– Jag är ju frilans så jag sitter här och jobbar. Det är mitt hörn här, säger hon och pekar på ytan under etagesängen i studions vardagsrum och matplats.

Framgångar utomlands

Under namnet Fågelle har hon börjat göra en hel del väsen av sig. Kanske framförallt utanför Sveriges gränser än så länge, så en grundläggande presentation kan få inleda intervjun.

– Jag spelar experimentell noicepop på svenska brukar jag säga. Det är väl ett sätt att försöka hitta en skärningspunkt mellan ljudkonst, som jag har hållit på med mycket, och popmusik. Låta det krascha på något slags väldigt fritt sätt och göra något nytt av det, säger Klara.

Att det blivit fler spelningar, och kanske även mer uppskattat, nere i Europa tror hon kan ha sin förklaring i att det är lite mer genreöverskridande utanför Sverige. Och hon trivs i miljöer med öppnare armar.

– När man kommer förbi att det skulle vara ett problem att man inte passar in i en viss genre eller sammanhang, och börjar hitta folk som tycker det är spännande istället. De ställena och de människorna är mer intressanta än folk som behöver veta om det är ”pop” eller ”indie” eller någon annan genre.

Studerat ljudkonst

Klara Andersson har bland annat bott ett år nere i Berlin och studerat ljudkonst på Universität der Künste. Innan dess studerade hon på Högskolan för scen och musik här i Göteborg, så det finns många ingångar till hennes egensinniga förhållningssätt. Hjälp med att kalibrera sina idéer har hon fått av Henryk Lipp. Klara nämner honom påfallande ofta genom intervjun och det är tydligt att han har haft ett stort inflytande.

– När jag gick på musikhögskolan så kände min lärare där Henryk sedan innan och tipsade. Så då kom jag hit och visade upp lite grejer. Jag trodde det var en engångsgrej och tyckte det var fint att få lite feedback. Men sen började vi jobba och har skrivit en hel del ihop. Så det har bara fortsatt sedan dess, förklarar hon.

Debutskivan Helvetesdagar släpptes i våras och nu i september åker hon på Europaturné. Det blir 17 ställen i sju länder 17 kvällar i rad.

– Det blir jävligt maxat. Jag har en turnémanager som även kör bilen, och sen följer min brorsa med några dagar. Så det är riktigt lyxigt jämfört med när jag drar runt själv.

I hemstaden finns det dock chans att se henne innan dess. På söndag spelar hon på Skjul Fyra Sex hop med australiensiska post-industrialisterna Kollaps.

Från Halmstad

Klara Andersson är uppvuxen i Halmstad och kom tidigt in i musiken. Efter lite olika pop- och indieband i tonåren kom hon via Isildurs bane, det gamla proggbandet, in på konstmusiken. Isildurs bane, även de från Halmstad, har sedan 2005 anordnat musikaliska möten under namnet IB Expo där de möter musiker från olika geografiska och musikaliska bakgrunder under en veckas tid för att göra clinics, workshops, masterclasses och en konsert.

– De hade även workshops för unga, och där mötte jag väl någon slags mer experimentell, improviserande musik som jag omedvetet hade letat efter.

Samlar på sig ljud

Där någonstans påbörjade hon sin egna ljudkatalog. Helt enkelt ljud hon hittar och samlar på sig.

– Jag har en liten sådan Zoom H4 som min mamma köpte när jag var kanske 16 år, som jag tog. På min gymnasieskola fanns det ett stort samplingsbibliotek. Det var nog för att det fanns film på den skolan med. Med typ ”en dörr”, ”en ko”, säger Klara och härmar ljuden hon precis beskrev.

– Sen hörde jag att Björk hade ett bibliotek av ljud som hon samlat på sig under lång tid, så jag blev inspirerad att göra samma sak.

Favoritljudet just nu är skallrande spritflaskor på en hylla som hon hittade på färjan till Kiel.

Börjar med sång och komp

De egna låtarna börjar oftast med rätt vanlig sång och komp. Klara beskriver att hon kan spela alla rakt upp och ner på piano om hon vill. Processen med ljudlandskap tar istället vid senare, när lager på lager av effektpedaler, instrument eller kanske just skallrande spritflaskor läggs på. Men intrycket är ändå inte någon kakafoni, utan där finns även viss stramhet.

– Det är nog för hur jag och Henryk jobbar. Jag gör tusen spår. Sen går Henryk in och ”mutar” 90 procent, säger hon skämtsamt.

Fritt översatt från ljudlingo så betyder det att Henryk tar bort och rensar en stor del av alla överflödiga ljud. Även textmässigt positionerar sig Fågelle på den konstnärligare halvan. Låtarna minner mer om poesi än vanliga poprim.

– Skrivandet är en ständig handling. Ibland blir det låtar och ibland inte. Jag försöker hålla det så kravlöst jag kan, och det är ofta ögonblicksbilder. Hur jag tänker om något just för tillfället.