"Ett ofrivilligt utanförskap"

Brorsan är kung, som riktar sig till barn i åldern 9–12, handlar om Måns, som en sommar följer med sin mamma till Malmö, där hon ska jobba. Han ser möjligheten i Malmö att få vara den som han egentligen är, utan en jobbig historia. Måns är juridiskt stämplad som flicka, men har alltid vetat att han är kille.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Idén till boken har växt fram bland annat genom Jenny Jägerfelds arbete som psykolog.

– Jag träffade barn, både professionellt som psykolog och privat, som brottades med de här frågorna. Går det att byta? Kan man bli pojke. Jag hade ett barn som var nästan desperat, kan man bli pojke innan skolan börjar?

– Jag ville skriva den här för ett sådant här barn som man vill skänka hopp till. Letar man information så hamnar man ofta i väldigt deppiga personliga berättelser. Jag ville ha en berättelse som var rolig och härlig att läsa, och hoppingivande på något sätt.

På omslaget av boken står ett uttalande av skådespelerskan Saga Becker, den första transkvinna att få en guldbagge. ”Den här boken kommer att fylla ett stort tomrum i svensk litteratur och kommer att rädda liv.”

Hur har Måns växt fram?

– Själva ursprungsidén var den hör rösten ”kan man bli pojke innan skolan börjar”. Det går inte att skriva karaktärer utan att leva sig in i dem, så jag har försökt göra honom till en del av mig. Vissa delar av det som är honom kommer ifrån mig förstås. Måns ser alla färger starkare med ena ögat, till exempel, det gör jag också. Han är skejtare också, det har jag researchat mycket och försökt göra skatande till en del av mig mentalt. Måns är väldigt binär. Han är inte gender fluid, han känner starkt att han är kille.

– I första delen av boken vet man heller inget annat. Först efter halva boken får man veta att Måns är född juridisk flicka. Det är för att man som läsare aldrig ska tveka om att Måns är kille. Lika starkt som Måns känner att han är han, ska läsaren känna att han är han. Jag tror också att det har fungerat. Ingen som har intervjuat mig har sagt så här som många brukar ”han eller hon eller han ...” De har sagt han.

Vad skulle Måns känna om att bli omnämnd "han eller hon"?

– Det är ju fruktansvärt jobbigt för honom, som det är för många transpersoner, att bli felkönad. Det är svårt att förstå hur det känns att personer hela tiden missförstår vem man är eller medvetet säger fel som en del faktiskt gör som inte kan respektera den önskan.

– Det är så otroligt många som känner sig utanför på många sätt. Den handlar om ett ofrivilligt utanförskap, när man inget hellre vill än att få vara med.