I ”Jimmie” spelar Ganslandt själv mot sin 4,5-årige son Hunter. Det är ett drama om flykt som berättas ur ett barns perspektiv. Pojken och pappan tvingas fly från sitt hem. Pojken vet inte vart de är på väg, men han vet att de ska bort från något.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Dessutom är Jesper Ganslandt inom kort aktuell med den amerikanska indiethrillern ”Beast of burden” där Daniel Radcliffe från ”Harry Potter” gör huvudrollen.
– Det är en fantastisk grej som händer att ”Jimmie”, denna intima film som jag har jobbat med ganska länge, upptäcktes av filmfestivalen i Rotterdam. De har bara pris för debutanter, så jag kan inte vara med där och tävla. Men de var så pass förtjusta i filmen att de frågade om jag ville öppna festivalen, säger Jesper Ganslandt, som konstaterar att det är filmens världspremiär.
– Det är en bekräftelse på att de har tagit till sig den och tycker om den. För det finns inga kända namn. Så den får upptäckas på egen hand, fortsätter han.
Det är sex år sedan Jesper Ganslandts senaste film gick upp på bio. Det var ”Blondie”. Efter det har han försökt att komma till skott med flera internationella produktioner som aldrig blev något.
”Upptäcktsresa”’
Men nu kommer alltså två filmer nästan samtidigt.
– ”Beast of burden” är första gången jag jobbar helt och hållet med någon annans manuskript. Det fanns ingen annan svensk på plats och jag kände ingen sedan tidigare. Så det blev en stor upptäcktsresa, säger han.
Han nappade på ”Beast of burden” för att de övriga projekten i Hollywood visade sig vara luftslott, eller som han uttrycker det: ”Producenter snackade mest skit.”
– Det här dök upp och det verkade vara mer skarpt läge, så jag tänkte att jag skulle prova det. Vi gjorde filmen på ganska kort tid och med en indiebudget, säger han.
”Extremt begåvad”
Om Daniel Radcliffe verkar han bara ha goda saker att säga. En engagerad skådespelare som söker efter intressanta projekt.
– Som han själv sa: ”Jag har sådan tur att som skådespelare ha gjort något som gör att jag får förfrågningar – och så kan jag gå på det som känns spännande.” Han verkar inte vara oroad över framgång. Jag tror att Daniel Radcliffe kommer att finnas med jättelänge. Han är extremt begåvad, säger han.
Han jämför Radcliffe-upplevelsen med att regissera sin son Hunter i ”Jimmie” och konstaterar att det i grunden är en liknande upplevelse att filma de båda skådespelarna.
– Det var rätt likt. Radcliffe är en extremt hårt arbetande skådis, men vi behövde hitta vårt sätt att arbeta ihop. Det behövde jag också göra med min son. Jag säger inte att Daniel Radcliffe är ett barn, men det är något med att man alltid befinner sig i liknande situationer som regissör, säger han.
”Genom ett barns ögon”
Det är inte bara om Daniel Radcliffe han har goda saker att säga. Under inspelningen av ”Jimmie” återkom de etablerade skådespelarna i filmen till samtalsämnen som handlade om hur fin sonen Hunters insats är.
– När barn landar rätt i skådespeleriet så får alla andra kämpa för att vara på samma nivå. Den varningstriangeln som handlar om att det ska vara svårt att jobba med barn handlar om situationer då allt är mer konstruerat och man kräver en massa av barnet. Vi började i total frihet, utforskade en plats och sedan brukade vi gå långsamt in i manuset för att testa repliker. Det funkade nästan varje gång, säger han.
Anser du att ”Jimmie” är en politisk film?
– Om man ska vara krass kan man säga att många filmer är politiska i någon form. Den här handlar först och främst om ett barn och man får se världen genom hans ögon. Det är fritt att läsa den som politisk om man vill. Det finns dock alltid ett värde att se saker ur ett annat perspektiv. Då kan man få en ny tanke. En tanke som inte ens behöver vara färdig.
