– Under den tid som jag arbetat med Fotografiska har jämställdhet aldrig varit på bordet, trots tryck från många anställda. Jag tror att de som konstinstitution inte ens funderat över ett gemensamt förhållningssätt kring jämställdhet, säger en före detta medarbetare som vill vara anonym.
Fotografiska har på kort tid etablerat sig som ett av de mest välbesökta museerna i Stockholm. Under 2013 ställer Fotografiska ut tio manliga fotografer, men bara tre kvinnliga. Sedan öppningen 2010 är det män som har ställts ut i 66 procent av de separata utställningarna.
– Jag tror inte att det finns en ovilja att se till genusaspekten här på Fotografiska, men det är en väldigt ny verksamhet. Fotografiska har inte varit något undantag från samhället i stort, men vi ska bli det, säger Anna Berggren, VD på Fotografiska.
”Går miste om stor konst”
Anna Berggren säger att hon sedan hon tillträdde i maj i år har varit tydlig med att museet måste arbeta mer för en jämlik genusrepresentation. Hon kan inte svara på varför män är överrepresenterade, men menar att många väljer att se till den historiska aspekten. Det fanns inte kvinnliga konstutövare i samma utsträckning som manliga förr.
– Än i dag märks representationen då många av de gamla mästarna var män, men det är ett nonsenssvar tycker jag. Det är självklart att se till konstnärer av båda könen, annars diskrimineras halva befolkningen och då går man miste om stor konst, säger hon.
Karin Sidén, museichef och överintendent på konstmuseet Waldemarsudde, menar att det fanns kvinnliga konstnärer även förr i tiden men att kvinnor inte inkluderades i kulturlivet på samma sätt som män. I den aktuella Skagenutställningen syns fler manliga konstnärer än kvinnliga, men de kvinnor som ställs ut har tidigare aldrig ställts ut i samband med Skagenkonst och det är ett stort steg på vägen. Av 111 verk är 49 gjorda av kvinnliga konstnärer.
– Vi har ansträngt oss för att hitta dessa kvinnor och deras verk för att lyfta fram dem och samtidigt ifrågasätta tidigare maktstrukturer.
Felaktig självbild
Karin Sidén säger att Waldemarsudde arbetar med att lyfta kvinnliga konstnärer som har fallit i glömska. Men under 2010 och 2011 fanns inte en enda separat utställning med en kvinnlig konstnär, även om kvinnliga konstnärer syntes i större grupputställningar.
– Jag uttalar mig om tiden som jag har varit här, där vi jobbar aktivt med frågor om genus. Det är väldigt tråkigt att det såg annorlunda ut i utställningarna förut, säger Karin Sidén.
Skillnaden mellan separata utställningar och grupputställningar är central i frågan om jämställdhet i bild- och konstvärlden. Konstnärer som ställer ut i grupputställningar får generellt lägre arvode, eftersom det är fler som får dela på utställningsbudgeten. Men det är inte bara ekonomiska värden som spelar in, utan även mindre mätbara variabler som prestige och anseende, menar Vanja Hermele, genusvetare och författare som skrivit rapporten ”Konsten – så funkar det (inte)”.
– Ofta är självbilden att det redan är jämställt på institutionerna, eller i alla fall att man jobbar väldigt hårt för det. Att då, som Fotografiska till exempel, högtidlighålla den manliga fotografens blick i utställning efter utställning blir närmast obegripligt.
Konstvärlden kvinnodominerad
Vanja Hermele menar att konstvärlden i dagsläget är kvinnodominerad. På konsthögskolorna är majoriteten av eleverna kvinnor. Det bidrar automatiskt till en syn på konstvärlden som jämställd, eftersom kvinnor inte är underrepresenterade som utövare. Det är när det kommer till exponeringen av kvinnliga konstnärer som balansen sätts ur spel.
– Det är nästan standard att ojämställdhet skylls på kulturarvet. Men ändå väljer en sprillans ny institution för en relativt ny konstform bort kvinnliga utövare bland de stora utställningarna i dag, säger Vanja Hermele.
Den före detta medarbetaren på Fotografiska poängterar att frågan lyftes av anställda då hen jobbade där, men att förklaringen från ledningen var att ”Fotografiska inte kan skriva om fotohistorien”. Framöver har Fotografiska en femårsplan där målsättningen är att utställningarna ska vara helt jämställda mellan könen.
– Om man säger att det inte finns kvinnliga konstnärer eller fotografer menar jag att man inte har letat tillräckligt, för de finns där, säger Anna Berggren.
I nästa års höstsatsning kommer många viktiga kvinnliga konstnärer inom modernismen ställas ut på Waldermarsudde.
– Vi vill lyfta hur det ser ut i vår tid och hur det har sett ut. Kvinnor har inte varit inkluderade i alla tider och det är dags att självrannsaka sig själv även i vår tid. Man kan alltid bli bättre, säger Karin Sidén.
Veronica Olofsson
