Michael Jackson’s Journey from Motown to Off the Wall
Regissör: Spike Lee
Släpps: På DVD/Bluray 26 februari
Spike Lee fortsätter att gräva i de film- och musikarkiv som han redan inför sin förra Michael Jackson-dokumentär, Bad 25, getts obegränsad åtkomst till av popstjärnans dödsbo. I From Motown to Off the wall slipper vi lyssna på berättelser om apan Bubbles, om plastikoperationerna och om pedofilanklagelserna. Fokus ligger här istället på händelserna i Michael Jacksons karriär och den musikaliska resa han befann sig på från det att han slog igenom med bröderna i Jackson 5 i slutet av 60-talet, fram till tidigt 80-tal och perioden före megasuccén Thriller.
Thriller blev ett fenomen som fortfarande saknar motstycke i modern musikhistoria. Albumet, videon och allt runt omkring skickade en ung Michael Jackson på en resa rakt upp i popstratosfären. För även om det var först senare som begreppet ”kungen av pop” myntades, skulle nog många säga att det är just Thriller som definierar Michael Jackson. Det är mot Thriller som alla hans prestationer skulle komma att jämföras – något som onekligen måste ha varit väldigt tufft. Inga album släppta vare sig före eller efter denna, fortfarande världens mest sålda skiva, har nämligen lyckats bli ens i närheten så framgångsrika.
Den skiva som kan sägas ha högst status bland musikskribenter och musiker är dock på många sätt föregångaren, Off the Wall, vilket de (lite för många) yngre medverkande musiker som intervjuas i Spike Lees dokumentär påtalar.
– Jag hittade min falsettstämma genom Off the Wall, säger kanadensiska stjärnskottet The Weeknd, i ett segment i dokumentären där låt efter låt på skivan och historierna bakom dem betas av.
Den som följt Michael Jacksons karriär vet förstås att det var med Off the wall som musikproducenten Quincy Jones och Michael Jacksons mångåriga och framgångsrika samarbete inleddes på allvar. De två arbetade först tillsammans med musikalen The Wiz – en filmatisering av den då väldigt populära Broadway-showen med samma namn, med ingen mindre än Diana Ross i huvudrollen. Här gör dokumentären ett oförglömgligt nedslag i 70-talets New York, där en afrobärande Michael Jackson i kostym entusiastiskt beskriver stämningen inne på legendariska klubben Studio 54 – och sedan går loss på dansgolvet.
Quincy Jones, 83, förekommer annars bara sparsamt i äldre arkivmaterial i dokumentären. Istället matas vi med lovord om allt ifrån danssteg till låtar från de yngre medverkande förmågorna. Det förstärker bilden av Off the wall som ett inflytelserikt och fortfarande aktuellt album, men rent generellt ges dessa unga artister lite för mycket utrymme bland de snabba klippen mellan konserter/framträdanden och intervjuer.
Frånvaron av nyinspelade intervjuer med Quincy Jones i dokumentären kan man förstås ondgöra sig över, men kanske beror det på att dokumentären försöker visa på att mycket av den magi som skapades av Michael Jackson och Quincy Jones i studion fanns där redan innan – i Michael Jacksons låtskrivande.
Dokumentären visar nämligen hur Michael Jackson redan vid världsgenombrottet – med fyra raka listettor vid 11 års ålder – var omgiven av stora talanger att inspireras av och lära ifrån. Gladys Knight upptäckte Jackson 5, Diana Ross presenterade dem för världen och i Motown-fabriken kunde Michael Jackson och hans bröder hänga med och inspireras av storheter som Stevie Wonder, The Temptations, Smokey Robinson, med flera.
– Det var vårt universitet, konstaterar brodern Marlon Jackson.
En karriärsbrytpunkt minst lika stor som samarbetet med Quincy Jones eller megasuccén Thriller var när Jackson-bröderna minus Jermaine Jackson (som var gift med skivbolagsbossens dotter) lämnade bolaget Motown 1976 för att man ville hitta sitt eget sound och producera sina egna låtar. Gruppen bytte namn till The Jacksons och gav sig i lag med Kenneth Gamble och Leon Huff, ett samarbete som resulterade i två album som inte gjorde något större väsen av sig. Redan innan flytten till skivbolaget Epic sågs Michael Jackson och hans bröder som på dekis från Motowns listettor som man först slog igenom med, och transformationen från barnstjärna till popstjärna var inte självklar eller skriven i sten.
– Hans senaste hitlåt handlade om en råtta, minns dåvarande CBS-basen Walter Yetnikoff, som liksom resten av skivindustrin var tveksam till om Michael Jackson var något att satsa på.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Magiskt när Jackson står på scen
Kort efter släppet av soloalbumet Off the Wall var succén ett faktum. Det är egentligen först här dokumentären börjar bli riktigt intressant – även om det inte beror på så mycket på de dokumentära inslagen i filmen som de musikaliska. Näst in till i sin helhet får vi här nämligen, för allra första gången, följa med på första parkett under The Jacksons turnéer under slutet av 70-talet och början av 80-talet. Även om det skulle dröja ända fram till slutet av 80-talet innan Michael Jackson gav sig ut på sin första soloturné, så råder det inget tvivel om vem i ensemblen som är den stora stjärnan när The Jacksons står på scen. Vita sockor och loafers, en leende och en kortklippt Michael Jackson som dansar, stampar, steppar och snurrar på ett sätt som bara kan beskrivas som ... magiskt. Rörelserna är råare, det finns utrymme för improvisation och interaktion med publiken på ett sätt som senare års hårt koreograferade teatrala turnéer från Michael Jackson aldrig lyckades med.
Någon HD-kvalitet är det inte fråga om, men jämfört med de undermåliga VHS-kopior som är det enda som funnits att se för oss inbitna Jackson-fans från den här eran tidigare, så är det rena julafton. Konsertklippen, även om de inte utgör mer än en bråkdel av dokumentärens 93 minuter, är den stora behållningen med filmen. Dröm dig bort och låt dig bländas av vad Michael Jackson levererar från scen–talang från stjärnorna som går rakt in i själen.
3 underskattade album från Jacksons tidiga karriär
Destiny
Förmodligen The Jacksons bästa album. Inte minst ”Shake your body (down to the ground)” som ger en hint av vad som komma skall på senare album.
Triumph
Störst avtryck på den här skivan gör “Can you feel it”, vars musikvideo också var banbrytande. ”This Place Hotel” och ”Lovely one” är svårt att inte dansa till.
Farewell my summerlove
Den trallvänliga titelmelodin sätter nivån för den här lite bortglömda skivan, som består av material från Motown-arkiven släppta tio år efter att de spelades in. Lättuggad Motownmusik när den är som bäst.
