BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

35 år av ideellt engagemang

35 år efter starten har arrangörsstafettpinnen vandrat vidare många gånger. Vissa år har det inte blivit något, men de två senaste åren har Christer ”Fjellis” Fjellman drivit projektet, som är helt ideellt.

– Förra året gick jag och undrade om det skulle bli något Planket. Först var jag lite ledsen, men så smällde jag upp en sida på Facebook och fick ihop folk som ville vara med, alldeles för många faktiskt. Och det kom 3 000 personer, det var sol och foodtrucks och folk som hängde där jättelänge. Det var nästintill kaos. Sedan frågade folk om jag inte skulle köra ett år till, säger Fjellis på telefon.

– Det är ett jättejobb. Ibland har inte folk orkat med, men vi är sex stycken i gruppen som arrangerar i år.

Från progg till mode och reklam

Idén med Planket är att drygt 100 fotografer får en yta som är en meter bred och två meter hög vardera, där de får ställa ut i stort sett vad som helst inom fotografiets och lagens ramar.

– Jag har till och med tagit in mode och reklam, vilket inte har funnits på Planket förut. En del tycker nog att jag har förstört det. Det har ju alltid varit proggare från början, med väldigt mycket dokumentärt och politik. Tidigare ansågs ju inte reklam och mode vara värda någonting, men jag har tagit emot alla, all sorts fotografi, säger Fjellis.

Ungefär hälften av de medverkande är inbjudna, professionella eller väletablerade fotografer.

– Vi har Maud Nycander, Micke Jansson, Magnus Wennman, Carl Bengtsson. Jättekända fotografer, världskändisar. De vill vara med och tycker det är kul att få visa upp sina bilder för så mycket folk. Jag är jättelycklig när jag ser namnlistan. Men jag blir samtidigt ledsen över alla som inte får plats.

Den andra hälften, 60 platser, får vem som helst möjlighet att söka till.

– Det var över 300 som sökte när vi lade ut det på internet. Det var ångest kan jag lova, men vi lottade ut platserna. Planket är demokratiskt, säger Fjellis.

”Jag lever ju utav det här!”

Det är omöjligt att ta miste på Fjellis engagemang. Han brinner verkligen för fotografi. 2008 fick han en stroke och sedan dess har livet inte varit detsamma riktigt, menar han.

– Jag är i det tillståndet att de kommer att få frakta dit mig, och sedan sitter jag i en karmstol. Mina ben orkar inte. Men jag lever ju upp när jag håller på med det här, det hör du! Jag är genuint intresserad av bild. Och det gör mig bättre också, säger min neurolog. Jag lever ju utav det här, inte ekonomiskt, men jag föds ju av att hålla på här. Jag är utbildad fotograf och har alltid älskat bild.

Mest av allt ser Fjellis fram emot att möta alla människor. Men en faktor som är svår att påverka är vädret.

– Jag har sökt en väderansvarig i flera veckor, men ingen ställer upp, skrattar han.

– Allt hänger på vädret. Men kan vi toppa 3 000 besökare så är det jättebra. Det handlar ju om att fotograferna ska få publik, att folk ska komma och se bilderna. Det är en folkfest utan like. Det är jättestort. Jag fattar inte varför inte till exempel Stadsmuseet är där och dokumenterar varje år. Det bara försvinner hela tiden. Men samtidigt, det kanske är det som är Plankets idé. Att vara ett dagsevent som kommer och sedan är det över, säger Christer ”Fjellis” Fjellman.