– För mig kändes det livsviktigt att skriva den här boken. Det handlar dels om att jag försöker överbrygga klyftan mellan mitt fädernesland Finland och mitt nuvarande hemland Israel. Att minska avståndet mellan dessa två platser och försöka hitta någon kontinuitet mellan mig själv där och här. Men också för att lyfta fram erfarenheter som jag tror många kan känna igen sig i, nämligen att tillhöra en minoritet, säger Eva Odrischinsky.
I boken berättar hon om sin svenska mamma Frida vars modersmål var svenska och jiddisch, sin pappa Jakob som var finsktalande, och far- och morföräldrarna som invandrat till Sverige och Finland från Lettland och Ryssland. Att Eva Odrischinsky, som i dag pratar finska, svenska, engelska och hebreiska, själv blev finlandssvensk menar hon handlar om den sociala och kulturella skolning hon fick.
– Jag gick i en finlandssvensk skola där jag socialiserade i en finlandssvensk miljö och fick lära mig sånger tonsatta av Sibelius till texter av Topelius. Men ibland jag kände mig underlägsen. Jag saknade ju självklara referenser från den finlandssvenska kulturkanonen och min modersmålslärarinna brukade hånfullt påpeka att mina föräldrar inte hade den kända finlandssvenska författaren Runeberg i sin bokhylla. Det skulle man ha om man var en bildad finlandssvensk familj, berättar Eva Odrischinsky.
Att vara både och
Att vara en minoritet i minoriteten och ha flera kulturella tillhörigheter har präglat Eva Odrischinskys liv starkt och gett henne större förståelse för människor som lever i en liknande situation.
– Jag tror att kravet på att vara som alla andra är starkare i Sverige än i Finland, och så var det även när jag växte upp. Det märktes i skillnaden mellan min mamma och hennes syster. Min moster, som bodde i Stockholm, firade till exempel jul och höll inte kosher, medan hos oss i Finland var det mer ortodoxt, vi accepterade att vi var annorlunda och skämdes inte över det.
Eva Odrischinsky tror att det kan vara svårt för personer som bara har en tydlig kulturell tillhörighet att förstå hur det är att vara ”både och”.
– De förstår inte alltid den där processen av förhandlande av identiteter som vi med flera tillhörigheter håller på med hela tiden. Man måste få de olika delarna att passa ihop. Men det är jättesvårt att till exempel vara både en rättrogen jude och en ”god” svensk, eller en rättrogen muslim och en ”god” svensk. Att både iaktta alla religiösa föreskrifterna och samtidigt vara en modern, välanpassad samhällsmedborgare är inte lätt, säger hon.
Vände Israel ryggen
I ett av bokens kapitel beskriver Eva Odrischinsky hur hon som ung revolterade mot familjen och det Sovjet-kritiska judiska samfundet genom att bli kommunist och ha en romans med en palestinsk man från PLO (Palestinian Liberation Organisation) på det radikala 70-talet.
– Jag var allergisk mot idealiseringen av Israel som var väldigt påtaglig i den judiska församlingen i Helsingfors. Det var som att staten Israel hade ersatt gud! Jag stod inte ut med hela den där uppblåsta patriotiska känslan som jag hade växt upp med, så jag tog avstånd från det. I stället närmade jag mig bilden av den ödmjuka juden som finns i jiddisch-kulturen. Den kändes mycket mer sympatisk, säger hon.
Komplicerad relation
Efter att ha pluggat jiddisch på universitetet i Oxford, och insett att hon inte stod ut med det ”sentimentala och nostalgiska” i jiddisch-sångerna, åkte Eva Odrischinsky till Jerusalem. Och där har hon blivit kvar, trots sin komplicerade relation till Israel.
– För mig är det viktigt att understryka att jag bor i Jerusalem, jag skulle inte kunna bo i någon annan stad i Israel. Jerusalem är en mixad, multinationell och mångkulturell stad där närvaron av minoriteter är väldigt påtaglig. Det är därför jag känner mig hemma här, säger Eva Odrischinsky som numera även är gift med en ortodox rabbin från New York.
– Jag är inte religiös men iakttar alla judiska traditioner. I många av de kretsar där jag rör mig är folk däremot religiösa och där är det höger-åsikter som dominerar. Men jag kan fortfarande ha mina egna åsikter om saker och ting, även om de går på tvärs med vad de andra tycker.
– I det avseendet kommer jag alltid vara lite rebellisk.
