Det var länge sedan det sista tåget stannade på stationen i det gamla gruvsamhället Striberg utanför Nora. Persontrafiken tog slut på 60-talet och det sista godståget gick förbi på 70-talet. Nu är rälsen uppbruten, skolan nedlagd och den sista affären slog igen för många år sedan. Men stationshuset är varsamt renoverat sedan länge. Där bor illustratören Christina tillsammans med sin make och två hittehundar från Spanien.
– Miljön är viktig för skapandet. Och det här huset har en speciell historia, säger Christina.
Jobbar som bokillustratör
I källaren finns fortfarande de gamla postfacken kvar, med namn och allt. Själv har Christina Alvner sitt arbetsrum i andraklasspassagernas väntsal.
– Man undrar ibland hur många människor som har vistats i de olika väntsalarna. Deras öden lever i väggarna, säger Christina.
Nu, efter att ha arbetat som illustratör i 30 år, har hon en imponerande meritlista bakom sig. Hon har gjort bilder till Mark Levengoods och Unni Lindells böcker. Hon är just klar med den 13:e boken om monsteragenten Nelly Rapp av Martin Widmark och håller redan på med nästa.
Yrke och identitet
Många har stött på hennes teckningar utan att kanske veta om att det är hon som har skapat dem. Hon gjorde Aftonbladets logga ”jycken”, som också gick som söndagsserie i 14 år i Aftonbladet. Och hon är ett återkommande inslag i Råd och Rön där hon illustrerar kända fall från ARN (Allmänna reklamationsnämnden). Och på mjölkpaketen kan man få en liten glimt av hennes varmt humoristiska handlag. Men grundbulten i hennes produktion är ändå bokillustrationer.
– Jag är tecknare och illustratör, det är mitt yrke och identitet, därför blir det lite fel att kalla mig konstnär när jag redan har en yrkesbeteckning som jag trivs med. Jag är jäkligt stolt över att vara illustratör. Och så fort någon talar om för mig vad jag ska göra dör lusten. Jag måste ha friheten att själv få utforma det jag gör, avslutar hon.
Kroppsspråket är centralt i hennes arbete.
– Jag är intresserad av hur folk rör sig och ser ut, deras mimik och attityder. Jag använder mig ibland av spegeln när jag ska leta efter nyanser av arg, ledsen och förskräckt. Arg och ledsen är inte särskilt svårt, men ska jag rita ”snopet ledsen” till exempel så kan jag behöva spegeln, säger hon.
Digitalt tecknande
Med den nya teknikens intåg har hon börjat måla direkt i sin iPad och iPhone.
– För mig kan det digitala aldrig ersätta tecknandet för hand, men för en yngre generation kan det säkert bli så. Jag använder dem mest som en anteckningsbok. Jag står i kön på Konsum och ser någon med en rolig hatt. Då kan jag ta upp min telefon och göra en snabbskiss, säger hon.
Det där med iPadmålandet är mer för hennes egen glädje. Ett sätt att hinna med att måla.
– Jag behöver inte plocka fram färger och dukar. Jag tycker om direktkontakten som man får med fingret direkt mot plattan.
Anders Wallén
