Conny Holm har redan fyllt 66 år, men tänker arbeta året ut, minst. ”Man ska ju gå till 67.” Inne på kontoret letar han fram papper som visar att han arbetat på Saab sedan 7 november 1966. 1972 blev han ordförande för den lokala klubben och sedan 1983 är han även ordförande för avdelningen IF Metall Vätterbygden. Det är det senare uppdraget som avslutas vid nästa årsmöte.
– Jag trodde bara att det skulle bli en kortare period, kanske två år.
Men det blev 31 år, trots att han inte kunde ana alla besvärliga frågor som skulle dyka upp.
– Om jag hade vetat vad det innebar skulle jag aldrig ha tackat ja. Det svåraste är när det blir interna stridigheter. Vid strider med arbetsgivaren finns det ju riktlinjer, men det gör det inte internt. Men man har ju fått erfarenhet, så att man vet hur man ska göra. Och det roliga överväger, särskilt när man hjälper någon.
”Då skiter vi i det”
Han berättar att det märkligaste han varit med om som ordförande var en ny VD på ett företag som precis blivit uppköpt. Han avskedade folk på stående fot. Conny och en kollega åkte till en av fabrikerna för att prata med en kille som precis fått sparken.
– När vi kom dit så stod killen där inne och jobbade. ”Jag har fått tillbaka jobbet” berättade han. När han förklarade för VD:n att det var fel på maskinen blev han dessutom belönad.
Samma VD ändrade också arbetstiderna till 8-17. ”Han ville djävlas med folket.” Men när han insåg att facket kunde tänka sig att kompromissa drog han tillbaka hela förändringen.
– Då skiter vi i det, sa han.
Kan facket påverka på samma sätt nuförtiden?
– Det beror på vad man jämför med. På 70-talet var det inte så enkelt att jobba fackligt; man fick exempelvis inte ha möten på arbetstid. Reglerna som tillät det infördes inte förrän i mitten av 70-talet.
Förändringar
Men Conny Holm medger att det har skett förändringar. Han pekar på globaliseringen och på att EU har öppnat upp dörrarna mellan olika länder. Men det kan ibland vara svårt att övertyga anställda om att vara med i facket.
– En del menar att de har en jättebra arbetsgivare. Men det är ju inte det som är frågan. Man tror att det är de bra arbetsgivarna som bestämmer villkoren, men det är ju de dåliga. Utan avtal förloras legitimiteten. Lagstiftning istället för kollektivavtal vore katastrof. Man kan inte lagstifta om högre löner än den lägsta lönen i samhället.
Precis som andra fackförbund tappar IF Metall medlemmar, men organisationsgraden är fortfarande hög i jämförelse med många andra fackförbund.
– Organisationsgraden ligger nog på ungefär 80 procent, men ytterligare en tiondel är endast med i a-kassan. Att vi tappar i medlemsantal beror på att industribranschen krymper på grund av effektivisering.
Conny Holm menar att rekrytering av ungdomar inte är något problem. Istället är det personer i 50-årsåldern och uppåt som går ur facket.
– Man säger: ”Jag har varit med så länge och har så stark ställning så jag blir inte uppsagd. Och jag har betalat tillräckligt mycket i så många år.” Men så skulle man aldrig resonera kring sin villaförsäkring.
Försämrad trygghet
Han menar att anställningstryggheten har försämrats, medan bemanningsföretag och visstidsanställningar blivit vanligare. Och kapitalrationaliseringen innebär att man inte längre vill bunkra upp varor i lager när efterfrågan minskar. Istället skiftar behovet av arbetskraft.
– Det bästa för företagen skulle väl vara att anställa på dagsbasis. Så är det ju i vissa länder; i Sydafrika står folk i långa köer till byggena varje morgon.
Så ser det inte ut i Sverige, men trots att Conny Holm menar att fackets roll inte är överspelad lämnar han nu över stafettpinnen, även om han fortsätter som ordförande för den lokala klubben ett tag till.
– April 2016 är den definitiva slutändan. Jag trappar ner successivt.
Hanna Eklöf
