Nu, nästan 60 år efter att Törnrosa nådde bioduken, är det inte längre lika självklart att lycka är lika med evig tvåsamhet mellan prins och prinsessa. Prinsessan har långsamt börjat bli självständig.

– De senaste åren har vi sett en slags feministisk vändning i porträtteringen av prinsessor. Den traditionella bilden av prinsessan som den passiva och inväntande kvinnofiguren som är till för att behaga och i förlängningen bli bortgift med prinsen, börjar bytas ut. Det märkligaste är kanske att det inte har hänt tidigare, säger Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och genusvetare.

Medan kvinnosynen i det verkliga livet förändrats till det bättre, har prinsessan fortfarande suttit inlåst i sitt torn. I filmer och böcker har hon varit passiv och hjälplös. En figur som mest kammar sitt långa, glänsande hår i väntan på kärleken. Kanske är det därför inte så märkligt att en film som Disneys Frost har hyllats. Här är systerskapet i centrum. Prinsessan Anna måste ge sig iväg för att rädda både samhället och sin syster Elsa. Å andra sidan är de båda två klassiskt vackra, med midjor så smala att de borde gå av.

– Disney skulle aldrig satsa på något som inte är kommersiellt gångbart. Ytan är förförisk i sig, och frågan är väl kanske vad som går in hos publiken, om småflickorna fastnar för budskapet eller de vackra prinsessorna, säger Fanny Ambjörnsson.

Slåss mot drakar

Sett till barnkultur i stort är prinsessorna i Frost långt ifrån de enda som är handlingskraftiga, modiga och drivs av något annat än att vinna en prins kärlek. I Sverige är kanske Per Gustavssons prinsessböcker de mest uppmärksammade exemplen på andra slags prinsessor. De har blivit så populära att de nu tagit sig hela vägen in i det riktiga slottet. Eller i alla fall en bit – idag öppnar en utställning i livrustkammaren baserad på böckerna. Här syns prinsessor som gärna slåss mot drakar, som svingar svärd och som nästan inte är rädda för någonting, men som också gillar rosa och saker som är fina. Per Gustavsson tycker att prinsessor ska kunna ha alla egenskaper.

­– Den första prinsessboken gjorde jag när min dotter som då var fem år kom hem och sa att prinsessor bara kan gifta sig och få barn. Jag högg på det och tänkte att är man prinsessa borde man kunna göra massa balla grejer, som att spela hockey och rädda byar och så där. Men min dotter älskade också att klä sig i rosa, och de borde väl prinsessor också kunna göra, säger han.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sedan Per Gustavsson släppte sin första prinsessbok har det gått drygt tio år. Han tycker att prinsesskildringarna har blivit brokigare under den här tiden.

– Bredden är större nu, det finns fortfarande ganska klassiska prinsessor, men också många som tillåts vara bråkiga och stökiga, säger han.

Men prinsen då?

Däremot kan han tycka att prinsarna har hamnat i skymundan. Eller framförallt, gestaltningarna av hur en pojke kan vara. Därför har det nu blivit en rad böcker även om prinsar.

– Det finns en machobild kring prinsen, att han ska klara sig och vara stark. Men jag vill visa att en prins kan få vara rädd, att det är okej att misslyckas, att man kan behöva ta hjälp av en prinsessa, säger han.

Även Fanny Ambjörnsson menar att det mest är prinsessan som har utvecklats. Och att det kanske kan finnas något betungande i att hon nu måste vara allt.

– Hon ska fortfarande vara vacker, men hon ska också vara oberoende och självständig och tuff. På så sätt har prinsessan kommit ikapp samtiden. Kulturellt sett har hon tillgång till allt, men samtidigt har hon enorma krav på sig, att vara allt. Pojkar har inte samma press att ta till sig det som ansetts vara typiskt flickigt, säger hon.

Men spelar det egentligen någon roll då, om Askungen slår sig fri och Törnrosa klättrar ned från sitt torn eller inte? Ja, menar Fanny Ambjörnsson.

– Prinsessan har historisk varit en av få skildringar av flickan i barnkulturen. Hon har fungerat som en slags idealbild av vad och hur en flicka ska vara. Idag finns fler möjliga flickideal, men hon är fortfarande urflickan på något sätt. Prinsessan är svår att komma undan om man är en liten tjej. Därför spelar hon roll.

Här är några modernare skildringar av prinsessor:

Modig

Prinsessan Merida är rufsig, fysisk och ständigt på jakt efter äventyr. Hennes drömmar handlar om något helt annat än att vinna en prins hjärta. Hon gillar fart, att skjuta pilbåge och vill helst av allt vara fri. Romantik är ointressant. Överhuvudtaget skildras männen som hjälplösa och kvinnorna har viljestyrkan.

Sagan om prinsessan Bulleribång
av Lena Frölander-Ulf och Hannele Mikaela Taivassalo

Här är de klassiska rollerna omvända. Den rufsiga prinsessan Bulleribång friar till en prins, men prisen blir tillfångatagen och Bulleribång måste rädda honom. Tack vare list och mycket mod går det bra.

Prinsessan Kristalla
av Anette Skåhlberg

Prisar, drakar och torn, men prinsessan Kristalla är ändå inte en vanlig prinsess-­saga. Kristalla rymmer från tornet och träffar sin barndomsvän Vilda, som hon blir kär i, men som inte är av kungligt blod.

Frost

Visserligen är prinsessorna vackra på ett stereotypt prinsess-vis, men de är också betydligt mer än så. Här är kärleken mellan de båda systrarna det viktigaste, och huvudstoryn i Frost handlar om att prinsessan Anna ska rädda sin syster Elsa. Ett uppdrag som tar dem båda ut på ett stort äventyr.

Prinsessan och grodan

Huvudpersonen Tiana är visserligen ingen riktig prinsessa, men Prinsessan och grodan får kvala in ändå. Grodan är ju faktiskt en riktig prins. Som behöver räddas. ”En etniskt, genus – och klassmässigt korrekt saga”, menade radions recensent när filmen kom 2010.

Lilla prinsessan
av Tony Ross

En prinsessa som inte är bråkig och stökig snarare än fin och snäll. Lilla prinsessan busar och ställer till det, är rufsig i håret, egentligen så som barn är mest. Finns en hel serie av böckerna.

Per Gustavssons böcker

Per Gustavssons prinsessa är ofta orädd, och inte sällan måste hon rädda en massa människor. Som när hon fyller år och alla gäster rövas bort. Hon kan hantera svärd, men hon kan också bry sig om smycken och fina klänningar.