Visserligen hamnar antalet biobesök på åtta procent lägre hittills i år jämfört med 2016, men det handlar ändå om nära tolv miljoner besök under de tre första kvartalen (att sedan svensk film enbart står för tolv procent av denna summa är en annan och mer komplicerad femma).
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Den omtalade biografdöden står med andra ord knappast för dörren trots myriader av vod- och strömningstjänster, särskilt inte med smarta filmbolag som ser till att marknadsföra sina respektive superhjälte- och rymdfilmer så pass bra så att få i målgruppen vill vänta med att se dem till dvd-releasen.
Vad gäller den biten har alla superhjältefantaster för övrigt, inte helt förvånande, en hel del att se fram mot under det kommande året. Redan i mitten av februari kommer årets av många mest emotsedda blockbusterfilm, när ”Last stop Fruitvale station”-regissören Ryan Cooglers afrofuturistiskt hypade ”Black Panther” får premiär.
Andra superhjältefilmer att se fram mot är maj månads krigsspektakel ”Avengers: Infinity war”, den hjältemodige myrmannens återkomst i ”Ant-Man and the Wasp” och decemberpremiären av Warners Bros ”Aquaman”, där Game of thrones-skådisen Jason Momoa spelar den vattenälskande superhjälten i sällskap av bland andra Dolph Lundgren.
Dessvärre verkar vi få vänta ända till 2019 på uppföljaren till sommarens superhjältinnehit ”Wonder Woman”. Men för den som gärna ser starka kvinnor på film kommer en försmak redan nu i mars, när vår egen Alicia Vikander axlar rollen som den tv-spelsinspirerade actionhjältinnan Lara Croft i ”Tomb Raider”.
Inspirerande kvinnor av mer jordnära slag blir det mer av i samma månad, när 1973 års tennismatch mellan manschauvinisten Bobby Riggs och dåvarande världsettan Billie Jean King hamnar på vita duken i regi av ”Little Miss Sunshine”-paret Jonathan Dayton och Valerie Faris.
Det är inte alltför ofta en film som utspelar sig i Östafrika får internationell premiär, eller för den delen ens visas i Cannes. I mars kommer i alla fall den verklighetsinspirerade debutlångfilmen ”I am not a witch”, i regi av den zambisk-brittiska regissören Rungano Nyoni och där en ung flicka i Zambia anklagas för att vara en häxa och skickas till ett lokalt ”häxläger”, till svenska biografer.
En annan kvinnlig regidebut att se fram mot i vår är Frances Ha-skådisen Greta Gerwigs redan rosade dramakomedi ”Lady Bird”, där en tonårstjej i det tidiga tvåtusentalets Kalifornien kämpar med livet, kärleken och relationen till sina föräldrar.
Det kommande året får även sin beskärda del av biografiska filmer. I februari är det premiär för punkigt dokumentärstylade ”I, Tonya”, en film som redan beskrivits som ”konståkningens egen Gudfadern” och där Margot Robbie gestaltar den fallna skridskoprinsessan Tonya Harding som 1994 dömdes för att ha betalat sin exman för att slå sönder konkurrenten Nancy Kerrigans knän.
Förhoppningsvis hinner också ”Stan and Ollie”, där Steve Coogan och John C Reilly spelar humorparet Helan och Halvan under deras sista turné i Storbritannien, få premiär under året och i december kommer så filmen om rockbandet Queens väg till den musikaliska toppen.
De senaste årens svenska biopic-trend håller också i sig, även om det förstås hade varit roligt med ännu fler exempel. Redan första veckan i januari tar sig Adam Pålsson ton som den multibegåvade men bräcklige Ted Gärdestad i Hannes Holms sjuttiotalsdoftande ”Ted – För kärlekens skull”, och under året kommer vi också få se Alba August förvandlas till den unga Astrid Lindgren i Pernille Fischer Christensens ”Unga Astrid”, med Maria Bonnevie och Magnus Krepper i rollerna som författarinnans föräldrar.
Med eller utan biopic-filmer – det kommande svenska filmåret lovar än så länge gott även vad gäller ren fiktion. I februari får Lisa Langseths syskondrama ”Euphoria” med bland andra Alicia Vikander och Eva Green äntligen premiär, i mars får vi se resultatet av Pella Kågermans och Hugo Liljas filmatisering av Harry Martinsons rymdepos ”Aniara”, och någon gång under året blir det förhoppningsvis premiär för ”Äta sova dö”-regissören Gabriela Pichlers än så länge namnlösa långfilmsprojekt.
Till hösten kommer också ”Lucky”, Mia Engbergs fristående uppföljare till den poetiska essäfilmen ”Belleville baby”, samt den mörka kärlekshistorien ”Gräns” baserad på en novell av John Ajvide Lindqvist.
Och för övrigt ser undertecknad, efter ännu ett politiskt deprimerande år, särskilt fram mot lite kvalificerad verklighetsflykt i februaripremiärerna av James Francos verklighetsbaserat skruvade filminspelningskomedi ”The distaster artist” samt Guillermo del Toros Guldlejonbelönade fantasydrama ”The shape of water”.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
