Två år, i runda slängar, har Amanda Andréas bränt ner i studion inför debuten ”Som havet”, samt en ansenlig summa pengar, som hon jobbat ihop som frilansande mångkonstnär. Studion har i det här fallet oftast varit Simon Ljungmans, till vardags gitarrist i Augustifamiljen, vind. Det är Ljungman som producerat.
– Vi har låtit det ta sin tid, vilket varit en rätt lyxig känsla. Jag har ju jobbat med annat samtidigt och finansierat hela skivan själv. Så jag har spelat väldigt mycket teater! Men vi har inte känt någon stress att bli klara. Min musik kommer aldrig att bli vare sig modern eller omodern, säger Amanda.
Sjöng i bandet Judith
Tidigare sjöng hon i bandet Judith och har haft en fot i jazzen och visan och den andra i Göteborgs popvärld. Sedan en tid tillbaka är rollen mer renodlad och Amanda Andréas solo minner bra mycket mer om Monica Zetterlund, Hasse och Tage och annan äldre svensk tradition.
– Elektroniskt och pop var inte riktigt min grej, utan jag har hittat mig själv och min musik mycket mer i jazz och visa. Jag växte upp med Stefan Sundström, Bo Kaspers orkester och andra som på sätt och vis tog Monica Zetterlund-jazzen till 90-talet. Det är något jag känner mig trygg i och kan utmana i. Jag vill skriva musik som håller över tid och blanda det med texter som man förhoppningsvis kan ta till sig.
Tid är något av en röd tråd genom låtarna på skivan?
– Jag gillar ju tid. Jag är väldigt långsam av mig. Min man är å andra sidan extremt snabb. Men tid kan vara många saker, som vår samtid och allt som händer nu. Men även att musiken är från en annan tid. Jag vill ta till vara på historien och samtidigt sätta den i nutid.
Du har även ett tydligt samhällsengagemang i dina texter.
– Ja, det är därför jag bli så glad att ETC ringer! Kärlekslåtar kan också vara fina, men jag känner att jag vill bidra med något mer. Det finns så mycket i vårt samhälle som vi behöver prata om. Jag vill gärna få folk som kanske inte vanligtvis står på barrikaderna att lyssna.
Konstnärlig ledare
Amanda Andréas har en bakgrund som konstnärlig ledare i Göteborgs stadsmissions scenkonstverksamhet ”Röst”, som handlar om att lyfta fram röster som annars inte hörs. Det har till viss del också färgat hennes engagemang. Hon har även jobbat som regissör för scenkollektivet re:act. Soloskivan ”Som havet” är dock inte det enda riktigt stora som händer i hennes liv just nu. Mitt i kommande turné för den blir det paus för henne och hennes mans första barn som ska födas i juni.
– Allt händer verkligen på en och samma gång! Nu först blir det turné fram tills dess, sen en paus innan jag hoppas att jag kan börja spela igen i september eller augusti. Vi räknar med att det kommer att funka. Och jag är ju frilans så jag har inte så mycket val.
