Lyset i forsens lokal i Brewhouse i Gårda är kal, så när som på olika instrument och notstativ som står sporadiskt utställda. De är rätt nyinflyttade i just den här repan, men som folktrio har de hängt med ett tag nu, trots relativt unga åldrar. Trions medlemmar har halvkänt varandra sedan gymnasietiden hemma i Dalarna – Falun och Malung för att vara mer specifik – men det var först efter att alla tre flyttat till Göteborg för musikhögskolan som de fann varandra på riktigt.
– Vi märkte ganska snabbt att vi alla tre tog oss an samma låtar med samma tanke om att göra det lekfullt och utforskande, säger Emma Lagerberg i soffgruppen utanför replokalen.
Musiken har de alla tre vuxit upp med. Den där tanken om det lekfulla och utforskande har sedan blivit något av Lyset i forsens signum. Traditionell folkmusik som de vrider och vänder och hittar nya infallsvinklar på.
– Vi har alltid velat utforska hur man kan spela traditionellt men samtidigt se hur långt ifrån det traditionella man kan ta det, säger Thea Åslund.
– Nytt och gammalt. Behålla men ändå öppna upp, fortsätter Lovisa Risinger, och får nickande medhåll av de andra.
Borsta dammet ur pälsen
När de släppte sin självbetitlade debutskiva för tre år sedan förklarade de att de ville göra upp med traditionerna de älskar. ”Ta dem i nackskinnet och släpa in dem på en svartklubb”. När de nu är aktuella med ”Strömscenarion”, så vill de kanske inte direkt släpa vidare traditionerna in i finrummen, där finns de redan, men åtminstone nyansera bilden av folkmusiken för allmänheten. Föreställningen närmar sig scenkonsten, enligt dem själva.
– Nu vill vi borsta dammet ur pälsen på den istället, säger Thea Åslund skämtsamt.
Emma Lagerberg funderar vidare kring att traditionell svensk folkmusik säkert kan ses som något gammalt och frånskilt vår samtid. Folk associerar till det mytiska och naturliga, till skogar och tjärn. Och det är i och för sig inget fel med det.
– Men den kan få finnas lika mycket i asfalt och betong som i dammen och skogen, säger hon.
Om det skulle finnas några folkmusikpuritaner där ute som är missnöjda med Lyset i forsens grepp om den traditionella musikstilen, så är de i varje fall tysta med det. Tvärtom har trion fått mestadels positiva omdömen. Med första albumet nominerades de till årets nykomling på Folk- och världsmusikgalan, och när de två år senare släppte en skiva ihop med en annan folkmusikalisk trio vid namn Dagny, så hamnade de på musikmagasinet Liras topp 10-lista för det året.
– Vi har blivit väldigt väl mottagna. Även på den sidan som är lite mer traditionell, säger Lovisa Risinger.
Ingen slags nationalism
Ett alldeles speciellt rött skynke för Lyset i forsen är när det sätts likhetstecken mellan traditionell folkmusik och någon slags nationalistisk vurm.
– Det är något vi har med oss hela tiden. Vi är inte traditionalistiska, det finns ingen slags ”svenskhet” eller nationalism i det vi gör alls, säger Emma Lagerberg.
Finns det en rädsla över att folkmusiken kan kidnappas för sådana syften?
– Den har ju använts i sådana syften ibland. Men ingen direkt rädsla. Det finns en vägg av folk som skulle sätta ner foten då, säger Thea Åslund och nämner bland att ”Folkmusiker mot rasism”.
Ett annat signum för Lyset i forsen är att lyfta fram kvinnliga musikskapare. I början, när de startade, kunde de ta varsin musikbok och försvinna till varsitt rum för att inte komma tillbaka igen förrän de hittat en låt av en kvinna.
– Det finns alltid med i bakhuvudet, men det är inget vi behöver tänka på lika mycket längre. Det skulle liksom inte kunna bara råka hända att vi plötsligt har en repertoar med övervikt av manliga musikskapare, säger Thea Åslund.
Med prat om traditionell musik kan det framstå som att Lyset i forsen mest spelar olika hundraåriga visor från hembygden. Men så är inte fallet. Till ”Strömscenarion” är åtminstone två tredjedelar nyskrivet, av dem själva. Det traditionella kommer istället in på andra sätt, och ligger mer i själva musikstilen. Även många av texterna, när det förekommer sång, skrivs av dem själva, medan andra lånas in.
– Vi har tonsatt en dikt av Karin Boye som heter ”Gränslös sång”, som nu alltså blivit en sång. Sen har jag skrivit en systerdikt till Edith Södergrans ”Stjärnorna” på Malugnsmål, berättar Emma Lagerberg.
Tidigare var Lyset i forsen kort och gott fioler. Förvisso i olika varianter men ändock fioler. Nu hörs även cittra, tamburiner, tvärflöjter och mungiga.
Berättande konsert
”Strömscenarion” är ett sätt att presentera sitt nya material i en annan form. Lyset i forsen försöker använda rummet som musiken spelas i och de kallar formen för ”berättande konsert”. Premiär blir det på teater Sesam på hemmaplan i Göteborg, men sedan ska de vidare ut på turné.
– Vi har behållit kärnan av Lyset i forsen men liksom vidgat det med mer instrument. Vi har renodlat både det traditionella och det mer nyskapande och förhoppningsvis skapat något ännu bredare, säger Thea Åslund.
I de tonsatta dikterna, har ni medvetet valt ut just kvinnliga poeter där också?
– Det behövs inte. Vi tog bara de bästa, säger Thea Åslund.
