BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Till stor del beror detta på den inflytelserika historikern Richard Pipes. 1996 publicerade han boken The Unknown Lenin där han utmålade Sovjetledaren som en blodtörstig tyrann, direkt ansvarig för Stalins Gulag. I boken suggererade han fram bilden av en antisemitisk diktator som redan 1917 byggde in alla de defekter i den ryska revolutionen som gjorde Sovjet till en katastrof. Det var en text skriven av en rabiat antikommunist som på senare år fått utstå mycket kritik.
Dramatisk resa
Om man som jag är född på 1980-talet och aldrig har tvingats ta ställning till Sovjet eller USA känns denna typ av historieskrivning ofta tröttsam. Den är så färgad av Kalla kriget och tömd på alla nyanser. På senare tid har dock en ny typ av historia börjat skrivas, befriad från Pipes generaliseringar. När jag i dagarna läser den brittiska historikern Catherine Merridales succébok Lenins resa – vägen till revolutionen 1917 blir jag påmind om detta. Merridale är knappast någon bolsjevik: i inledningen skriver hon om hur hon jublade när Berlinmuren föll. Samtidigt, skriver hon, tillhör hon inte dem som tyckte att allt i Sovjet var dåligt. I Lenins resa beskriver hon den dramatiska resa Lenin gjorde från Zürich till Petrograd som blev startpunkten för bolsjevikrevolutionen. Det är en nyanserad och mångtydig bild av ledaren som hon förmedlar.
Hänsynslös massmördare
I Merridales ögon är Lenin både en elitist och en folkets man som förstod att gripa makten med "arbetarklassens järnnäve". I sin jakt på denna undflyende gestalt lägger Merridale mycket energi på att levandegöra hur originell han var som politisk teoretiker. Lenins stora bedrift, skriver hon, var att göra Marx idéer till en statsideologi. Idag, när politiker knappt kan skriva ett tweet utan att låta som en dörrförsäljare, känns det nästan overkligt att en så briljant tänkare kunde leda ett land. En annan av Lenins bedrifter var hans modernisering av Sovjet och den frihet han skapade för ryska kvinnor. Vi talar inte så ofta om Lenin som en feminist, men på ett plan var han faktiskt det.
Med detta sagt var Lenin knappast något helgon. Mot sina motståndare var han fullkomligt hänsynslös och det råder ingen tvekan om att han var en massmördare. Under inbördeskriget som följde på den ryska revolutionen lät han avrätta tiotusentals motståndare och hans förakt för "borgerlig demokrati" är bestickande.
Här bör man dock vara medveten om att alternativet till Lenin inte heller var så kul. Borgerliga historiker får det ibland att låta som om valet stod mellan en blodtörstig Lenin och Gustav Fridolin, men i själva verket var de vita styrkor som bekämpade bolsjevikerna försvarare av en fasciststat. Detta är Merridale medveten om och till skillnad från Pipes försöker hon aldrig få det att framstå som om den ryska revolutionen var "onödig".
Drunknar i detaljer
Lenins resa är en spännande och välskriven bok. Den ger en balanserad bild av Lenin men tyvärr drunknar den i detaljer. Som läsare är det visserligen intressant att veta vad Lenin såg från sitt tågfönster men emellanåt önskar jag att Merridale hade ägnat mera utrymme åt att reflektera kring varför det är värt att läsa om Lenin idag. Själv tror jag nämligen att det är fundamentalt för en progressiv vänster att förstå vilken betydelse den ryska revolutionen hade.
Låt mig låna ett exempel från den franska ekonomen Tomas Piketty. 1914 lades ett förslag på en inkomstskatt på två procent fram i franska parlamentet. Konservativa politiker slogs då mot det med näbbar och klor. Så skedde den ryska revolutionen och 1920 röstade samma politiker för ett förslag om en skatt på 60 procent. Kapitalägare kände att en progressiv inkomstskatt var bättre än expropriering.
Slutsatsen är alltså att våra välfärdsstater skapades i skräck för att det skulle bli som i Sovjet. Detta förklarar också varför välfärdsstaterna faller sönder idag: utan några revolutionära krafter finns det inget yttre tryck som håller dem uppe. Idag är det ingen som saknar Lenin eller hans maktfullkomliga bolsjevikparti. Men det är inte heller någon som vet vad vi ska göra utan honom.
