BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag och Xenia Kriisin har på varsitt håll skrivit musik och sen träffades vi i förra veckan och satte ihop det till ett gemensamt verk. Och vi har bjudit in både amatörer och proffs att sjunga den här musiken, säger folkmusikern Sara Parkman som är delägare i gruvan och som den här sommaren även är aktuell som sommarpratare i Sveriges radio.

”Vi kallar den bygdekören”

Kören som ska framföra musiken består av 30 personer varav de flesta har anmält sig frivilligt att delta.

– Vi kallar den för bygdekören och hälften av personerna kommer från Bergslagen och häften kommer från resten av Sverige. Det är alla möjliga personer i olika åldrar, någon är socionom, en annan är lärare och någon är bonde. Sen har vi även några professionella musiker och sångare som får ta mer ansvar och som får bära musiken. Det finns något väldigt fint med mötet i det tänker vi.

Akustik i centrum

Musiken har skrivits med tanke på den akustik som finns i den gamla nedlagda gruvans olika rum.

– Publiken kommer att mötas av den här 30 personer starka kören som också kommer att leda dem i en vandring runt gruvans olika lokaler. Så konserten är som en musikalisk vandring mellan olika platser. Vi kommer att stå i en liten slyskog, vi kommer att vara i en gammal vedhall, säger Sara Parkman.

Den musik som framförs under konserten kallar kompositörerna för nyskrivna psalmer. De handlar om gruvan i Ställberg och den gamla arbetsplats den är.

– Vi har kallat det för psalmer. Vi använder ordet för att betona att det här är urmänskligt, att sjunga. Men det är inte nya kristna psalmer utan det är meningsfulla sånger, för det är någonting vi behöver för att leva tillsammans.

Skapa känsliga rum

– Det handlar också om den här platsen som har varit en arbetsplats för så många människor och som är en slags symbol för industrialismen och hur det har förfallit. Nu fyller vi den med någonting nytt, med sång men också med känslan av att skapa ett rum där människor får vara tillsammans och känna saker, säger Sara Parkman.

Att med sången och körverket skapa känsliga rum är något hon återkommer till.

– Vi behöver det, vi behöver rum som är magiska, som är heliga och det är det vi försöker göra i det här gemensamma mastodont-projektet.