I augusti 2014 genomförde IS omfattande attacker i norra Irak. När attackerna inleddes var det dock svårt att få information om dem från icke-kurdiska medier. Dokumentärfilmaren Hogir Hirori, som växte upp i området och flydde till Sverige vid 19 års ålder, berättar att han nåddes av nyheten via sociala medier.
– Jag och min höggravida fru kom hem ganska sent från en grillfest och öppnade olika sociala medier på datorn. Där såg vi hemska bilder på människor som flydde, det kom som en total chock. Jag var uppe hela natten och försökte hitta mer information, men det var ganska tyst i internationella medier.
Kände igen sig
Eftersom hans föräldrar och syskon bor i närheten trotsade Hirori skuldkänslorna som kom av att lämna sin höggravida fru hemma i Stockholm och bestämde sig för att åka ner direkt.
– Den enda gången jag var riktigt rädd under hela resan var på Arlanda när vi bara var åtta, nio personer på hela flygplanet. Ingen ville dit.
Väl framme filmade och fotograferade Hogir Hirori människor och publicerade deras historier på internet, som ett sätt att förklara för omvärlden vad det var som pågick. Det var då han träffade Souad, en elvaårig flicka som var sjuk och hade tappat bort sina föräldrar.
– Jag har varit flykting många gånger och jag såg mig själv i Souad. Jag var på väg till Sinjarbergen för att dokumentera människor som flydde från IS, men när jag såg den här flickan som inte hade ätit eller druckit och tappat bort sina föräldrar tänkte jag att ”det här är jag”, hon påminde mig om när jag var elva år, flykting och hade tappat bort mina föräldrar. Jag bestämde mig för att stanna med henne.
Så Hirori stannade och missade helikoptern som han skulle flyga med till bergen, en helikopter som sedan kraschade. Att han stannade med Souad räddade Hiroris liv, säger han, och han ville göra allt han kunde för att hjälpa henne. Men flickan försvann och ett sökande som skulle pågå i ett halvår tog vid. Resultatet blev dokumentärfilmen Flickan som räddade mitt liv, som visas på Göteborgs filmfestival från och med tisdag den 2 februari.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Ska inte vilja blunda”
Men Flickan som räddade mitt liv handlar inte bara om Souad. Den berättar flera andra historier om personer som fått fly, ofta inte för första gången.
– Men det blir lite ljusare. Jag har inte gjort dokumentären för att folk ska bli skrämda av eländet, utan för att berätta historier. Man ska inte vilja blunda, det handlar om att lära känna människor. Det finns hopp i livet bara vi hjälper varandra och förstår att de som utsätts för det här våldet är människor, inte bara siffror.
Hur har det varit att komma tillbaka till Sverige från filmandet?
– Första gången jag kom tillbaka hade jag varit borta i 13 dagar och när jag började samla mina intryck på planet hem kunde jag bara gråta. Jag skrek i sömnen och kunde inte släppa det.
I ett halvår letade Hogir Hirori efter elvaåriga Souad. Han spred bilder, var med i tv och åkte runt till flyktingläger – utan resultat.
– Jag hade egentligen tappat hoppet och var på väg till flygplatsen för att åka hem när min kompis ringde och sade att han visste var hon fanns. Plötsligt blev jag orolig, kommer hon att komma ihåg mig eller bara tycka att jag är jättekonstig som har letat upp henne?
– Men hon kom ihåg mig. Hon mindes till och med att min fru hade varit gravid och gick och bar på kläder som hon hade köpt till min son. Hennes mamma berättade att hon hade dem med sig hela tiden ifall jag skulle komma.
