En visuell väv av minne och nutid

Fotografen Agnes Thor har fått uppdraget att tolka det sverigefinska kulturarvet. Senast hon hade en separatutställning i Örebro var 2014 på Anckarsvärds magasin. Då hade hon under en tid fotograferat hästar i gränslandet mellan fria och tyglade, fångade på resor i såväl USA som i Karlslund. I likhet med många av Agnes Thors tidigare bilder var det lätt att fascineras över ljuset som sveper in i motiven likt en mjuk rullande dimma. Nu har hon utgått från Örebro län och Finnskogen vid Lekvattnet där svedjefinnarna slog sig ner början av 1600-talet. Agnes Thors visuella berättarstil är högst närvarande, men inspirationen är en helt annan.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag fick ett tema att arbeta med. Det har varit en utmaning då jag inte utgått från mig själv. Jag började plåta i juni och har fått söka upp situationer. Hela tiden har jag haft med mig tanken att det inte är mitt arv det handlar om, säger Agnes Thor.

Subjektivt, men med utifrånperspektiv

Som grund ligger texter där journalisten Lisbeth Axelsson har intervjuat tio personer med sverigefinskt ursprung. Efter att ha gjort egna efterforskningar och tagit del av Lisbeths intervjuer har Agnes Thor skapat sin egen bildvärld.

– Jag har inte arbetat med intervjupersonerna utan ville göra ett verk som speglar fler människor. Jag hittade spår som jag har följt och har försökt att skapa en bild utifrån det. En subjektiv bild, men med ett utifrånperspektiv.

Agnes Thor fotograferar analogt, scannar bilderna och arbetar med dem digitalt i efterhand. En procedur som håller liv i gamla traditioner men färgas av nutiden.  Den ligger också träffande nära uppgiften hon fått av Örebro läns museum – att utforska hur kulturarv lever kvar och omformas genom generationer.

Kunnat utforska med nyfiken blick

Under arbetets gång har fotografens egen insyn i det sverigefinska kulturarvet lett till många upptäckter. Att Agnes Thor gått in i projektet utan någon större kunskap om vårt grannland, kan också ses som en fördel. Hon har kunnat utforska med nyfiken blick.

– Jag har alltid varit nyfiken på vårt grannland. På ett sätt är Finland och Sverige ganska lika. En stor del av maten är densamma, traditionerna är lika. Sedan har jag reflekterat mycket över vem man är i förhållande till sitt hemland.

– Jag tycker om att separera världen från verkligheten, att göra reflektioner. Som ofta vill jag skapa någon slags känsla. Dels är det lite bildande. Kanske man lär sig något nytt?

Olika öden beroende på ålder

Lisbeth Axelsson fick sitt uppdrag av Arkivcentrum i Örebro. Där kommer intervjuerna att arkiveras och sparas för framtiden. På ­utställningen på Örebro läns museum finns delar av texterna med tillsammans med ljud från intervjuerna.

– Det har varit jättekul och intressant att göra. Jag har intervjuat personer i åldrarna 35–90 år, de har så olika öden beroende på ålder. En del är barnbarn till dem som lämnat Finland och de har en del funderingar kring sitt ursprung, säger Lisbeth Axelsson.

Till skillnad från Agnes Thor har Lisbeth Axelsson haft en dokumentär ingång i sitt arbete. Det har på många sätt varit en känslosam resa.

– En del har haft väldigt gripande historier och det är klart att deras inre berörs när man pratar om det. Rätt vad det var när de berättade fick de blanka ögon och ibland var det mina ögon som var blanka.