BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Detta blev början på ett mega-genombrott och förlaget letade snabbt upp flera titlar av henne. I hennes böcker framträdde en äventyrare som körde motorcykel med cigarett i mungipan, bodde i lappländska kåtor och rapporterade från fronten under finska inbördeskriget. Nordström tillhörde det journalistkotteri som uppfann det moderna reportaget genom att använda showingteknik istället för att återberätta.

Dessutom skapade hon rolljournalistiken när hon gick "undercover" i En piga bland pigor. Det var 60 år före Günter Wallraff, och troligen var det denna upptäckt som gav boken ett så enormt genomslag. I dag har hundratals artiklar skrivits om Nordström, en dokumentär har visats i SVT och numera benämns hon som en av den moderna journalistikens pionjärer. Under de 15 år jag har skrivit kritik är detta en av de största återupptäckter jag har varit med om.

Själv är jag barnsligt förtjust i Nordströms underfundiga reportage och varje gång Bakhåll publicerar ett nytt kastar jag mig över det. Nu har det blivit dags för det fjärde i ordningen, Byn i vulkanens skugga, i vilket hon skildrar tillvaron på den sibiriska halvön Kamtjatka. Där bodde Nordström mellan 1925 och 1927 som en del av ett forskarlag och i boken beskriver hon ett hårt liv. Människorna på Kamtjatka är en samling luggslitna existenser som bor under fallfärdiga bjälklag där vinterstormarna tjuter i otäta fönster. På kvällarna klingar balalajkorna vemodigt och långt borta i öster står vulkanen med sin rykande hjässa. Som vanligt använder Nordström naturen för att illustrera sinnestillstånd och skapa sin karakteristiska närvarokänsla. 

Någon eländesskildring är det dock inte tal om. Här gestaltas otaliga dansgillen, spritindränkta födelsedagsfester och kooperativt arbete. Fokus ligger på att man reder sig själv och under läsningen kommer jag flera gånger att tänka på Werner Herzogs dokumentär Happy People. Den handlade om samma självständiga folk i östra Sibirien 90 år senare. Möjligen skulle man kunna invända att Nordström, liksom Herzog, kryddar sina skildringar med en gnutta vildmarksromantik.

Med detta sagt är Nordström inte blind för de sociala omständigheterna. För samtidigt ser hon att sovjetmakten förbättrat förhållandena avsevärt för de avskurna kamtjatkerna genom att införa gratis sjukvård. I en särskilt rolig passage beskriver hon hur byborna går till doktorn bara de fått minsta sticka i foten. Vilket annat land på jorden behandlar sin befolkning så frikostigt, utbrister hon?

Nordström beskrivs ibland som en tidig proletärförfattare. Själv tycker jag att ett bättre jämförelseobjekt är de borgerliga nynaturalister som gav sig ut i verkligheten under 1910-talet (tänk Gustav Hellström och Hjalmar Bergman). Detta blir särskilt tydligt när jag läser sena reportage som Byn i vulkanens skugga (1930). Boken är visserligen skriven med realistisk skärpa men emellanåt känner man att det saknas ett Maria Sandelskt klassmedvetande eller en Martin Kochsk indignation. Ofta är det underhållande, men jag vette fanken vad man får ut av den på ett djupare plan. Då tycker jag att hennes tidiga reportage En piga bland pigor (1914) och Kåtornas folk (1916) står sig betydligt bättre eftersom de är besjälade av sina politiska syften. Att läsa dem är som att bevittna det sociala reportagets Big Bang.

Med detta sagt är Byn i vulkanens skugga inte någon dålig bok. Nordström har en fantastisk förmåga att leta upp världens periferier och skildra dess invånare med stor värme. Det blir jag påmind om mot slutet när Nordström skriver om byns skvallertanter som springer längs gatorna med sjalettsnibbarna flaxande mot kinderna. Hon betraktar deras iver att berätta senaste nytt med en blandning av omtanke och överseende som är så karakteristisk för henne. Humanismen i porträtten har lagrats väl under 90 år.