Inspirationen till den feministiska Broderiklubben BK kom sommaren 2015, när Frida Ashbourne var hemma i Norberg och inte hade något att göra. Fridas storebror lärde henne att brodera, och när hon flyttade ihop med Matilda Lenne på hösten förde hon kunskapen vidare.
– Det är härligt att göra något som inte har med jobb eller skola att göra. Vi blev fler och fler och sedan blev det en klubb. Nu är vi mellan tio och tjugo aktiva, berättar Matilda Lenne.
Vad är grejen med broderi?
– Broderi är väldigt lätt att lära sig, det är nog därför många har fortsatt. Det är mycket krångligare att sticka, till exempel. Sedan är det väldigt fritt, man kan skriva vad man vill och använda vilken stil som helst. Det finns inga begränsningar!
Hur viktigt är det feministiska?
– Feminismen är så klart superviktig både för klubben och för oss som individer. Vi är bara tjejer och vi har liksom skapat ett tryggt rum där vi kan prata och ventilera, det är viktigt för oss att vi är just bara tjejer.
Ni är stora på Instagram och har 20 000 följare!
– Ja, vi växer hela tiden, även när vi inte är så aktiva under perioder när många av oss har mycket att göra på jobbet eller med studierna. Det är så klart superroligt! Vi har stopp för att ta in nya medlemmar i klubben, men det är många som själva lägger upp sina hantverk under vår hashtag och det tycker vi är jätteroligt.
Vad är målet för Broderiklubben BK?
– Huvudsyftet är egentligen inte att växa eller bli stora i sociala medier, utan att få hålla på med handarbete och träffa varandra. Vi har inga ambitioner att vara influencers. Men det är så klart kul att våra budskap om att tjejer och brudar ska hålla varandra om ryggen ändå sprids. Vi vill också ta tillbaka och hylla en gammal kvinnokonst. Oftast broderar vi på gamla dukar som kanske redan har fina broderier runt kanterna som vi köper för fem kronor på loppis. Det känns fint att sådant hantverk får komma till användning igen.
Är det aldrig någon som blir upprörd över att ni gör politik av fina gamla broderikonsten?
– Nä, det tycker jag verkligen inte, det har varit väldigt snäll stämning. Jag var lite orolig för vad mormor och farmor och den äldre generationen skulle tycka i början. För två år sedan hade vi en utställning i Norberg, dit det kom många tanter och de var superimponerade.
– Jag var alldeles rörd när jag gick därifrån. Vi försöker vara noga med att det inte måste bli perfekt, det är inte stygnen som är vår styrka, utan vi tycker att det är härligt att brodera, helt enkelt. Det får inte bli en prestationsgrej kring det.
Blir det några verk inspirerade av turbulensen i Svenska akademien, tror du?
– Haha, det ska inte vara helt omöjligt, det känns som att det passar oss, säger Matilda Lenne.
