ikväll. I tv-rutan har LaGaylia synts som jurymedlem i TV4-programmet Talang och hon har tävlat i Melodifestivalen två gånger. ("Jag HATAR att förlora!") Hon har turnerat med Robert Wells Rhapsody In Rock och med jazzartister som Jan Lundgren och Putte Wickman.

– Jag bor i Stockholm men just nu känns det nästan som om jag är en göteborgare. Det är så otroligt många jobb i Göteborg. De senaste två-tre månaderna har det varit helt galet. Gothia Towers känns som mitt andra hem, säger LaGaylia Frazier som kunde skådas med resväskan mitt i natten efter den första Ullevikonserten. Tajt schema, var ordet.

Ville ha en soulig röst

Samarbetet med Håkan Hellström kom igång på allvar i fjol. I april 2016 fick lyssnarna höra låten "Brinner in the shit".

– Håkan hade jag hört kanske åtta-nio år tidigare på en välgörenhetsgala för ett barnsjukhus. Jag gillade hans framträdande, han är så genuin och gav ett så okonstlat intryck. Långt senare, för två år sedan, hörde Håkan av sig. Han ville ha en soulig röst på sin skiva. När folk frågar en om samarbeten är det svårt att veta vad de förväntar sig för soul. Från mitt perspektiv kan det lika gärna röra sig om soul från 40- och 50-talen,säger LaGaylia Frazier.

Uppvuxen med musiken

På Liseberg blir det en varierad repertoar med många exempel på hur man gjort pärlor genom tiderna. Ett pärlhalsband av låtar där musikerna i bandet Soul Unit är nog så viktiga att ha hängandes runt halsen.

Musiken har LaGaylia Frazier haft hängandes kring sig sedan barnsben. Pappa Harald Frazier sjunger jazz och de har till och med sjungit ihop i Sverige.

2001 flyttade LaGaylia från Miami till Sundsvall och ett förhållande som sprack året därpå. Sundsvall blev aldrig hennes hem. LaGaylia valde Stockholm istället. Och samtidigt som USA gradvis förändrats och livet där numera känns avlägset på många vis, har LaGaylia haft svår att tränga under ytan på det svenska språket. Pojkvännerna och umgänget pratar gärna engelska, och det väldigt bra. Så den här intervjun, ja den görs på engelska.

– Egentligen är det först de senaste två åren som jag börjat prata svenska mer ordentligt. och det tack vare Håkans texter. Jag får väldigt starka bilder i mitt huvud av hans ord. Bilder av hur det är att växa upp i det här landet. Det är som med Cornelis och den där låten om Cecilia Lind. Skillnaden är att Håkan lever och verkar nu, i samtiden. Till alla som säger att han inte kan sjunga och så har jag bara en uppmaning: Lyssna på texterna. Klickar det inte då, så vet jag inte.

Vi klickar vidare. In i framtiden.

– Jag har två hemliga projekt på gång i höst som jag tyvärr inte kan prata om. Det ena är ett TV-projekt och det andra ett skivprojekt som kommer att överraska dig när det offentliggörs. Något som ingen någonsin trodde att jag skulle göra.

Ett death metal-projekt kanske? "La Growlia" Frazier?

– Haha. (LaGaylia imiterar growling, den gutturala death metal-sångstilen.) Ja, DET vore ju nåt!

"Kunde höra en nål falla"

Skämt åsido är det soul och även jazz som ligger LaGaylia varmast om hjärtat. Att jobba med pianisten Jan Lundgren igen är ett önskeprojekt.

– Jag antar att jag två sidor. Dels en totalt "balls to the wall"-sida men också en mer jazzig sida som jag har sedan uppväxten. Jan är den bästa pianisten jag någonsin spelat med. Vi gjorde en skiva ihop och jag skulle gärna göra en till. Jazzen är så intim och avskalad. Du kunde höra en nål falla när vi spelade ihop. Det är både läskigt och alldeles underbart.