– Grundidén var Eriks, om att skildra hur samhället gick från kollektivism mot ökad individualism genom en popgrupp som hade kunnat vara ABBA, säger Lotta Lundgren, som har varit med och skrivit manus.

Serien startar i nutid, där de forna bandmedlemmarna samlas för en inspelning av ”Popstjärnorna på slottet”, trettio år efter splittringen. Deras samtal leder in på minnen från bandets tjugo år tillsammans. Den röda tråden genom de fyra avsnitten är hur bandets utveckling speglar hur samhällsandan förändrades under de två årtionden under 70- och  80-talet.

Lotta Lundgren har gjort den tidsresan tidigare i serien Historieätarna, där hon uppskattar delar av båda periodernas särart.

– Det är lika roligt varje gång att gå från 70-talets diskussioner om allt vad man som liten individ kan vara med om att uträtta, till 80-talet med friheten att sticka ut och att få vara den man är, säger hon.

I serien varvas bandets upplevelser med nedslag i historiska händelser och historiker och andra bedömare som får komma in för att kommentera och svara på frågor.

Palmes nyårstal

Tidsmässigt inleds den med Olof Palmes tal till nationen på nyåret 1970, när han hälsar det nya decenniet välkommet, och går sedan via händelser och kriser av olika slag. Det är 70-talet med en växande ekonomi, fester på Gärdet, livet i storfamiljer och striden om almarna i Kungsträdgården.

Politiska händelser som präglar det som sker är kärnkraftsomröstningen, löntagarformer, energikrisen, Vietnamdemonstrationer och valet när de borgerliga tog makten.

För Lotta Lundgren, som föddes 1971, är delar av händelserna sådant hon kan koppla till barndomsminnen.

– Energikrisen minns jag. Det var kallt på dagis och var väldigt noga med att man inte lät kranen stå och rinna när man borstade tänderna, säger hon.

Fick önska roller

Vad hon nu som vuxen också kunnat koppla ihop är hur det påverkade arbetsmarknaden och samhället i stort.

– Jag minns våra grannar Lasse och Marianne, där han förlorade jobbet när företaget han arbetade på lades ner, som en följd av energikrisen, säger hon.

Manusarbetet inleddes med att Olof Wretling och Kakan Hermansson fick komma med önskemål om hur de ville att deras rollfigurer skulle vara.

Kakan Hermansson valde att få göra en tjej som kom från en välbeställd miljö och som lät sig absorberas helt av proggkulturen.

– Det är en typ av personlighet som jag har stött på inom den autonoma vänstern. Det är de som kommer från överklassmiljö som blir de värsta, kanske för att de känner att de behöver kompensera för sin klassbakgrund. För mig var det en roll som var kul att leka med, säger hon.

Olof Wretling valde istället att gestalta en kille med missbruksproblem. Hans rollfigur, som i likhet med de övriga har samma namn som skådespelaren, är den mjuka killen från Västerbotten som blir bandets frontfigur utåt samtidigt som han inom gruppen ständigt hunsas. Hans framgång kantas av både sex- och alkoholmissbruk.

– Jag inspirerades av tidigare stjärnor som Ted Gärdestad, som var både kända och älskvärda. Min rollfigur blir här en tragikomisk figur som under bandets uppgång och fall förlorar mycket av sin egen identitet, säger han.

Improviserade

När Kakan Hermansson och Olof Wretlings rollfigurer tagit form, så skapades Erik Haags och Lotta Lundgrens, där han är mannen som tar plats medan hon är bandets ekonomiska streber.

– Vi fick ta de roller som blev kvar. Det som är en likhet mellan mig och den jag spelar i serien är att hon gör en mindre klassresa, precis som jag har gjort, säger Lotta Lundgren.

Det manus som skrevs hade öppningar för improvisationer från de medverkande.

– Det var inte mycket färdiga dialoger, utan de var något som fick växa fram mellan oss som spelar. Det är ett otraditionellt men lekfullt och roligt sätt att arbeta på, säger Olof Wretling.

Musikaliskt går bandet i serien – och den musik som då också spelas – från proggens taktfasta protestsånger,via tongångar som har inspirerades från både ABBA och dansband, till synten och sampling av ljud.

För de som medverkar i serien har en del av det som skildras i serien varit överraskande.

– Jag har insett att ABBA bara fanns under nio år. Hur sjukt är inte det! För mig känns det som om de alltid har funnits, säger Kakan Hermansson.