"Folk är peppade på att organisera sig"

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Magnus är verkligen ett barn av vår välfärdsstat. Han växte upp i Skärholmen (i södra Stockholm, red. anm.), och när hans familj inte kunde stötta honom fick han stöd av samhället. Han är evigt tacksam över att de resurserna fanns, säger Saga Gärde.

Huvudpersonen Magnus Lunell har ett stort rättvisepatos.

– Han har också ordets gåva och slår hål på föreställningen om att arbetarklassen inte kan tala för sig. Stora delar av filmen bygger på Magnus brandtal om fackets nedrustning. Filmen spelades in 2012 då han gick in som facklig företrädare i en tuff tid. Hans telefon ringde ofta och han satt i förhandlingar varje vecka.

Har du själv någon facklig bakgrund?

– Jag är uppvuxen med en pappa som var jurist inom LO-kollektivet så jag har alltid sett det fackliga engagemanget som ett sätt att skydda sig på arbetsmarknaden.

Filmen hade premiär på Göteborgs filmfestival i början av året och har turnerat genom Sverige och visats på konferenser, caféer och bibliotek.

– Vi har fått ett fantastiskt mottagande av de delar av arbetarrörelsen vi mött. Det är trösterikt att se att det finns så många människor som är engagerade där ute.

Vad har du fått för reaktioner?

– Filmen kan ses som en sammanfattning om vad som hände under åtta år med Alliansen. Jag har mött många som är ledsna över utvecklingen, men samtalen har också handlat om hur vi ska gå vidare nu. Folk är peppade på att organisera sig.

Finns det en skillnad i hur unga och äldre människor ser på filmen?

– En av anledningarna till att jag ville göra filmen var för att många unga på arbetsmarknaden inte förstår vad som står på spel. De har en föreställning om att saker löser sig själva och tänker inte på att fackliga företrädare förhandlar varje dag för att busschaufförer ska kunna hinna kissa på sin rast. Den äldre generationen tar inte välfärden för givet på samma sätt, för de har varit med och byggt upp den. Nu ser de den rustas ner igen.

Om några veckor visas filmen på SVT. Saga Gärde ser detta som en möjlighet att nå ut med filmens frågeställningar till en bredare publik.

– Det är roligt med tv för då når den personer som inte är engagerade i facket. Den visades också på biografen Grand i Stockholm i helgen. Det väckte en möjlighet att reflektera över vad som hänt från att Palme mördades där utanför till i dag. Vad har vi gjort med hans idéarv?

Vad hoppas du uppnå med filmen?

– Jag hoppas att filmen stärker dem som kämpar med de här frågorna varje dag och sprider en medvetenhet kring hur man organiserar sig. Förhoppningsvis väcker den frågan om vi vill se oss själva som superindivider eller som ett kollektiv med gemensamma intressen. Det känns som om folk är trötta på idén om det superindividualistiska samhället. Kanske ser någon filmen och inser att vi är helt chanslösa om vi inte arbetar tillsammans.