Från slum till vogue: I Kibera lever drömmen om Hol

Som ung var han ett av många barn till en ensamstående mamma som kämpade för att ge sina barn en framtid. De var en stor familj i ett litet hem, mitt i hjärtat av Kenyas största slum – Kibera. Han var 13 år när han hoppade av skolan och använde falsk legitimation för att få jobb som byggnadsarbetare. Avido gjorde cement på en dammig arbetsplats från morgon till kväll, men snart fick han astma och var tvungen att sluta. 

– När jag slutade på jobbet började långa sömnlösa nätter. Jag tänkte dag som natt på hur jag skulle kunna klara av att hjälpa min mamma, säger han.

Från lakan till design

En lokal dansgrupp blev snart den nya vardagen och det var där Avido upptäckte sin talang för kläddesign. Han började designa uniform­er för dansgruppen och hans talang blev snart ett samtalsämne i Kibera.

– De första uniformerna gjorde jag av lakan som jag köpt på den lokala marknaden för 200 shilling (15 kronor). Det var då min karriär som kläddesigner började, säger han.

Avido gjorde sig snart ett namn utanför Kibera och en dag fick han en symaskin i present av en riksdagsledamot. Där började en annan utmaning.

– Jag använde en metallkedja för att fästa i symaskinen och låg och höll i kedjan varje natt för att den inte skulle bli stulen. Kibera var en farlig plats full av kriminella. Det gick inte att ha något av värde hemma, säger han.

Några män i kostym med svarta solglas­ögon går in i Avidos studio. Hans företag Looks­like Avido besöks idag av många kändisar. Den jamaicanske reggaekungen Don Carlos var den första kändisen som köpte Avidos kläder. Nu är de många. När Dagens ETC besöker 25-åringen är mittfältaren Jackson Macharia från Kenyas nationella fotbollsklubb på plats för att hämta sina shorts. Kläderna i sprakande afrikanska tyger har nått världens alla hörn och de starka färgerna har en djupare mening.

– Kibera är en färgpalett! Det är en plats full av liv och hem för ett oändligt antal talanger. Folk i Kibera är hungriga men ler ändå. Mina kläder representerar livet här!

Vill bygga ett Kina

När italienska Vouge kom till Kibera och gjorde ett reportage om den unga modedesignern gick en dröm i uppfyllelse.

– Jag jobbar hårt för att hjälpa folk i Kibera. När Vouge hörde av sig och ville ta med sina italienska modeller sa jag nej tack! Om du ska komma hit får ni använda modeller från Kibera, sa jag och så blev det!

På övervåningen i det lilla huset som är både hem och arbetsplats, ger Avido och hans team utbildning till blinda kvinnor och unga ensamstående mammor. Han delar med sig av sin kunskap i hopp om att skapa jobb för utsatta kvinnor i lokalsamhället.

– Min stora dröm är att skapa ett litet Kina här i Kibera. Medan andra designers åker till Kina för att minska kostnaderna skapar jag jobb här i slummen. Jag håller på med ”slow fashion”, inte massproduktion, säger han.

Avido arbetar för att expandera företaget, men han tänker inte först och främst på sig själv.

– Journalister beskriver alltid Kibera med ord som skräp och alkoholism. Jag vill visa världen att mycket bra kommer härifrån. Jag vill få folk att förstå att det går att bli någon även om man är född i fattigdom, säger han.

Kibera växte fram ur ett skogsområde i hjärtat av Nairobi efter första världskriget när den brittiska regeringen gav det nubiska folket utrymme att bosätta sig som tack för deras insats i armén. Namnet kommer från det nubiska ordet kibra, som betyder skog. Nubierna fick snart sällskap. Fler etniska grupper och migranter från hela landet kom till Kibera för att få arbete i storstaden. Det finns inga exakta siffror på hur många som bor här idag, men siffror från flera håll visar att det rör sig om en halv miljon. De flesta bor i fönsterlösa rum med lerväggar och betonggolv där familjer på upp till tio personer delar säng. Öppna avlopp går utanför husen och de dåliga sanitära förhållandena försvårar vardagen. Hälften av befolkningen är arbetslös och medellivslängden är 30 år, jämfört med 64 år i övriga landet.

Konstnär från barndomen

Det går en järnväg genom Kibera där sko­putsare och försäljare av mobildelar och andra begagnade saker sitter på rad. Vissa platser längs vägen har utsikt över de tusentals plåttak som från ovan ser ut som ett stort lapptäcke. Under ett stort träd hänger en skylt med texten ”Art 360 Kibera”. En kvinna med stora ringar i öronen kommer ut genom en smal dörr. Konstnären Faith Atieno var en av de första som öppnade konstgalleri i Kibera. 

Som så många andra barn från Kibera växte hon upp med en ensamstående mamma och många syskon. Viljan att skapa konstnärligt brann inom henne redan som barn.

– Jag hade ett stort behov av att uttrycka mig kreativt och få fram de känslor jag hade inom mig. Skolan tillät inte kreativitet så jag började göra dockor på fritiden som jag sålde till grannar och vänner, säger hon.

Det var först på gymnasiet som hon upptäckte att hon hade en verklig talang för konst.

– Jag minns att vi ritade diagram i biologi­klassen och min lärare sa: ”Faith, du är verkligen begåvad!” Efter det gick jag med i en konstklubb som fick mig att inse att jag var både vacker, kreativ och hårt arbetande.

”Konst är hälsa”

Inne i galleriet är väggarna täckta från tak till golv med målningar och skulpturer. Kvinnliga ansikten och feminina kroppar är framträdande i verken och det är där hon hämtar inspiration.

