Det var strax före midnatt 27 juni 1969 som polisen genomförde en razzia mot en gaybar på Christopher Street i Greenwich Village. Men i stället för att fly valde barens besökare att kämpa emot. Gatstenar, flaskor och uppdragna parkeringsautomater kastades mot polisen i vad som eskalerade till regelrätta kravaller.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det var visserligen inte första gången som polisen genomförde razzior och arresterade homosexuella män och inte heller första gången razziorna mötte motstånd, men Stonewall blev symbolen för gayrörelsens kamp under 1960-talet. När aktivister som kämpande för ”gay liberation”, homosexuellas frigörelse, tog initiativ till en årlig demonstration på årsdagen av kravallerna, blev det startskottet för Prideparaderna, som världen över har blivit rörelsens kanske främsta politiska vapen.
– Det har blivit den främsta symbolen för hur hbtq-personer och hbtq-rörelsen kan komma ut. Dels att man personligt kan utmana de felaktiga bilder som har funnits i många sammanhang och fortfarande finns, och dels att det har blivit en viktig politisk påverkansform där man gemensamt skapar styrka, säger sociologen Magnus Wennerhag, lektor på Södertörns högskola.
Tillsammans med sociologerna Mattias Wahlström och Abby Peterson har han precis kommit ut med forskningsvolymen ”Pride Parades and LGBT Movements ”där de har utforskat Prideparadernas historiska utveckling och betydelse. Två år efter Stonewall hölls den först demonstrationen i Stockholm på dagen efter midsommar 1971. Tidningen Revolt mot sexuella fördomar rapporterade hur ”16 modiga personer tågade i Stockholms första homosexuella demonstration på Christopher Street Liberation Day”.
– I Sverige var det aktivister i RFSL som var snabba på att fånga upp de här nya och radikala gayliberation-tankarna från det sena 1960-talet och tidiga 70-talet i USA, säger Magnus Wennerhag.
Sverige är i dag landet med flest Pridearrangemang per capita enligt Magnus Wennerhag. Särskilt under 2010-talet har det startats många lokala arrangemang i städer som exempelvis Söderhamn, Åmål och Ånge. Prideparaden i Stockholm uppskattas dra cirka 45 000 deltagare. Det kan kännas som en lång väg från de 16 modiga aktivister som gick 1971, samtidigt är det fortfarande flera länder där hbtq-aktivisterna tvingas kämpa för att få allt stöd de kan.
– I exempelvis ett land som Polen är opinionen mer fientlig och politikerna har varit mer fientliga, så då försöker man få så många som möjligt att ansluta sig just eftersom det är en kontroversiell fråga, säger Magnus Wennerhag.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
