Finnfeber i Mello – är det nu finnen har blivit cool?

Visst, jag suckar en aning över de finska karikatyrerna i ”Bara bada bastu”, men kan inte låta blir att vara lite mallig också. Den där vedeldade bastun, björkruskorna, bastukorven och dragspel i Tangokuningas-stil (en tv-tävling som utsåg årets tangokung och som var många gånger hetare än finska melodifestivalen när jag var barn) är en del av min historia och mitt arv. 

Ali Jonasson ser något annat. Det är möjligt att framgångarna för ”Bara bada bastu” handlar om ett större intresse i Sverige för Finland. Men den handlar inte om hur det är att vara finne i Sverige, säger han.

Oftast är en sverigefinne någon som inte pratar finska, som är född i Sverige och är arbetarklass

– Jag är sverigefinne men egentligen ganska ointresserad av Finland. Jag har knappt varit där. Jag vet inte ens vem som är president nu. Vad heter han nu igen? Stubb. Just det, det var han som var på tv nu och pratade med presidenten i Ukraina. 

Okej. Ali Jonasson är en sverigefinne som, till skillnad från mig, inte alls känner sig som en finne. Det finns förklaringar till det. Alis mamma jobbade som städerska i Göteborg och den knappa lönen räckte inte till särskilt många resor tillbaka till släkten i Finland. Jag var däremot där varje sommar. I huset som min mormor och morfar behöll när de flyttade till Sverige när mamma var åtta år. Alis mamma flyttade till Sverige som vuxen och pratade aldrig om att återvända. Min mormor och morfar sa hela tiden att de skulle flytta tillbaka, även om åren gick och det aldrig blev av. 

– Oftast är en sverigefinne någon som inte pratar finska, som är född i Sverige och är arbetarklass, säger Ali Jonasson.

Skallmätningar och kolonialism

Han har ägnat 15 år åt att rota i den sverigefinska identiteten. Och resultatet är en bok som handlar lika mycket om klass som etnicitet. Ända sedan svedjebruksfinnarna på 1500-talet har de som flyttat från Finland till Sverige gjort det för att arbeta. 

Alla sverigefinnar är inte ens importerade utan födda inom Sveriges gränser sedan generationer tillbaka, men med finska som sitt modersmål. Trots det är de som grupp mer arbetarklass än majoritetsbefolkningen. 

– Det är väldigt känsligt både i Sverige och Finland att prata om de här sakerna. Man ska liksom inte nämna att det har funnits en svensk överhöghet, säger Ali Jonasson. 

Innan arbetet med den här boken hade jag inte tagit ordet kolonialism i munnen

Finland och Sverige var samma land under nästan 600 år. När de finska delarna skulle överlåtas till Ryssland 1809 drogs landsgränsen rakt igenom byar, familjer och släkter i Tornedalen. Finsktalande hamnade på båda sidor. Och där har de fortsatt att finnas trots att den svenska staten, när nationalstaten skulle byggas på idén om ett folk och ett språk, gjorde allt den kunde för att kväva finskan. Barn tvingades prata svenska i skolan och fick stryk om det inte gjorde det. Rasbiologin, som var stor i Sverige, använde skallmätningar för att göra finnar till ett lägre stående folk.

– Innan arbetet med den här boken hade jag inte tagit ordet kolonialism i munnen för att beskriva förhållandet mellan Sverige och Finland och mellan den svenska staten och den finskspråkiga befolkningen. Nu ser jag att det inte går att använda något annat begrepp, säger Mats Kejonen.

Mamma behöver inte läsa

Och nu vill Ali Jonasson och Mats Kejonen göra den här historien tillgänglig för alla. 

– Min mamma kanske inte behöver läsa den. För det är ganska mycket oförrätter och hemskheter i den. Hon har varit med om det. Hon har levt det. Det räcker väl liksom. Hon kan väl läsa en rolig bok istället, säger Ali Jonasson.

Vi läste om all möjlig skit. Men aldrig har jag hört ett enda ord om hur det kommer sig att halva våran klass på mellanstadiet var barn till finnar

Men sverigefinnar i vår generation kan gott läsa den, tycker han. 

– Det här kommer du aldrig hitta i en vanlig historiebok. När jag växte upp på Hisingen och gick i en klass där alla var barn till arbetarklassinvandrare läste vi aldrig om oss själva. Vi läste om Stockholms blodbad. Vi läste om minoriteter i andra länder. Vi läste om all möjlig skit. Men aldrig har jag hört ett enda ord om hur det kommer det sig att halva våran klass på mellanstadiet var barn till finnar. Inte ett ord, säger Ali Jonasson. 

