I den dunkla utställningshallen pågår fortfarande arbetet med ljussättning inför morgondagens invigning. På skärmar i små bås lyser inspelade berättelser om längtan, rädslor, minnen och hopp upp på monitorer. I sammanlagt 15 filmer berättar 16 personer som tvingats lämna hemlandet om sina upplevelser av att vara på flykt. Balter, irakiska kurder och finska flyktingbarn är bara några av de som kommit till Sverige via Östersjön.
− Här har vi berättelser från Medelhavet, säger Jessica Rågholm och pekar mot ett bås där filmer om tre nyanlända killar spelas i loop.
Stora risker
Någon motsvarighet till den ström av människor som är på flykt i dag har inte setts sedan andra världskriget. Att korsa havet är oundvikligt för många, men också en resa förenad med stora risker. Internationella organisationen för migration beräknar att minst 20 000 människor har drunknat på Medelhavet de senaste 20 åren, en flyktväg som enligt organisationen är den farligaste i världen.
− I dag har vi väldigt många klimatflyktingar. Var den frågan tar vägen kan bara framtiden utvisa, men det ser ju inte ut som att det minskar, säger Jessica Rågholm.
Kärnan i Min flykt över havet är de personliga berättelserna. Under arbetet med utställningen som hon jobbat med sedan årsskiftet har hon sett att det finns många likheter men också stora skillnader bland de som flyr.
− Vissa har befunnit sig på flykt i några timmar, andra har varit på flykt i flera dagar. En del har blivit nästan fraktade över havet utan att ha något att säga till om. Andra har färdats i åtta, nio månader för att ta sig till ett hav, säger Jessica Rågholm.
Flydde från nazisterna
Lisa Granér, 83, flydde till Sverige när nazisterna tågade in i Österrike 1939. Trots att hon bara var fyra och ett halvt minns hon fortfarande hur sjösjuk hon blev under båtresan över Öresund.
− Mina föräldrar var kvar i Wien. Min syster och jag placerades konstigt nog i olika familjer, mamma hade nämligen syskon i Sverige sedan mellankrigstiden, annars hade vi aldrig fått komma hit. Jag bodde med mina morföräldrar i Stockholm och min syster bodde i Göteborg. Att de skilde oss åt var för mig ganska obegripligt.
"Historien är viktig men också framtiden. Jag blir så provocerad av det starka motståndet som finns i vissa läger mot att vi tar emot flyktingar här i Sverige."
Historien om hur hon kom till ett helt nytt land har hon berättat många gånger både för barnbarnen och i skolklasser. Att lyfta upplevelserna i ett publikt sammanhang kändes därför naturligt.
− Historien är viktig men också framtiden. Jag blir så provocerad av det starka motståndet som finns i vissa läger mot att vi tar emot flyktingar här i Sverige. Jag vet ju hur svårt det var att komma hit för en judisk flykting, säger Lisa Granér.
Vill ge perspektiv
Parallellt med utställningen kommer Sjöfartsmuseet att anordna temakvällar och seminarier som behandlar olika aspekter av flykt. För museichefen Björn Varsenius har Min flykt över havet handlat om att sätta samtiden i perspektiv till historien.
− Det finns en poäng att med visa att när man pratar om migration i dag så handlar det om personer som flyr till Europa. Men när min mamma var ung flydde man ju härifrån. Sverige har inte alltid haft den roll i migrationen som man i dag tar för given, säger han.
