– Det fördes till och med diskussioner om skolan skulle profilera sig mot unga kvinnor, berättar rektorn Jan Carlsson.
Från början var det alltså främst lantbrukskunskap på schemat, i alla fall för männen. Och terminerna anpassades delvis efter jordbruksåret. På hösten hade eleverna ”potatislov” så att de kunde åka hem och hjälpa till med potatisskörden. De kvinnliga eleverna fick lära sig att sköta ett hushåll, alltså sy, laga mat och andra praktiska saker. På den tiden bodde de kvinnliga internateleverna på skolan medan de manliga eleverna var inneboende hos familjer i trakten. Och de fick inte umgås med varandra efter skoltid. Det dröjde ända till början av 70-talet innan den regeln upphävdes. Den dåvarande rektorn Nils Liljeholm bestämde att de manliga eleverna fick besöka de kvinnliga internateleverna efter skoltid.
– Ett beslut som ansåg radikalt på den tiden, trots att männen inte fick stanna sent och absolut inte sova över, berättar Ulla Lindén.
– Det förekom nog umgänge mellan manliga och kvinnliga elever även tidigare, men det var först då de fick umgås öppet, fyller Jan Carlsson i.
Brann ner
Ulla Lindén har jobbat på folkhögskolan sedan början av 70-talet och var med om den stora branden 1976 då skolbyggnaden brann ner.
– Det var den 30 januari och det var smällkallt ute, 30 minusgrader. Vaktmästaren väckte mig och berättade att skolan brann.
Ingen person skadades, trots att flera kvinnliga elever och en lärarfamilj bodde i skolans översta våning. Branden startade på vinden, troligen i murstocken. Det dröjde ända till 1984 innan folkhögskolan öppnade igen i nybyggda lokaler i Fellingsbro.
– Åren emellan fanns folkhögskolan på Hagaby i Nora. Det fördes flera politiska diskussioner om var i länet folkhögskolan skulle ligga innan det bestämdes att den skulle återuppbyggas i Fellingsbro, berättar Ulla Lindén.
I dag går runt 240 elever på folkhögskolan, av dem bor cirka femtio på elevhem bredvid skolan i Fellingsbro. Folkhögskolan har även filialer i Örebro och Lindesberg samt flera distansutbildningar. En av folkhögskolans profiler är utbildningar för personer med funktionsnedsättning, en inriktning som började på 70-talet.
– Rektor Nils Liljeholm var drivande, han hade själv en dotter med en utvecklingsstörning, berättar Ulla Lindén.
I dag går en tredjedel av eleverna någon av de kurserna. En tredjedel går en yrkesutbildning till exempelvis behandlingsassistent eller teckentolk. Skolan utbildar även syntolkar sedan några år tillbaka.
– Och en tredjedel går på Allmän kurs för elever som av olika anledning behöver läsa in gymnasiekompetens. Kursen anpassas efter varje elevs behov, berättar Jan Carlsson.
Cyklade från Linde
En av dem är Ismael Yussuf Daniye, som bor i Lindesberg sedan tre år tillbaka.
– Jag läste svenska för invandrare när en vän berättade om folkhögskolan i Fellingsbro och sa att det är en jättebra skola. Så jag cyklade hit för att kolla, berättar han och förklarar att han älskar att cykla.
Efter att ha läst in nians svenska på Komvux kom Ismael in på folkhögskolan.
– Jag går fjärde terminen nu. Sedan hoppas jag att komma in på tekniskt basår och läsa vidare till ingenjör eller elektriker.
Gemenskap
Thamasak Niamniyoum, Lwam Kidane och Simon Jansson går också Allmän kurs. Alla tre bor i elevhem.
– Det är jättebra att bo där. Man lär känna massa nya människor, det är bra gemenskap, berättar Thamasak Niamniyoum, som också är från Lindesberg.
Simon Jansson är från Orsa.
– Jag vill jobba med ungdomar som har olika diagnoser i framtiden, antingen i skolan eller på ett hem. Jag hade själv problem i skolan och vill hjälpa andra som har det, säger han.
Lwam Kidane är från Örebro. Hon vill läsa vidare till grundskollärare inom förskola och årskurserna 1 till 3. Hennes pappa gick också på Fellingsbro folkhögskola när han var ung.
– Han bodde också på internatet, i rummet bredvid det som jag bor i nu. Men det visste jag inte när jag sökte hit, han berättade det först efter att jag hade börjat här för han ville inte påverka mitt beslut, säger hon.
