– Jag är serietecknare för den danska tidningen Politiken, där jag har haft en daglig stripp i fem år. Jag är 45 år gammal, bor i mitt i Köpenhamn, har en man, är inte gift (ingen principiell ståndpunkt, det är bara ingen som har frågat, haha). Jag har tre döttrar – 10, 12 och 15 år, hund, dessvärre också en kanin.

Serien ”Saker jag gjort” hämtar inspiration från Maren Uthaugs eget liv – något som verkar gå hem bland läsarna.

– Det är min egen familj jag ritar – min man och mina tre döttrar. Och min egen galenskap. Det är uppenbarligen mina värsta sidor och tankar jag driver med. När jag träffar folk frågar de ”Hur kan du bo i mitt huvud?”, så det finns säkert något grundläggande mänskligt i den ofullständiga varelse min dam är – som människor speglar sig i.

Började som prokrastinering

Förutom att göra seriestrippar har hon också skrivit två romaner – som båda fått ett varmt mottagande – och påbörjat den tredje.

– Planen har alltid varit att bli romanförfattare. Jag började prokrastinera genom seriestrippar för många år sedan – och nu har det tagit över. Men det är helt omöjligt för mig att sluta. Det är alldeles för roligt.

Att skildra sitt liv genom tecknandet är också terapeutiskt, påpekar Maren Uthaug.

– Om jag har jag en kris, en diskussion med min man, en ”blå” period, då jag går till jobbet, ta en kopp kaffe, lutar mig tillbaka och försöker ta reda på vad det egentligen handlar om. Varför är jag arg på min man, varför är jag ledsen, varför hatar jag alla människor i världen just nu? Har jag tur så kommer jag in till kärnan i problemet, som jag sedan gör skämt om. Alla bör ha ett jobb som kräver dem att titta in genom och försöker hitta sin egen roll i bråk/depression/ilska – och inte minst tvingas skratta åt att man egentligen bara en stor idiot. Det är mycket befriande – även för min omgivning.

Hur skulle du beskriva ”Saker jag gjort”?

– Det är en serie om att vara människa i vardagen … inget är för litet, inget är för stort. Huvudpersonen är en medelålders kvinna med barn och man och jobb. Ibland handlar strippen om ost eller bindor. Andra gånger om Trump eller klimatet. Men oftast handlar det om vardagen och om alla de omöjliga krav som ställs på den som har barn och den som är kvinna. 

Inte PK

Huvudpersonen i serien är, inte olikt Nina Hemmingssons karaktärer, en vass och ibland cynisk kvinna – och knappast ett hälsoideal.

– Hon är sällan politiskt korrekt, hon röker och dricker och har ingen ryggrad om hennes man erbjuder henne sex. Hon äter för ohälsosamt och tycker elaka tankar om andra. På det hela taget är hon väldigt asocial och ganska förbannad. Och folk säger att hon är mitt alter ego ... haha. Det får jag väl gå till jobbet i morgon och ta en titt på.

Du är från norska Sápmi och verksam i Danmark. Hur tycker du att de olika ländernas seriekultur skiljer sig åt?

– Det vet jag helt enkelt inte. Jag vet pinsamt lite om serier. Jag läser romaner i stället.