BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Fotbollen hittade jag och valde själv, det var det som var så bra. Jag blev så pass bra på det att jag till och med spelade utomlands i några år. 

I dag har Sevana Bergström inte mycket tid över till att spela. Hon driver Ronjabollen, arbetar med organisationen Tjejers rätt i samhället (Tris) och är vice ordförande i Uppsalas jämställdhetsråd för Liberalernas räkning. 

Ronjabollen är en satsning som håller fotbollsträningar för tjejer mellan 8 och 15 års ålder i fyra ytterområden: Gottsunda, Sävja, Stenhagen och Gränby. Projektet håller verksamhet för flickor som i vanliga fall begränsas av sina familjer och inte har en naturlig väg in i idrottsrörelsen. Förutom att träna arbetar Ronjabollen med självkänsla och värderingar.

– Vi arbetar med värderingsövningar och att hjälpa tjejerna att utveckla sina fria tankar. Att de själva ska få välja om de vill fortsätta att gå gymnasiet efter nian, eller välja sin framtida partner och vad de vill göra på fritiden. 

Varför är just idrotten ett bra sätt att nå fram till tjejerna?

– Det handlar om att skapa en väg in i folkrörelserna som finns i Sverige. Det måste inte vara just fotboll. Men det viktiga är att det är en aktivitet som tjejerna väljer – till skillnad från att gå i skolan till exempel.

När hon var ung och började spela fotboll var det ingen i Sevanas familj som försökte hindra henne, eller klandrade henne för hennes val. Men hon träffade många andra tjejer i skolan som var väldigt begränsade i sitt handlingsutrymme och inte kunde träna. 

– De fick inte välja vad de skulle göra på sin fritid eller bestämma över något annat heller. 

Med Ronjabollen vill Sevana Bergström börja rucka på mönster som finns inom vissa utsatta grupper, oftast med utländsk bakgrund, och som strider mot mänskliga rättigheter. En sak hon nämner är olika typer av barnmisshandel och barnäktenskap.

Håller informationsmöten

Parallellt med fotbollsträningarna håller Tris också informationsmöten med föräldrar till flickor som deltar för att upplysa även dem om hur idrottslivet fungerar.

– Det handlar om allt från att förklara hur en styrelse väljs till att motarbeta fördomar. Jag har träffat många föräldrar som oroar sig för att en manlig tränare går in i tjejernas omklädningsrum, eller att man dricker eller tar droger, till exempel.

Hur gör ni om ni träffar på någon som är så begränsad i sitt rörelseutrymme att hon vill komma bort från sin miljö?

– Vi har jourverksamhet och skyddat boende där vi kan hjälpa flickor. Så vi jobbar både förebyggande och med jourverksamhet. Sedan har vi en utbildningsavdelning som utbildar socionomer, lärare och kuratorer.  

Vad hoppas du att Ronjabollen ska kunna åstadkomma i framtiden?

– Det bästa vore om Ronjabollen inte behövdes. Det borde vara självklart att alla föreningar kan ta hand om och jobba med den här gruppen, och vara ute och värva aktivt. Annars missar man en stor grupp. Så jag hoppas att vi kan sprida vår kunskap.