– Festen är en del av kommunikationssatsningen för att synliggöra den lågstatus som funkisfrågan har och hur vi med så kallad normfunktion bidrar till det genom vår ignorans och okunskap. Vi kan bättre, är väl poängen, säger Anne Norén, projektledare och strategisk kommunikatör på Språng.
De har valt att lägga fokus på det gemensamma, med en fest för precis alla.
– Man brukar tyvärr behöva påpeka det. Annars verkar folk tro att det är just ett funkisevent. Och det finns så mycket fobier och fördomar om människor med funktionsvariation att man inte vågar beblanda sig. Säg att detta nu hade varit en fest för antirasism. Då hade ju inte jag kunnat gå runt och säga att det är både för färgade och ickefärgade, fortsätter hon.
Önskar att fler engagerar sig
Hon önskar att fler som inte är drabbade av utsattheten börja engagera sig i frågan och förstå hur de bidrar till fördomarna som finns.
– Frågan är väldigt lågprioriterad jämfört med andra jämlikhetsfrågor. Inte bara av media och beslutsfattare utan i hela samhällsdebatten. Många kultur- och samhällsengagerade människor är feminister, antirasister och hbtq-aktivister på ett eller annat sätt, men funkisfrågan går liksom obemärkt förbi, menar hon.
Startat på Folk
Festen går av stapeln på lördag, på Folk, den enda scenen i Göteborg som är helt tillgänglighetsanpassad enligt Anne Norén. Komikern Ina Lundström är konferencier, Matilda Sjöström (Det Brinner, Steget) och Eddie Wheeler spelar. Iki Gonzales som just tilldelades Göteborg stads förtjänsttecken och opinionsbildaren Anders Westgerd från GIL medverkar som talare. Dessutom kommer Bianca och Tiffany Kronlöf, kända från bland annat SVT:s ”Full patte” och röjer loss med sitt Familjen Kaos, där även musikern Thom Gisslén ingår.
– Det är ett jätteroligt sammanhang att vara i. Både i Familjen Kaos och i min gamla teatergrupp Gruppen så rör vi oss i väldigt många olika typer av rum och sammanhang. Men det blir något konstigt när det är fokus på just funktion, att det bara skulle vara för den gruppen på något sätt. När det är typ Pridefestival så är det ganska självklart att folk tar med sig sina strejta kompisar, säger Bianca Kronlöf.
Rör sig i separata rum
Hon menar att det väl tyvärr är så att folk av olika anledningar rör sig i separata rum på varsin sida om funktionsgränsen, men ser fram emot att få vara en del i att rasera den gränsen.
– För oss är det liksom ingen större skillnad på om vi kör i det här rummet eller på någon feministisk festival eller riksteaterscen. Det handlar om att folk ska komma och ha en rolig kväll, säger hon.
Och en rolig kväll ska de se till att det blir. Familjen Kaos brukar bjuda på lite olika upptåg beroende på var de hamnar. Så även den här gången.
– Nu blir det fokus på konsert. Många gånger kör ju vi teater, stand up, dans – fast alltid med väldigt mycket musik. Men nu kommer det vara mer röj och feststämning, inte att man ska sitta som en teaterpublik och titta utan röra sig friare, säger Bianca Kronlöf.
Lite mer syrrans gig då, för hon är väl egentligen musikern av er båda?
– Ja, precis. Tiffany får dra det tyngsta lasset när det kommer till musiksammanhang och Thom spelar ju.
Men vad gör du då?
– Jag får ju stå för alla dumma låtar, skrattar Bianca.
– Men det är ju musik och humor, så då behöver man inte vara Celine Dion för att kunna leverera. De senaste tre åren har jag tagit så in i helvete mycket sånglektioner, så nu kan jag vara med och köra. I säsong ett av Full patte sjöng jag en låt, och den var autotunad som fan.
Kortfilmspremiär
Under kvällen är det även premiär för en kortfilm som ifrågasätter ”vem som är störd, eller störd nog” framtagen av bland annat skådespelaren och regissören Åsa Gustafsson och illustratören Pia Olmås. Anne Norén hoppas att så många som möjligt, hur varierad funktion man än har eller inte har, dyker upp. Både för att ha en rolig kväll, men även för att hjälpa till och belysa problemet.
– Det skaver i mig att frågan inte har samma status som andra jämlikhetsfrågor. Jag är feminist och givetvis glad för att det samtalet är starkare i dag än för tio år sedan. Men när man pratar om till exempel sexuell utsatthet och inte ens inkluderar hur utökad utsattheten för kvinnor med intellektuell funktionsvariation ser ut så är det provocerande tycker jag, säger Anne Norén.
