– Men det är viktigt att påpeka att det är landslaget som vann det VM-bronset. Men då vi vann SM så fick vi representera, säger Sofie Lewerentz, sportchef, tränare och ledamot i styrelsen.
Systemet liknar alltså det som gäller för curling, att ett helt existerande lag blir utvalda att vara landslag. I bronsfallet handlar det om GCO-laget Bobcats. Det finns dock även klubb-VM, där lagen representerar sina egna klubbar, och även där blev det en tredjeplats. Den här gången för laget Wildcats.
I GCO finns för närvarande 14 lag i olika åldrar och erfarenheter och de har kring 400 medlemmar.
– I Sverige finns det ungefär 6 000 medlemmar, så det växer verkligen så det knakar och blir större och större för varje år, säger Sofie Lewerentz.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Sexistiskt eller inte?
Cheerleading som fenomen växte fram på universiteten i USA under slutet av 1800-talet. Under lång tid handlade det uteslutande om avancerad hejarklacksledning, vilket fortfarande är väldigt vanligt i amerikansk sport. Dess historia med tjejer som ska elda upp publiken innan killarna går in och utövar den ”riktiga” sporten har naturligtvis väckt många frågor ur ett jämställdhetsperspektiv. I USA har det skrivits många och långa avhandlingar i ämnet, men tyckarna är idag rätt splittrade. Vissa anser det fortsatt sexistiskt och andra anser att det stärker unga tjejers (medelåldern bland utövare är låg) självkänsla och fysiska hälsa.
– I Sverige är de fortfarande en rätt liten sport och det är inget jag själv har tittat närmre på. Men i alla typer av idrotter som är mer estetiska och till viss del underhållning så finns det ju en problematik kopplat till det. Fast som ren idrott är det en annan sak. Som påhejning blir det väldigt lätt sexualiserat och därmed sexistiskt medan det som idrott kan handla om empowerment för de som utövar den, säger Karin Grahn, lektor i idrottsvetenskap med fokus på idrott, utbildning och genusfrågor.
Polariserad debatt
Hon kan lätt se att debatten är polariserad då det finns klara positiva och negativa aspekter att titta på.
– Man behöver nog titta mer på helheten och det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra. Det kan bli problematiskt just att det är så polariserat. Det kan ju exempelvis fortfarande vara sexistiskt samtidigt som det är stärkande, så det kan vara viktigt att inte positionera sig.
Boken ”Cheerleaders” är skriven av Nathalie Guice Adams och Pamela J. Bettis. De var själva cheeleaders i tonåren för att sedan kalla sig ”feminist academics”. De var i sin förförståelse kritiska till fenomenet men kommer i slutet av sin studie fram till att cheerleading varken är dåligt eller bra i sig själv. Det beror, som i så många fall, på sammanhanget.
För GCO är frågan ett icke-problem, eller i varje fall inget de väljer att lägga något fokus på.
– Nej, vi ser det inte så alls utan som en elitidrott som vi utövar. Vi lägger fokus på att träna och tävla i vår idrott, säger Sofie Lewerentz.
GCO har tävlat i cheerleading i över 20 år. Men i Sverige finns inte kontexten av cheerleading som peppande hejarklack, utan det är helt och fullt en sport.
– Det finns många aspekter av en sak som cheerleading. Till exempel blir killar inom det till en utmanande och normbrytande grej, även om de inom gruppen får utgöra den maskulina symbolen och stå för kast eller agera bas i pyramider, säger Karin Grahn.
I den svenska så väl som den internationella cheerleadingvärlden är det till absolut största del tjejer som är utövare.
– Men det finns även en mixklass. Vi har inte jättemycket av det i Sverige än, men vi har några killar även i GCO, säger Sofie Lewerentz.
Efter landslagsframgångarna i USA är det snart dags för GCO:s lag att tävla i de egna klubbfärgerna igen. I slutet av maj är det SM igen och som regerande mästare står mycket på spel.
– Vi får se hur det går. Vi ska göra vårt absolut bästa för att försvara guldet.
