Alltsedan 60-talet har vi matats med nyliberalismen och dess idé om att det bästa samhället skapas när människor av fri vilja agerar (enligt bland andra Friedrich Hayek). Resultatet av miljontals mer eller mindre spontana handlingar är enligt denna idé bättre än de styrningar som finns i exempelvis en välfärdsstat i form av ett reglerat hälso- och sjukvårdssystem, infrastruktur, socialförsäkrings- och pensionssystem, styrning av priser med mera. Den fria marknaden är bättre på detta menar man. Marknaden har upphöjts till något som är överordnat människan. Marknaden vet bäst, heter det. Inför denna nästan religiösa övertygelse gör Mason en koppling: ”marknadslogiken blir en inkörsport till underkastelsen för maskinens logik”*. Under 2010-talet ser vi en framväxande allians mellan rasister, nationalister med flera och auktoritära politiska ledare. ”De älskar idén om maskinell kontroll” (“They love the idea of machine control”), konstaterar Mason.
Nyliberalismens paradox
Den nyliberala modellen innebär att lönearbetarna regelbundet får några procent av det samhället producerar – en slags ritual. Men modellen har slutat att leverera. Sedan Östeuropa och Sovjetunionen kollapsade och Kina integrerats i världsekonomin, har den globala arbetskraften fördubblats till 3 miljarder under en 15-årsperiod enligt Mason. Följden har blivit lönedumpning. Arbetarklassens utarmning på global nivå tillsammans med det ekonomiska och finansiella sammanbrottet 2008 med alla dess konsekvenser vittnar enligt Mason om att ”det nyliberala projektet i praktiken var ett angrepp på humanismen”. Dessutom ifrågasätter marknadsideologin vårt jag, att vi skulle vara något mer än en samling ekonomiska behov. Den definierar frihet i huvudsak som konsumentens valfrihet. Marknadsekonomin har påverkat oss på djupet, vårt sätt att vara, förhålla oss till varandra och uppfatta omvärlden. Nyliberalismens paradox är att de fria viljorna på marknaden betonar de ekonomiska relationerna individer emellan, vi blir homo economicus, medan andra mänskliga kvaliteter kommer i skymundan och undertrycks, och detta påverkar, förminskar därmed vår förmåga att uttrycka vår fria vilja.
Till detta kommer ökad arbetslöshet och sänkta reallöner. ”Slutet på historien”, jublade liberalerna när Sovjetunionen imploderade på 90-talet. Väst ”vann”. Efter 25 år av nyliberalism och en finansiell härdsmälta 2008 kan man konstatera att ingen vann eller snarare, bägge förlorade. Dessutom, det finns inga skönjbara alternativ. Vi verkar ha lättare att föreställa oss att en ny ekonomisk katastrof ska drabba oss än att bygga ett gemensamt samhällsprojekt med humanistiska förtecken. Sammantaget har allt detta lett till resignation och uppgivenhet. Trötthet och resignation är en grogrund för fascism… ”Folks benägenhet att underkasta sig fascism verkar bero främst på ett tillstånd av inre trötthet och resignation”, skrev Erich Fromm 1941. Hannah Arendts undersökningar av nazismen visade på ensamhet som grogrund för fascism: ”erfarenheten av att inte tillhöra världen alls, vilken är en av människans radikalaste och mest desperata erfarenheter”.
Vilka blir fascister?
Det är denna ensamhet vi paradoxalt kan se i dagens interaktiva nätverkssamhälle. Det är resignation och ensamhet som Trump och flera reaktionära ledare i Europa lyckats exploatera.
Mason konstaterar således att den nyliberala praktiken som tillämpats i ett 50-tal år har misslyckats med att leverera – nyliberalismen är ”körd”. Vi ser inga alternativ, resignationen breder ut sig och i takt med den fascismen. Vilka blir då fascister?
På 30-talet undersökte sociologer hur fascismen kunde få fäste i arbetarklassen. De fann att anhängare till fascismen ”villigt åtlöd varje mäktig auktoritet som de beundrade”. De kallade sin teori ”auktoritär personlighet”. Patrick S. Forscher och Nour S. Kteily gjorde nyligen en liknande evidensbaserad studie på personer som röstat på Trump i det senaste presidentvalet och identifierade sig med extremhögern, den så kallade ”alternativa högern” i USA (”alt-right”). Den visar ett annat mönster; den auktoritära personligheten är inte lika framträdande hos denna gruppen, i stället ser dessa personer sina motståndare som icke mänskliga: ”Alt-rightpersoner avhumaniserade systematiskt araber, muslimer, latinamerikaner, svarta”.
Är det något vi har lärt oss från Förintelsen så är det att när en etnisk grupp avhumaniseras så legitimeras våld mot denna grupp. Av detta drar Mason slutsatsen att igenkännandet, bekräftandet av människan som universell är försvarslinjen mot en fullfjädrad fascism.
