– Det var scenen när hon hade fått reda på att hon inte är vackrast i världen, säger Emelie. Jag slängde mig på golvet och skrek, det var så himla kul.
Det var inte första gången hon provade teater. I en syskonskara på fem tillhörde det vardagen att sätta upp små scener. Men att stå på scen utanför familjens väggar var något nytt.
– Plötsligt var det något positivt att visa känslor och att vara arg. Mina föräldrar hade precis skilt sig och jag var nog ganska arg, men det var inte uppskattat någon annanstans.
Emelie började så småningom i en teatergrupp på ABF, samtidigt som hon både spelade fotboll och höll på med ridning. På gymnasiet blev det estetiska teaterprogrammet. När studenten närmade sig var Emelie övertygad om att hon skulle bli skådespelare, och frågade sin SYO-konsulent hur man skulle gå tillväga.
– Hon var först lite tveksam, men sa till slut att man kunde gå på folkhögskola eller scenskola, och att scenskola var bäst. ”Då är det ju det jag ska göra”, tänkte jag, helt utan en tanke på hur svårt det var.
Fyra svåra år på scenskola
Ansökningstiderna till alla scenskolor hade gått ut, utom till den i Luleå. Så Emelie sökte – och kom in. De fyra åren i Luleå blev inte helt enkla. Hon var yngst i klassen och hade inte samma erfarenhet som klasskamraterna.
– Jag kände mig väldigt dum, helt enkelt. Så fort jag skulle analysera och sätta ord på något så kunde jag inte spela det sedan.
Efter examen fick hon direkt erbjudande om jobb på en teater i Jämtland. Trots den tuffa arbetsmarknaden för skådespelare valde hon att tacka nej. Förutom att utbildningen varit påfrestande hade hennes pappa nyligen gått bort.
– Jag hade inte riktigt hunnit ta hand om alla känslor som kom med det, säger Emelie.
Hon tog en paus från teatern, men kom tillbaka våren 2010 då Högskolan för scen och musik i Göteborg behövde förstärkning i sin examensföreställning. Ett år senare fick Emelie titelrollen i kritikerrosade Yvonne på Backa teater, där hon sedan blivit kvar. Just nu syns hon i Clockwork Orange.
Explosivt utanför scen
Vid sidan om teatern har Emelie hittat en ny passion – amerikansk fotboll. När hon i februari fick reda på att Göteborg Marvels hade startat ett damlag gick hon dit för att prova. Sedan dess har hon varit fast.
– I den här sporten är det bra att vara explosiv, precis som på scen, säger Emelie.
Amerikansk fotboll liknar teatern på flera sätt. Ett lag har olika spel, vilket är intränade mönster som bestämmer var alla i laget ska befinna sig och åt vilket håll de ska springa. Precis som på scen, där varje skådespelare måste säga sina repliker och röra sig på ett visst sätt, vid precis rätt tillfälle.
Lyckat träningsläger
Det blev något av en raketkarriär för Emelie. Efter att ha tränat i en månad åkte hon med intakt nybörjarentusiasm på ett öppet träningsläger med landslaget. När veckan var över hade hon en plats i landslagstruppen och i augusti åkte hon med till EM i Spanien. Då hade prestationsångesten tagit över.
– Jag tränade alldeles för hårt inför EM och var helt slut när jag väl kom dit, säger Emelie.
Förhoppningsvis blir det fler chanser. Amerikansk fotboll är på uppgång i Sverige, framför allt bland tjejer.
– Det som är så bra med amerikansk fotboll är att alla kan spela. Man kan se så olika ut beroende på vilken position man spelar. Det ger ett väldigt bra självförtroende.
