BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Stig Dagermans pjäs ”Skuggan av Mart”, om den bortkomne Gabriel som lever i skuggan av brodern Mart, den tappre soldaten som dött i kriget, skrevs 1948. Per Oscarsson axlade huvudrollen under premiären på Dramaten. Dramatikern och regissören Mattias Andersson har länge velat göra sin egen tolkning av originalet.

– Jag har alltid gillat Stig Dagerman. Han var väldigt politiskt aktiv i Syndikalisterna, samtidigt hörde han inte till de här hurtfriska människorna som anser att det bara finns en åsikt som är rätt, säger Mattias Andersson.

Han har, tillsammans med den övriga ensemblen, precis tagit paus i dagens repetitioner av ”Skuggorna av Mart” på Backa Teater. Bredvid Mattias Andersson sitter Nemanja Stojanovic, som spelar Gabriel, och Eleftheria Gerofoka, som gestaltar karaktären Natasha.

– Gabriel är en kille i 25-årsåldern som fortfarande bor hemma. Han ägnar mycket tid åt att sitta på sitt rum och skriva, men hans mamma tycker att han mest latar sig, vilket han till viss del också gör. Han älskar sin döde bror Mart, men behandlas väldigt illa av sin mamma, berättar Nemanja Stojanovic.

– Natasha är en tjej som åkt för att slåss i kriget. Där träffar hon Mart, och blir ihop med honom. Hon åker och hälsar på hans familj för att överlämna hans gamla gitarr till dem, säger Eleftheria Gerofoka.

Multiplicerade skuggor

Precis som namnet ”Skuggorna av Mart” antyder har skuggorna multiplicerats i denna version. Men temat är det samma. Det handlar om det fula i att vara feg, om skammen i att inte våga. Om tre personer, den unge Gabriel, den medelåldersmannen som hatar på internet men inte vågar visa sitt ansikte och den unga tjejen som blir mobbad i skolan. Ingen av dem besitter någon större mängd mod, en egenskap som är högt värderad i vår samtid.

– Vi lever i ett samhälle som värderar de handlingskraftiga och de som är kapabla till att ta snabba beslut. Jag har en dotter som precis ska välja gymnasium och det finns mängder av profiler och olika linjer. Det är nästan löjligt tidigt att ta ett sådant beslut. Vi ska hela tiden välja, och det tror jag medför en stor press. Den här föreställningen är ett försvar till de eftertänksamma och de åsidosatta, berättar Mattias Andersson.

Nemanja  Stojanovic menar att det går att tolka de tre karaktärerna på olika sätt. Han själv funderar på om de egentligen är samma person men i olika tider.

– Ibland när vi repeterar har jag funderat på om det är så. Att den näthatande mannen är Gabriel i framtiden och att tjejen är dåtiden. Fast det kan likväl vara så att allt sker samtidigt. Det beror lite på hur man ställer in hjärnan.

Fördjupar metaforerna

Skuggvärlden som växer fram på den vita väggen har en central roll. Några av skuggorna är projicerade, medan andra spelas upp i realtid av skådespelarna bakom väggen.

– Vi skulle kunna ha haft filmer som spelas på väggen. Men när vi använder oss av skuggor fördjupar vi det metaforiska. Vi har en scen där skuggorna föreställer en folksamling som protesterar, men eftersom det inte går att se deras kläder eller plakat får publiken göra sina egna tolkningar, säger Mattias Andersson.

– Det känns som en helt annan värld, där bland skuggorna. Jag tycker mycket om att flera av dem är analoga och att de görs live. Det blir väldigt organiskt, säger Elfetheria Gerofoka.

Pjäsen kommer dels att spelas för gymnasieskolor, men några kvällar i veckan ges också öppna föreställningar.

– Den blandningen är väldigt rolig, att träffa både den unga publiken och den vuxna. De kommer nog möta föreställningen på ganska olika sätt, säger Mattias Andersson.