De vet att han kommer med dåliga nyheter men det spelar ingen roll.

– Det här är kärlek, det är det här som är familj, säger en av killarna och ler medan Said William Legue kärleksfullt kramar om honom.

De sätter sig i ett grönmålat rum inne på fritidsgården och Said William Legue börjar berätta. Om projektpengarna som inte kommer komma. Han stammar lite ibland och är märkbart tagen. Han känner skuld. De undrar vad som händer nu. Han svarar att han för första gången inte vet.

Det var 2017 som skåde­spelaren Said William Legue startade Min Ort. Ett filmprojekt för att förena ungdomar i de olika förorterna runt om i Göteborg. Genom djupintervjuer med ungdomarna byggde de tillsammans med professionella filmarbetare manus, rollsatte och spelade in.

Första filmen, ”Min ort – A love story”, premiärvisades på Göteborgs filmfestival. Efter det följde två långfilmer och två dokumentärer. De uppträdde på P3 Guld med Erik Lundin och på Lisebergs scen med artisten Lani Mo, båda gångerna under parollen ”Stoppa våldet”.

– Jag är dem, jag vet exakt vad de känner och vad de behöver. Jag vet hur jag ska pusha dem till det positiva så de inte hamnar på en plats som de kommer att ångra, säger Said William Legue.

Sökte pengarna själva

Det är därför som Said ­William Legue väljer att säga ja när ­Filmcentrum hör av sig till honom sommaren 2021 och vill göra ett projekt ihop utifrån hans idé.

I slutet på året kommer samtalet Said William Legue väntat på. Projektledaren på Filmcentrum berättar att de fått 1,6 miljoner kronor i stöd från Kulturrådet, en stor del av pengarna ska gå till Min ort.

Men här börjar en märklig vändning. Filmcentrum, som är en organisation som ska stötta filmarbetare, sätter käppar i sina egna hjul. De meddelar att de inte längre tycker att projektet, som Kulturrådet redan godkänt, håller. I januari skriver Filmcentrums styrelse i ett mail till Kulturrådet att projektet ska revideras.

Filmcentrum gör om projektet och ansöker nu med ett liknande projekt men utan Min ort. Beslutet väcker intern kritik.

– Det här är ett helt felaktigt beteende mot vår samarbetspartner Min ort, mot Film­centrum Väst och Syd och mot våra medlemmar. Det här ­innebär att föreningen blir av med nästan en miljon i bidrag, och jag har svårt att se att det finns en rationell anledning till detta, säger Anna Nevander, verksamhetsutvecklare på Filmcentrum.

– Vi ska verka för filmarbetarens rätt till sitt verk men istället tar vi en filmarbetares idé och projekt och får pengar för det, för att sedan göra något annat. Det är ju helt fel utifrån vad vi ska stå och verka för, fortsätter hon.

Men dåvarande ordförande i Filmcentrums styrelse Mats Johnsson håller inte med.

– Vi har inte gjort om hans idé, vi har inte kopierat konceptet. Att göra film om förorten kan man ju inte skydda, det kan man inte sätta patent eller upphovsrätt på. Jag tycker inte att det reviderade projektet går att betrakta som en kopia.

Gnistan försvann

I det gröna rummet på fritids­gården sitter Said William Legue tillsammans med flera av ungdomarna. De är chockade och besvikna.

Även Said William Legue blev chockad när han hörde om beslutet.

– Gnistan och hoppet försvann när jag hörde att de uteslutit oss ur projektet. De tog min idé. Den idé som Kulturrådet gillade och gav oss pengar för. Vi hade kunnat göra så mycket med den här budgeten. Men istället sviks de här barnen ännu en gång, säger han.

Det var med en tajt budget som han startade Min ort 2017. Projektet engagerade hundratals ungdomar från olika förorter. Det var också huvudsyftet, att rivaliteten mellan olika orter skulle bort och ungdomar som annars inte möts skulle lära känna varandra.

– Med tanke på alla gäng och alla skjutningar är det otroligt viktigt att sysselsätta ungdomarna och se till att de har något att göra, men också att de lär känna varandra och skapar relationer. Det är därför jag värdesätter det här projektet. Tänk om man satsar på det här på riktigt, förstå vilket resultat man kan få, säger fritidsledaren Dalibor Stojilkovic.