– Det är vid högtidstillfällen vi lyckas vara alla åtta på scen samtidigt. På releasefesten blir vi sju i alla fall. Men skriv inte det nu, säger Filip Bagewitz, sångare, gitarrist och den som skriver låtarna, halvt på skämt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Plakatpolitik och musik
Till skillnad från andra swingband spelar Cats and Dinosaurs inga standards eller andra låtar de inte skrivit själva. Men det är knappast det som mest skiljer dem från andra band. De egenskrivna låtarna är ren och skär politisk agitation på ett sätt som vanligtvis kanske står punken närmst. Fast med en rejäl glimt i ögat ändå. Nya skivan innehåller låttitlar som ”I nättrollets sal”, ”Samtyckesblues” och ”Socialisera produktionsmedlen”.
– Det började faktiskt som ett skämt mellan mig, Filip och David, som spelar piano. Vi hade läst om pensionssystemet och att alla ska vara sin egen aktiesparare och skrev en liten låttext om att det missgynnar människor. Men ”Vem fan kommer vilja boka det här?” tänkte vi då. Men det har ju visat sig vara ett framgångsrikt koncept, säger Tove Casén Nylander, kontrabas och kör.
Vem fan som ska boka? undrar de ibland fortfarande. Vissa jazzställen utan någon vidare politisk agenda har portat dem och det har hänt att de blivit avbokade när arrangörerna väl har kopplat att det handlar om mer än svängig musik. Å andra sidan har de blivit stora publikfavoriter bland allt från proggnostalgiker och queeraktivister till swingdansare och småbarnsföräldrar.
– Det är väldigt kul att blanda plakatpolitik och den här ganska töntiga musikstilen. Man kan säga rätt radikala saker och liksom komma undan med det då det låter så gulligt och harmlöst, säger Tove Casén Nylander.
Fast så har det naturligtvis inte alltid varit, opponerar sig vänner av jazz. All jazz, inklusive swingen, var fullkomligt ”livsfarlig” enligt konservativa krafter under första halvan av 1900-talet.
– Svenska jazzklubbsvängen och föreningar har avpolitiserat och avradikaliserat jazzen. Alla var ju inte uttalat politiska förr heller, men det var politiskt bara att vara svart musiker. Till väldigt sent. Det är klart att det finns en kunskap bland jazz-älskare om det, men i många pensionärsföreningar med en övre medelklass är det som museiverksamhet. Man behöver inte ha universitetspoäng i musik-historia för att starta en förening, men man måste åtminstone ha respekt för kulturen och veta var den kommer ifrån, säger Christopher Thorén, tenorsax och kör.
– Om du skriver allt det här så kommer alla andra att hata oss nu, fortsätter Tove Casén Nylander, med ett skratt.
Våga vara provokativa
Fast det är ändå okej. Bandet är överens om att våga vara provokativa, precis som jazzen var förr.
– Det var väldigt mycket som var väldigt rebelliskt då. Både i estetik och innehåll. Det var mycket i texterna som var uttalat politiskt, eller omskrivningar som man inte fattar längre. Mycket sexuella grejer som var tabu då, men som var slang och ingen förstår i dag, så texterna låter bara som nonsens, säger Filip Bagewitz.
– Det är många som tycker, i dag, att det går inte ihop det där. Politik och gladjazz. Men det är också många som tycker det är roligt just därför, fortsätter Johan Bengtsson, banjo och kör.
Första queerlindyfestivalen
Vem fan som ska boka, är allt som oftast de själva. En annan del de har gemensamt med punken är ”Do it your self”-mentaliteten. Cats and Dinosaurs ligger bakom klubbar som Swing illegal, Queerlindyklubben samt är med och arrangerar världens första queerlindyfestival i Göteborg i höst.
– Det är ju som vi sa ingen som vill boka oss, så vi bokar oss själva, säger Tove Casén Nylander.
– Haha, fast så illa är det ju inte. Vi blir bokade ganska ofta. Och avbokade ibland, fortsätter Filip Bagewitz.
De egna arrangemangen handlar i det stora hela om att ha kontinuitet i gigen samtidigt som de gör det för en bra sak. I Swing illegal går alla pengar oavkortat till Ingen människa är illegal som arbetar med att stödja de människor som tvingats gå under jorden efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Queerlindyklubben handlar om queerdans. Ingen för, eller alla både för och följer och då spelar det ingen roll vilket kön en råkar identifiera sig som.
Kapitalismen är en dröm släpptes på det passande datumet 1 maj i måndags. På lördag, den 6 maj, är det releasemaskerad på Kompani 415.
– Det ska vara som ett födelse-dagskalas! Ett skivsläpp är ju som ett kalas, och den bästa sortens kalas är maskerader, säger Tove Casén Nylander.
