BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Inspiration till den fick jag från ett foto på Facebook. Ett yasidiskt par från norra Irak lade upp ett sista foto på sig själva tillsammans innan de skulle skiljas åt. Kvinnan skulle fly upp i bergen, men mannen kunde inte följa med, han stannade hos sina gamla föräldrar. Fotot inspirerade mig till texten, berättar hon.
Texten handlar om hur fotot blir en tröst, men också om längtan efter mannen och fred. Hur det har gått för paret vet inte Nadin Al Khalidi. Den smärtan kombinerat med det vackra känns inte bara i texten utan också i musiken. Nadin och Gabriel Hermansson har varit mycket engagerade i flyktingmottagandet i höstas i Malmö. En av låtarna på skivan, Rassina, tillägnas alla dem som inte hade något annat sätt att fly på än över havet.
– Min bild av havet har förändrats. Förr såg jag på havet med glädje, men så är det inte nu. Det var annorlunda när jag flydde. Då kunde jag komma hit med flygplan. Trots det kan jag identifiera mig mycket med de flyktingar som kommer hit i dag, säger hon.
Flydde från Bagdad
Nadin kom till Sverige som flykting 2002. Hon flydde hit tillsammans med sin syster från Bagdad i Irak där hon är född. Efter ett år i Göteborg flyttade hon till Malmö. Här spelade hon på pubar och såg sig som en singer/songwriter. Regissören Niklas Sandström övertalade Nadin att sjunga på arabiska i en av hans pjäser, något som hon inte hade gjort tidigare. Det var då hon också träffade Gabriel Hermansson som väckte hennes intresse för arabisk musik och som hon sedan bildade Tarabband med, först som en duo.
Fans i många länder
I dag består gruppen av sex personer och Ashofak Baden är gruppens andra skiva. Nadin skriver texter, sjunger och spelar, främst ett turkiskt stränginstrument saz, eller baglama som det också heter, och algerisk mandol. Det senaste året har bandet spelat på Peace and Love i Borlänge, Malmöfestivalen och på svenska ambassaden i Kairo. Och på festivaler i Tunisien, Belgien, Jordanien och USA. Bara för att nämna ett fåtal av platserna. Likadant ser det ut framöver – enbart i sommar ska de spela på festivaler i Spanien, Storbritannien, Tunisien, Marocko och Ramallah i Palestina. Gruppen har också lyssnare och fans i en stor del av världen, det märker de bland annat på sociala medier och när de turnerar.
Det är därför Nadin Al Khalidi ägnar dagen åt administration. Många resor betyder mycket praktiskt arbete. Parallellt har hon ytterligare två musikprojekt med Gabriel Hermansson, föreställningar för elever i mellan- och högstadiet samt familjekonserter som kombinerar musik och berättelser ur deras liv. Och hon förstår att deras uppträdanden gör skillnad. Nyligen frågade en 13-årig pojke Gabriel om han ”var tvungen att konvertera till islam för att uppträda med Nadin?”
– Det är otroligt att en 13-åring faktiskt kan tro att man måste konvertera för att spela musik med arabiska influenser, att han tror att allt arabiskt har med religion att göra. Förvisso är jag uppvuxen i en muslimsk familj, men familjen var inte religiös. Och det är inte jag heller.
”Rättar till en förstörd bild”
Nadin ser musikföreställningarna som hon gör med Gabriel lika mycket som föreläsningar.
– Genom att träffas ansikte mot ansikte i föreställningarna så putsar vi folks glasögon. Det känns som om jag är med och rättar till en förstörd bild.
Åsa Ohlsson
