Så sammanfattar Sophie Labelle både sitt konstnärliga och sociala engagemang, och varför hon, åtta år efter debuten med ”Assigned male”, fortfarande får dagliga hotmail.
”Assigned male” handlar om en transflickas kamp mot cisnormen och gjorde den kanadensiska serietecknaren till en ikon i transsammanhang. Men serien har också väckt mycket hat från TERFs (transexkluderande radikalfeminister) och högerextrema krafter. Transrättigheter upprör. Sophie Labelle är en av dem som fått känna på det ordentligt.
När Sophie Labelle 2017 engagerade sig för att Kanada skulle införa ett diskrimineringsskydd för transpersoner eskalerade hatet och hoten ytterligare. En nynazistisk webbsida publicerade hennes bostadsadress och Labelle tvingades flytta. Någon större hjälp av polisen har hon aldrig fått, men hon säger att hon har lärt sig leva med hatet och hoten. Under intervjun berättar serietecknaren att hon funderar på att begränsa sin närvaro på sociala medier eftersom hon planerar att skaffa barn med sin man och vill skydda familjen.
Parallellt med hatet får hon ständigt tacksamma brev och mail, inte minst från transpersoner och föräldrar till transbarn. Ofta handlar det om hur Sophie Labelles serier gjort det lättare för barnen att förklara vilka de är, och hjälpt dem finna inre styrka.
Asterix och manga
Som bördig från de franskspråkiga delarna av Kanada är Sophie Labelles bildspråk påverkat av både ”Asterix” och ”Spirou”, men också av manga. Inspirationen till berättarstilen återfinns bland annat i ”Kalle och Hobbe”.
När det gäller ton bär serierna ofta på en hoppfullhet, inte minst för att det är vad delar av målgruppen behöver som mest.
– Mina serier är medvetet positiva och lättsamma eftersom vissa av mina läsare är mycket unga.
”Assigned male” är inte självbiografisk understryker Sophie, även om den ofta tolkas så. Men hon har skrivit en del andra historier om saker hon själv upplevt. De har en allvarligare och mörkare ton.
Brokig publik
När vi avslutat intervjun och framträdandet på Kulturhusets Serieteket tar vid finns dock ingen känsla av mörker. Samhällsklimatet må vara deprimerande med högerkonservativa krafter som både hatar transpersoner och vill förbjuda queera sagostunder på biblioteken, men stämningen vid den lilla scenen på Serieteket är glad och varm. Det är en brokig publik, i alla åldrar och med många olika könsuttryck.
Sophie Labelle skapar, med hjälp av humor och självklar närvaro, ett tryggt queert rum. Hon skämtar bland annat om att TERFs tror att transkvinnor arbetar för att infiltrera trygga rum för kvinnor.
– Faktum är att de har fel. Det är inte alls en heltidssysselsättning, det är bara en hobby vi har.
Publiken skrattar gott och igenkännande.
För den som förtvivlar över högerns syn på samtidskulturen finns här hopp. Det finns trots allt en bred publik som välkomnar kulturell mångfald och inte ryggar inför allt som är mer modernt än Midvinterblot.
Och det finns ingen risk att Sophie Labelle slutar teckna serier, trots familjeplanerna. För närvarande arbetar hon på en roman, och ett nytt seriealbum är planerat. Det ska handla om ett transpar som är fosterföräldrar och öppnar upp sitt hem för transungdomar. Arbetstitel? ”Trans Mission”! Bäva månde de som hatar queera sagostunder.