En annan avgörande ”framgångsfaktor” för fascismen är att den politiska och ekonomiska makten allierar sig med mobben. Hannah Arendt kallar det för en ”tillfällig allians mellan eliten och massorna”. Ett tydligt tecken på det i Europa och USA, till exempel i Charlottesville mellan Trump och extremhögergrupper.
Den akademiska vänsterns förfall
Ett annat skäl till att demokratin har försvagats är vetenskapens förfall inom en del discipliner, menar Mason. Han går hårt åt den akademiska vänstern. Dess besvikelse över att socialismen inte fått fäste lade grunden för postmodernismen (Louis Althusser, Michel Foucault, med flera). Vetenskapliga fakta är sociala konstruktioner påstod den franske sociologen Bruno Latour 1979. Detta är postmodernism i sin ytterlighet och det är utifrån detta antihumanistiska synsätt (förnekandet av att människan befinner sig i en faktisk omvärld) som vi kan förstå hur ”fake news” får fäste. Neurovetenskapen har visat i experiment att vi utför handlingar några millisekunder innan vi tar medvetna beslut om att handla (Benjamin Libet). Utifrån detta dök teorier upp om att människans fria vilja är en chimär. Och inom biologin visade forskning på grodor att verkligheten konstrueras inne i grodans hjärna och inte utanför den (Humberto Maturana).
Av detta skapades teorier om att alla levande system producerar sig själva. Tillämpat på människan innebär det att vi inte har egen vilja i egentlig mening. Inom informationsteknologin finns idealistiska uppfattningar om att begreppet information är något som står ovanför det fysiska. ”It from bit”, myntade John Archibald Wheeler och menade att information skapar verkligheten. Norbert Wiener påstod att ”information är information, inte materia eller energi”. Dessa teorier är felaktiga, menar Mason. Denna nya metafysik är ett brott mot flera hundra år av upplysning och rationalism som bygger på fakta och vetenskapliga rön och att människan kan påverka sin omgivning: ”vetenskapens nya metafysik är en av de starkaste grunderna till den antihumanism som genomsyrar 2000-talets ideologier”. Metaforen människan som maskin med en uppsättning determinerad DNA frodas i delar av vetenskapssamhället. En människa som dessutom hotas att tas över av artificiell intelligens.
Denna metafysik tillsammans med nyliberalismens förenklade människosyn har möjliggjort framväxten av auktoritära ledare med reaktionära idéer. Teorier som framhärdar att ojämlikhet baserat på ras, kön och ekonomiskt status är ödesbestämt i våra gener. Det handlar om förändringar som är ”djupt rotade i den ekonomiska praktiken under de senaste 30 åren”. Det finns gott om evidens på detta, enligt Mason.
Behovet av dygdetik
Vi behöver en verklighetsbaserad teori enligt vilken människan och inte algoritmer bestämmer hur samhället ska se ut och som sätter in digital information i den fysiska världen, menar Mason. För att hitta den måste vi utgå ifrån människan och hennes etiska förmåga som subjekt i ett historiskt perspektiv. Var hittar vi dessa teorier?
Dygdetik i Aristoteles mening handlar om att sträva efter det goda livet och göra gott. Alla handlingar ska betraktas utifrån om de bidrar till att människor utövar sin potential för att skapa det goda livet, inte bara på individuell nivå utan även i samhället. Dygdetik förutsätter och syftar till att samhället har det goda livet som mål. Vad är ett gott liv och hur kommer man fram till ett socialt kontrakt? Svaret ligger i hur vi uppfattar människan menar Mason. Dygdetiken är nödvändig för att skapa något bortom nyliberalismen. Dessutom kräver utvecklingen av artificiell intelligens en etikkod på global nivå. Vi kan inte överlåta åt en supermaskin att tolka vad det innebär att göra gott och vad det goda livet är.
Marx främsta bidrag, menar Mason är ”en tydlig definition av den mänskliga naturen som är kompatibel med vår biologi, vår historia med teknologiska förändringar och med nutida rön inom neurovetenskapen”. Det är en radikal humanism. Syftet för mänskligheten är att uppnå frihet. Mason ”återupptäcker” Marx filosofiska och etiska sida och sätter in Marx teorier i ett nytt historisk perspektiv. Mason pekar ut informationsteknologin som en av de främsta krafterna för förändring. Denna kommer, enligt honom, att leda till att prismekanismen kollapsar, vilket kommer att möjliggöra en snabb automatisering (något han beskriver i sin tidigare bok ”Postcapitalism”). Den andra kraften är nätverkaren: ”den nätverkande individen bär på kännetecknen för en framtida befriad mänsklighet...”. Hen arbetar i något som kan beskrivas som en ”social fabrik” till skillnad från förra århundradets industriella fabrik. Nätverkaren är den agent som kommer stå för nästa stora samhällsförändring.
Fotnot: Egen översättning från engelskan av alla citat från boken.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
