Så klart spanar man i augusti efter spröd försommar och het högsommar som flytt. Varför inte spana med Marcel Proust? Och med Nina Jeppsson som tillsammans med Maja Salomonsson gjort mänskligheten den stora tjänsten att koka ned den sju delar långa romansviten till en enda monolog. Nu får den nypremiär på Orion­teatern i Stockholm. Kanske just vad som kan få en att sluta spana bakåt och ta sig an hösten med tillförsikt, då den vill vara: ”ett motgift mot rationalitet och mätbarhet, en återförtrollning av världen och en lovsång till sinnligheten”.

Under vulkanen

Roman av Malcom Lowry från 1955

Om det kanske blev några glas för mycket ur boxen med rosé denna sommar kan man alltid trösta sig med att det knappt ens är mänskligt möjligt att ens komma i närheten av den före detta konsuln Geoffrey Firmin dagliga konsumtion av mescal i Malcolm Lowrys roman ”Under vulkanen”. Men än mer än en mardrömsfärd ned i missbrukets djupaste brunn är denna klassiker en isande och förhäxande gestaltning av hur dåliga val virvlar ned människan i avgrundsdjup. Oundvikligheten i fallet frammanad med intensiv febrighet som placerar läsaren mitt i det mest svindlande ögonblicket. (Filmen av John Houston är inte dum den heller.)

Six feet under

Tv-serie av Alan Bell från 2001–2005

Familjen Fisher och deras begravningsbyrå blev pionjärer i den mäktiga vågen av komplexa, rappa, mörka och roliga tv-serier. Inte enbart melankolisk, också dråplig och charmig, men med döden som en ständig fond, ett dödsfall per avsnitt och ett lik att förhålla sig till och med en lätt sepiaton över varje bildruta, i såväl ljussättning som atmosfär, vilar ”Six feet under” ändå på en bädd av förgänglig­hetens vissna blommor. Det är därför den är så underbar och håller att se om, nu när den visas i sin helhet på HBO Nordic.

Mot fyren

Roman av Virginia Woolf, från 1927

Pojken James längtar och väntar men aldrig åker de ut till fyren. Inte förrän många år senare, efter kriget, när så många dött och så mycket hopp slocknat, blir den lilla båtturen från sommarhuset ut till fyren på holmen av. Det är svårt att klå nivån av vemod och saknad som genomsyrar Virginia Woolfs modernistiska mästerverk. Från det myllrande relationskoncentratet i romanens första del, via mittenpartiets tomma sommarhus som möter tidens svepande vindar, till den sista delens återförening i huset med de få som återstår, som överlevt. Skimrande vasst och vackert.

Happy together

Film av Wong Kar Wai från 1997

Få får till vemod på vita duken som den kinesiske regissören Wong Kar Wai. I ”Happy together” skildrar han ett ungt bögpar som söker närhet men är för evigt fastfrusna i var sin ensamhet, hur intensivt de än bankar på varandras skal i en desperat snurr av uppbrott och återföreningar, svek, uppgörelser och försoningsförsök. För att hitta sig själva och varandra på nytt lämnar de Hong Kong för Argentina, men ensamheten följer med, innanför skinnet, och regissören som några år senare också gav oss det melankoliska mästerverket ”In the mood för love” fångar kärlekskampens klaustrofobiska sorts tvåsamhet med svärta och smutsig skönhet.