Han ser sin egen del av historien, den stora arbetskraftsimporten från Finland till Sverige på 60- och 70-talet, som en fortsättning på det koloniala förhållandet mellan Sverige och Finland. Svensk industri behövde arbetskraft och den kunde hämtas från ett fattigt Finland. De som kom hit fick jobba hårt, betala med sina kroppar och sin hälsa och hamna längst ner i hierarkin. 

– De finnar som flyttade hit fick som grupp lägre inkomst och kortare livslängd än både svenskarna och de finnar som stannade i Finland, säger Ali Jonasson. 

Och när de fick barn fick de veta att de inte skulle prata finska med dem. Långt in på 80-talet var rådet på barnavårdscentralerna att de skulle prata svenska med barnen. 

– Vi har ett språkbyte som är enormt, alltså att barn inte kan prata sina föräldrars modersmål, säger Ali Jonasson. 

Tacos men ingen kalakukko

Finnarnas låga status har bland annat inneburit att trots att den finska gruppen är så stor, har finsk matkultur inte slagit igenom i Sverige. Vi har pizza och tacos men inte kalakukko och morotslåda. 

Sverige är ett av de länder som får mest kritik av alla länder i EU för hur man hanterar nationella minoriteter

Någon kamp för mer finsk mat på borden har aldrig riktigt slagit igenom. Däremot går kampen för språket som en röd tråd genom boken ”Finnkampen”. Från skogsfinnarnas uppror och krav på till exempel egna kyrkor och finsktalande polis, via skolstrejkerna på 80-talet för rätt till undervisning på finska, till 90-talets strid för att göra finska till ett erkänt minoritetsspråk. Och finnkampen är inte över, enligt Ali Jonasson. 

– Sverige är ett av de länder som får mest kritik av alla länder i EU för hur man hanterar nationella minoriteter. Många tror kanske att det är Östeuropa, Bulgarien och Rumänien som är dåliga, men det är Sverige och Frankrike som är bovarna, som inte tillåter modersmålsundervisning mer än en timme i veckan. Om folk ska lära sig språket igen så räcker inte det. Om föräldrarna inte kan prata finska med sina barn för att språket tagits ifrån dem, då måste staten ta sitt ansvar. 

Riktigt så låter det inte i den allmänna politiska debatten. Där handlar det snarare om att alla ska lära sig svenska ordentligt för att kunna jobba och bidra, betala skatt och föregå med gott exempel så att deras barn inte hamnar i kriminalitet. Är det verkligen realistiskt att tro att staten då skulle lägga pengar på att lära människor, som pratar perfekt svenska, ett språk som de inte talar hemma?

– Jag har läst tyska hur många år som helst. Jag kan ingen tyska. Det hade varit bättre om jag hade fått vara en hel människa istället. Och kunna prata med min morfar. Man kan hålla på och argumentera med ekonomiska argument. Som att vår handel med Finland är stor och att man blir bättre även på matte och sånt om man lär sig sitt modersmål. Men det är inte det som är poängen. Det handlar om finska för finskans skull. Att man faktiskt får lära sig sitt känslospråk och sitt släktspråk. 

Det fanns konspirationsteorier om att finnarna skulle ta över Sverige

Sveriges duktigaste invandrare

Idag lyfts finnarna ofta fram som duktiga invandrare, av både sig själva och andra. En exemplarisk minoritet som jobbat hela tiden, kämpat och slitit, integrerat sig och bäddat för barnens klassresa från arbetarklass till medelklass. Det här stämmer inte riktigt säger Ali Jonasson och lyfter fram statistik som visar att de vanligaste jobben bland andra och tredje generationens sverigefinnar fortfarande är lagerarbetare, undersköterska och vårdbiträde. 

– Fram till i början av 90-talet var finnarna alltid den grupp som var mest överrepresenterad i svenska fängelser, till exempel. Det fanns konspirationsteorier om att finnarna skulle ta över Sverige. Vi känner igen det. Allt upprepar sig. Sverigefinnarnas erfarenheter är en guldgruva att gräva ur för den som inte vill uppfinna hjulet igen för hur vi inte ska hantera nya invandrargrupper och minoriteter, säger Ali Jonasson.

Sverigefinnarna ska vara stolta, tycker han, men inte för att de har varit duktiga. Utan för att de har kämpat för sina rättigheter och idag kan fira segrar. 

Kajs framgångar i Mello är dock inte en sådan seger. 

– Att det går bra för dem det kanske betyder att vi gillar bastu i Sverige, vad vet jag … men det säger ingenting om finska språkets status i Sverige. 

Den gången någon sjunger ett mellobidrag på finska, lika självklart som om det var på svenska … eller ja, engelska då, först då är kanske finnkampen helt över.