– Jag är ursprungligen från Thailand men flyttade till de småländska skogarna, Nybro, när jag var fyra, fem år. Så jag är uppväxt där. Sen gjorde jag min utbildning här i Göteborg. Tre år på Performing art school. Göteborg är ändå musikalutbildningens Mecka, menar Marsha Songcome under en pressvisning dagarna innan premiär.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Fem år på West End

I hennes fall rullade det sedan bara på och innan repetitionerna startade i somras har hon synts i flera stora musikaler på West End i London.

– Nu de senaste fem åren har jag varit på West End. Jag har haft sån himla tur. Det är ju mycket så, att man inte bara ska ha talang, utan det kräver rätt tillfällighet och tur också.

En ödmjuk inställning, men för Marsha Songcome har karriären gått relativt spikrakt.

– Jag gjorde musikalen ”Miss Saigon” på Malmö opera och sedan blev jag faktiskt rekommenderad att göra den i London. Jag fick en agent och därmed chansen att göra en privataudition.

– Jag gled liksom in på en liten gräddfil. Efter det gjorde jag ”Aladdin” och var inhoppare för Jasmine, innan jag gjorde en föreställning som heter ”Hamilton”.

Rollen som Esmeralda är dock den första huvudrollen för Marsha, och hon tycks uppriktigt glad över att vara tillbaka i Göteborg.

– Jag har längtat hem litegrann, så när jag fick erbjudandet att komma hem till det här så kändes det som klippt och skuret. Och att göra min första huvudroll som jag får skapa själv känns helt fantastiskt.

Musikalversionen av ”Ringaren i Notre Dame” är skapad av ett Oscarbelönat Disneyteam. Tidigare har den även spelats i Köpenhamn, men Marsha tycker ändå att hon har fått förhålla sig fritt till sin rollfigur.

– Det är klart att man har fått ändra små saker och ting för att det ska passa, men jag har känt mig rätt fri att skapa rollen. Jag har faktiskt inte ens sett filmen. Man vill ju helst inte bli påverkad av någon eller något annat, menar hon.

Baserad på Disneys version

Musikalen lutar alltså betydligt mer åt Disneyfilmen än åt Victor Hugos originalroman. Martin Redhe Nord, som spelar Quasimodo, har till skillnad från Marsha sett filmen många, många gånger.

– Det här är en dröm som går i uppfyllelse. Jag växte ju upp med Disney och har på riktigt plöjt det här soundtracket sedan jag var tonåring och förbannat att jag inte hade den tajming i livet där jag kunde haft chansen att dubba rösten, skrattar han.

Även Martin är utbildad i Göteborg och nu tillbaka för sitt livs första huvudroll. Han gick ut Balettakademien här för tretton år sedan och har sedan dess jobbat på.

– Som jag brukar säga så har jag stått längst bak och långt fram på sidan, men nu är det första gången i huvudroll. Det är hårt jobb. Det bli liksom inget partyår i Göteborg utan fysiskt krävande arbete och sedan hem och sova på kvällarna och ta hand om sig.

Till skillnad från Marsha så fick Martin gå den långa, hårda vägen för att till slut få rollen.

– Jag var rätt cynisk och tänkte att Quasimodo måste vara tillsatt. De måste ha tio grymma killar i kö för den rollen. Men samtidigt så var det en sådan ynnest att få gå in på audition och sjunga Quasimodos stora sång från filmen, som jag faktiskt själv tycker att jag gör bra och känner att jag haft med mig länge.

Mörkare än filmen

Martin Redhe Nord har även grävt ner sig en hel del i boken för att hitta sin Quasimodo. Han har en rätt tydlig bild av hur versionerna skiljer sig åt.

– Jag brukar säga att föreställningen är som Disneyfilmen fast mörkare. Den har fortfarande Disneymagin men jag tror samtidigt att det är bra att den har sjuårsgräns. För det är dramatiskt och kan kanske vara lite läskigt emellanåt, samtidigt som den har ett stort hjärta som bultar av värme.

”Får fram romernas utsatthet”

Naturligtvis är ”Ringaren i Notre Dame” en historia om kärlek och hjältemod. Men Quasimodo och Esmeraldas kamp är för en mänskligare värld. Den vanskapte Quasimodo utstår ett alldeles speciellt utanförskap och är totalt utstött från samhället. Esmeralda är rom, och det utanförskapet är ju högst aktuellt även idag. En vecka innan premiären höll operan i ett samtal där bland annat Marcela Kovacsova, medlem i den romska kvinnoföreningen Trajosko Drom, var inbjuden.

– Det var så intressant att träffa henne. Hon ville få bort den här stereotypa bilden av den sensuella romskan. Jag tycker Esmeralda har så många fina sidor. Hon väljer att se det fina i människor och är inte bara förförisk, säger Marsha Songcome.

– Jag tycker att föreställningen får fram romernas utsatthet lite mer än vad filmen gjorde. Den sensuella bilden av Esmeralda finns ju med så klart, men jag tycker att vi i föreställningen får se fler sidor. Hur romer liksom aldrig har fått ha sin plats, utan hela tiden får vara på sin vakt och ge sig vidare om lagar och regler stryps åt omkring dem, säger Martin Redhe Nord.