– Min mamma har inspirerat mig i allt jag gör. Hon har alltid vaknat innan solen går upp för att gå flera timmar till jobbet på Nairobis marknader. Redan som barn kände jag ett ansvar för att hjälpa min mamma. Kvinnor är så starka! 

Inne i rummet sitter barn runt ett bord och målar med starka färger. Faith Atienos galleri är en plats dit barn och unga kan komma för att lära sig måla och dela sina inre tankar genom konsten. Många av barnen som kommer hit är föräldralösa.

– Konst är hälsa för mig eftersom konsten tar fram det som är gömt inom dig. Barn behöver uttrycka sig och det här är en plats där de fritt kan dela sina tankar och känslor, säger Faith Atieno.

En bit från hennes galleri är en tegelvägg målad med färgglada bilder. En av bilderna visar två män med munskydd på en motorcykel. Bilden är en del av en kampanj för att sprida information om corona. Idag använder Faith Atieno sin konst i samarbete med FN och lokala organisationer för att skapa attitydförändringar i Kibera. Hennes arbete för det lokala samhället gav henne det prestigefyllda priset ”Women of Concern” förra året. Priset delas ut årligen av organisationen Concern och är en hyllning till kvinnor som på olika sätt utför ett inspirerande och viktigt arbete.

Hennes mål är att skapa en större plattform där kreatörer inom konst, design, mode och andra områden möts och delar med sig av sina talanger. Det ska vara en plats rik på material som konstnärer kan använda för att dela sina inre tankar. Hon drömmer om ett Kibera där konst kan vara vägen till ett bättre liv.

– Jag vill arbeta för ett Kibera där människor inte är beroende av dåligt betalda dagsjobb. Jag jobbar för att övertyga människor om att det går att skapa hållbarhet utifrån något man älskar. Konst kan förändra liv, det är jag säker på!

Modell på ”boda boda”

Ett stenkast från galleriet står en man och spelar gitarr mitt på tågspåret. Förbipasserande stannar till och tittar på honom, han är helt inne i sin egen värld. Daniel Owino Okoth alias Futwax föddes på ett golv i Kibera 1995. Hans pappa var alkoholist och hans mamma en hårt arbetande kvinna. 

– Jag sov ofta i kyrkan och blev pastorns altar­pojke. Det räddade mig från livet på gatan.

Jag har oändligt många vänner som har dött av droger och skottlossning på Kiberas gator, säger han.

Uppväxten präglades av intresset för fotboll och musik. Bongomusik från Tanzania och artisten 50 Cent fick Futwax att höja volymen på radion i det lilla hemmet. Han hoppade av skolan efter gymnasiet och provade olika jobb på Kiberas gator innan han slutade som boda boda-förare (motorcykeltaxi). Vid sidan av jobbet var han modell och 2017 blev han känd som Mr Kibera när han vann en stor modelltävling. Han fick kändisstatus i området men hans fickor var tomma och han fortsatte att köra kunder på sin hoj längs ­Kiberas gator. Futwax är känd för att arbeta hårt och namnet kommer från ”foot works” – hans förmåga att alltid ta de där extra stegen för att komma vidare.

– Livet i Kibera är hårt men jag har alltid pressat mig själv att inte ge upp. Jag har många drömmar som måste gå i uppfyllelse, säger han.

Finalist i talangtävling

2017 var ett år då stora saker hände. Han blev finalist i en talangtävling och hans rap och hans låt om livet i Kibera fick juryn att minnas Futwax. Det beslutades att de tio bästa ­kandidaterna från tävlingen skulle få utbildning i musikproduktion vid ett ungdoms­center i området.

– När jag såg utrustningen i musikstudion visste jag att musikproduktion var min stora dröm, säger han. 

Inne i den mörka, ljudisolerade studion sitter Futwax i djup koncentration. Dreadsen hänger ner över hans ansikte och han gungar rytmiskt till tonerna från keyboarden. De senaste tre åren har han producerat över 300 låtar och gjort flera poddar. Hans låtar är främst i genren Gengeton, som är en blandning mellan rap, reggae och dancehall. Han sjunger om sociala problem i Kibera på ”gettospråket” sheng, som är swahilislang blandat med engelska.

Hans stora talang och inre styrka gav honom ett fast jobb som musikproducent och ljudtekniker vid ungdomscentret som öppnades av den danska skådespelerskan Connie Nielsen 2015. Nielsen som är känd för sina roller i Hollywood-filmer som ”Gladiator” och ”3 Days To Kill”, byggde centret som en del av hennes ”Human Needs Project”, som tillhandahåller rent vatten, energi och teknik till slumområden runt om i världen.

Flera kända musikproducenter har varit i Kibera och Futwax har fått utbildning som gjort honom till en expert inom sitt område. Idag är han lärare för unga musiktalanger som kommer till studion för att lära sig musikproduktion. För en dag i studion betalar de 1 000 shilling (79 kronor) till centralen. Futwax dröm är att starta en egen studio där han kan ge gratis utbildning och hjälpa Kiberas unga människor från gatan.

– Kibera har så många talanger och otroligt många unga människor brinner för musik. Utmaningen är att vi inte har en plattform där vi kan sälja våra låtar och bli upptäckta, säger han.

För första gången i sitt liv har han en fast lön. När hyran och maten är betald hjälper han sin mamma. Resten av pengarna går till USA-resan och Hollywood som är den stora drömmen.

– Jag började spara för flera år sedan och 2025 går resan till Hollywood. Jag vet att jag är tillräckligt bra för att bli upptäckt där och göra något som kan förändra mitt liv och andras liv här i Kibera! •