– Jag tänkte testa det ett tag, om feminismen är viktigare än socialismen, säger Mattias Alkberg.

I EU-valet röstade han på Fi, men hur han ska rösta i höst har han inte bestämt än. Det beror på dagsformen.

Matti, som alla jag träffar i Luleå kallar honom, berättar att han blivit ”medvetandegjord” de senaste tio åren, och har ”tagit på sig genusglasögonen, på riktigt”. Att han insett att han var en del av en struktur som han inte såg under nittiotalet då han frontade det hyllade indiebandet Bear Quartet – eftersom han var mitt i den.

– Vi gick ju emot konventionerna som fanns då, på många sätt, vad gäller vad man medverkar i. Men det är ju lätt när man är fem snubbar som är det.

Som exempel nämner han att han inte ens kände till riot grrrl-rörelsen med alla feministiska band på 1990-talet, trots att han var aktiv i den alternativa musikvärlden, och växte upp i en vänsterradikal familj där hans Grupp 8-inspirerade mamma länge var ensamstående med fyra barn. I dag har han tagit igen kunskapsluckan, och producerar bland annat bandet Könsförrädare. Det består av ett gäng 20-åringar, flera av dem barn till hans gamla bandkompisar, som låter som en blandning av Sonic Youths ”Goo” och lyxig riot grrrl-musik från 1990, med en modern twist.

De nya feministiska insikterna har också gjort att han försöker lägga band på sig mer.

– Jag vet att jag har nånslags position och jag är vit, jag är man, jag är straight och jag är plus 45 år och har gjort en massa grejer. Jag kan vara en sån där som tar över och börjar rabbla fakta mitt i någon annans mening. Det känns inte okej.

Går du runt att känner dig nervös över vad du som vit man får säga och inte?

– Jag tycker det är lite skönt att tvingas vara på sin vakt. Det innebär ju också att man måste omvärdera vissa saker som man tagit för självklart. Det borde ju alla vita män göra. Verkligen. Det är en samhällsutveckling som jag välkomnar, totalt.

På frågan om han känner sig kränkt skakar han på huvudet. ”Inte på en fläck”, säger han ett par gånger och skrattar.

Åren har gått, men han har kört på med samma anarkistiska och socialistiska budskap som han haft sedan starten.

Idag är ju alla partier mer eller mindre höger. Innebär det att allt ansvar för politisk ideologi och kritik på nyliberalismen nu faller på kulturen?

– Ja, det är väl därför det går så bra för Fi och Miljöpartiet. Och det är också därför det går så bra för SD, kan jag tänka mig. Det är inte konstigt om folk vill enas kring saker. För på sina olika sätt pratar de om utopiska samhällen, istället för att prata om en momssänkning här och en momssänkning där. Något jobbskatteavdrag eller inte.

Ja, vad är ens jobbskatteavdrag?

– Jag har ingen aning. Vad är Rot och vad är Rut? Jag vet inte. Och lite bryr jag mig inte heller.

Alkberg berättar att han nyss gick förbi några SD:are som hade infobord på stan. Han hamnade i en tyst stirr-tävling – och vann. Det är meningslöst att försöka argumentera på lika villkor, menar han.

– Jag tycker att man ska förlöjliga dem vid varje chans som ges. Inte för att de är internetriddare eller för att de är lågutbildade eller ensamma män på landsorten. Utan för att de har fel. Det spelar ingen roll vad de har för anledningar, de har ju helt jävla idiotiska åsikter.

Att kasta tårtor på SD-politiker tycker han är helt rätt.

– Det är en ickevåldshandling. Folk har ju kastat tårtor på politiker i alla tider, för att visa att man inte kastar sten.

LÄS HELA ARTIKELN I ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.