– Det handlar om att utifrån olika konstnärliga tekniker undersöka hur relationer människor emellan och mellan människan och hennes omvärld ser ut i dag och hur de har sett ut historiskt, där mycket har hänt med ny teknik och sociala medier. En tanke som tas upp är hur människan har setts som centrum, och hur detta har påverkat relationerna till annat liv, som växter och djur, säger Edi Muka, curator för Choreographies of the Social, som görs med stöd från Statens konstråd.
Sjunger utan ord
På festivalen visas sex nya produktioner och fyra existerande verk, inom ramen för projektet. Bland de medverkande finns konstnärer och konstnärskollektiv från Sverige, Nederländerna, Israel och Danmark.
Ett av de existerande är ett videokonstverk av Cecilia Parsberg, med Tiggarnas kör och Givarnas kör. Hon ställer där en kör med tiggande romer mot en kör med svenskar som är de som skänker, där de båda körerna sjunger utan ord.
– Det som förs fram är känslan i deras röster och ansiktsuttryck, förklarar Edi Muka.
Danska konstnärskollektivet The bridge radio medverkar med ett radiodrama som handlar om människor som är fångna i välfärdssystemet. Konstnären Jonas Staals verk ”Interplanetary Species Society” visas i KTH:s reaktorhall, 25 meter under marken. Verket är en storskalig installation av en alternativ biosfär, där budskapet är att människan måste börja se sig själv som gäst snarare än som pionjär.
– Han vill väcka en diskussion kring vårt tänkande, om hur vi borde gå från den koloniala inställningen att andra planeter är något vi ska exploatera till ett synsätt som mer bygger på att människan är en varelse som är en del av sin omgivning, säger Edi Muka.
Karaoke för kampsånger
Ytterligare ett verk inom Choreographies of the Social är Kämpaoke, en karaoke bar för kampsånger, som konstnärsgruppen Mycket bygger vid Skeppsbron. Baren är inrymd i en åtta meter hög tub. I baren kan de som vill med hjälp av texter och video sjunga eller hålla tal. De sånger och tal som finns till hands är tagna från rättvisekamper vid olika tider och på olika platser.
Till baren hör också en utställning med banderoller, t-shirts, pins och annat material som har skapats som kampanjmaterial som hör till olika rättsvisekamper, från suffragetternas demonstrationer vid förra sekelskiftet till politiska strider i dag.
– Det är en mycket politisk utställning, som kommer synas på långt håll från platsen där den är, mitt mellan Slottet och Nationalmuseum, säger projektets talesperson Mariana Alves.
Insamlandet har pågått en tid, och kommer förhoppningsvis att bli grunden till ett framtida arkiv. Materialet består, enligt Mariana Alves, av en salig blandning slagord från olika tider.
– Det är vi som samlar och som också väljer. Det som är viktigt för oss är att det inte är något som förespråkar våld, utan att budskapen har kärleken som grund.