Föräldrar, sluta deppa över en svunnen tv-tid

Men. Det finns en sorts tv som gör att folk inte kan stå emot lusten att utbrista i ett rungande ”Det var bättre förr!”:

Jag talar om barnprogrammen. De var tydligen så mycket bättre förr! Vad är ”förr” då? Jo närmare bestämt kan det vara precis när som helst, men det är alltid när Det var bättre förr!:aren själv var barn: 60-, 70-, 80-, 90-tal ... Bara inte nu. Värst är en speciell del av befolkningen.

Jag vet inte om ni märkt det, men senaste åren har en otroligt stark lobbygrupp seglat upp. Den vet hur man trummar upp en folkstorm, bäst utnyttjar sociala medier och räds inte för att ta till ord som ”skandal” eller ”avgå”. Jag pratar så klart om den oerhört inflytelserika gruppen föräldrarna.

Det finns nämligen ingen ände på de tv-faror som hotar de oskyldiga små änglarna därhemma. Vem minns inte förra året MEGA-ras när ett pysselprogram gjorde en lampa av en docka? ”Dockstyckmordet” kom det att kallas. ”Traumatiserade för livet” skulle barnen bli. ”Tänk om min son får för sig att göra en lampa av lillebror”, oroade sig en mamma.

Så kom raseriet med Kalle Anka och den bortklippta blackface-dockan. Störtilskna föräldrar enades om att det nog var just det klippet med dockan som varit bäst med barndomens jular. Dagens barn skulle hädanefter inte få någon vidare jul.

Den här julen var det klippt igen. Bokstavligen. Pippi Långstrump hade fixats till, och nu var ordet n-kung borta. Herregud! ”Tur det finns gamla kopior av Pippi barnen kan får se!” lugnade man varandra.

Nyss var det storm igen. Barnprogrammet Bacillakuten, hade med en skojsång om snoppen och snippan. Porr och pedofili! Dundrades det. ”När jag var liten fanns det inte barnprogram där man pratade om sådana privata saker!”

Och det är lite min poäng. För det var inte bättre förr. Har ni sett om er barndoms älsklingar? Inte? Jag har sett om en del grejer jag älskade då: mycket känns rent ut sagt otittbart med låååånga transportsträckor och totalt föråldrad humor. Som Stjärnhuset, en julkalender från 80-talet jag mindes med värme. Vad den visade sig innehålla: Johannes Brost i snortajt avslöjande grön kroppsstrumpa som inför Sif Ruud gör en spastisk dans och sjunger en trudelutt med orden ”puta spruta puta spruta!” Ehh.

Man kan bara lita på en sak: 2045 kommer dagens barn sitta och gnälla att barnprogrammen var SÅ mycket bättre förr: På 2000-talet, kommer de utbrista, då kunde man verkligen konsten att göra barnprogram av hög kvalitet!