En one woman army beväpnad med hiphop

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vi ska börja med att backa tillbaka, för i början av förra året hade Déliah en ep på gång, som aldrig kom ut. Hon var ute och spelade, fick bra recensioner i flera tidningar och promotade sitt kommande album i radio. Allt gick bra när det plötsligt slog till. Ett oseriöst samarbete för mycket blev droppen.

– Jag gick in i en musikalisk depression som jag äntligen har hittat vägen ut ur, säger Déliah.

Hennes födelsenamn är Hannah Åström, hon är född och uppvuxen i Norrköping. I texterna kommer hennes samhällsfunderingar fram och skrivandet kan användas som en terapi. Hon har aldrig något klart mål när en text börjar skrivas.

– Jag har aldrig en idé på förhand att ”det här vill jag skriva en låt om”,  jag har svårt att hålla en röd tråd. När jag mår bra kan jag heller inte skriva. Framför allt är det sociala orättvisor som triggar i gång kreativiteten.

 –Jag kan inte slå saker ifrån mig, som nazister som trycker ner reklamblad i barnvagnar till exempel. Så då skriver jag, berättar Déliah.

Nu har hon träffat en bra producent som är både seriös och proffsig med erfarenhet i bagaget, vem det är vill hon inte gå ut med än.

– Vi träffades och jammade tillsammans, då tändes gnistan igen.

Hon gick till Studiefrämjandet och sade att nu måste hon ha en lokal att vara i, och fick nycklarna till en studio. Där är hon nu minst en gång i veckan.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Jag har ingen deadline som säger att exakt då ska jag vara klar, men inom en rimlig framtid så har jag något nytt, säger Déliah.

Hon började rappa som 13-åring i en studio på Haga fritidsgård. En i personalen såg hennes frustration och att hon behövde ett sätt att uttrycka sig på. Hon var vilsen och behövde ett sammanhang. Emellanåt har hon tagit pauser som har varat i flera år, men varje gång har hon hittat tillbaka till hiphopen för att ge uttryck åt sina tankar.

– När jag var yngre gjorde jag bara musik, jag tänkte inte så mycket. Nu vet jag vilka värderingar jag står för, samtidigt som jag har höga krav på mig själv. Och höga ambitioner, säger hon och berättar att det ska vara rim i texterna, de ska ha ett skönt flow.

– Hör jag en bra låt eller bara en slinga kan det så ett frö till vad jag sedan skriver.

One woman’s army

Texterna beskriver hon själv lite som One woman’s army, att man måste börja med att vara sin egen bästa syster. Samhället är så fullt av män som bara kör på och det gäller att inte låta sig köras över.

Vi har gått ut från studion och rör oss ner mot gatan när jag påpekar att jag själv knappt lyssnar på hiphop, men ibland stöter jag på en låt som liksom glider in i själen och ger så mycket styrka. Déliah skiner upp.

– Ja! Det är det som är så bra med hiphop, det är inte bara en sak. Att det finns så mycket, det behöver inte låta på ett visst sätt. Det passar mig väldigt bra, jag vill inte trycka in mig i en ram och det tror jag speglar min personlighet väldigt mycket.